Gesällen/Radioaktivt

Pentax mycket fina SMC Takumar 1.4/50 innehåller som bekant torium och är därmed radioaktivt. Halveringstiden är drygt 7 000 år så mitt snart 50-åriga exemplar lär nog fortsätta att stråla i ytterligare tiotusentals år.

I alla fall tog jag en runda med det i dag. Det ger underbara färger och det är inte mycket man behöver justera i LR. Det är dessutom skarpt. Svårigheten är bara att sätta skärpan rätt. Nu använde jag det på min Sony A7RIII tillsammans med en M42 adapter. Du kan använda A-läget på kameran, d v s bländarförval. Focus peaking underlättar skärpeinställningen.

Nu blev inte alla bilder knivskarpa och det beror på fotografen. Är lite otränad med den här kombinationen helt enkelt. Det var länge sedan sist. Även en fotograf måste träna för att prestera på topp, och fullärd blir man aldrig. 

Värmeböljan ser ut att hålla i sig ytterligare några dagar och i kväll känner jag lukten av brandrök. Lite regn skulle sitta fint just nu. 

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Mötet på landsvägen

En så gott som plåtren, gammal Oldsmobile möter några modernare bilar på landsvägen som går genom Bergby. Bergby ligger drygt 3 mil norr on Gävle och där växte jag upp. Nu har det precis varit utställning av gamla bilar och motorcyklar på Hembygdsgården och utställarna är på väg hem. 

Svartvit film ger rätt känsla när man fotar gamla bilar tycker jag. Speciellt den här bilen kanske som saknar den allra minsta gnutta färg. Men krom har den i överflöd. Som det ska vara på en gammal amerikanare.

Motorklubben på orten genomförde ett mycket fint, och välbesökt, arrangemang. Om ett år är jag nog där igen.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Udden riktas uppåt

Konstnären riktar udden uppåt i sitt verk. Vad vill han säga med det? Är det politiskt menat, att udden någon gång också bör riktas uppåt? Själv vet jag inte. Jag tycker den skarpa, obeliskliknande spetsen står sig så bra mot den molniga himlen. Passa er, annars sticker jag hål i er. Eller som en startfärdig raket på väg mot det okända. Väntar bara på att rätt tillfälle dyker upp. Kanske måste det vara molnfritt? 

Nu är det kanske inte tillåtet längre att publicera konstnärers verk på nätet. Jag hänger inte med i alla turer kring detta. Vet inte vem konstnären är. Passerade först på håll och såg udden blänka till. Gick lite närmare och tog bilden. 

Svartvit film.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/ "Efter tvåhundra meter", svarade Lundbäck

Efter det att Sven-Åke Lundbäck vunnit 15 km i Sapporo OS frågade en reporter honom, direkt efter målgången, när han blev trött. "Efter tvåhundra meter", svarade Lundbäck. Jag kom att tänka på det när jag i dag såg Therese Johaugs framfart på 30 km i Falun. Hon var inte ens andfådd när hon kom i mål. Det såg ut som om hon gått en sväng med hunden, eller tagit in posten. Hur är det möjligt? Återhämtningen är ögonblicklig. Det är bland det svettigaste jag sett i skidväg.

Charlotte Kallas upphämtning, till en slutlig tredjeplats, är nästan lika remarkabel den. Hon var uträknad ett tag i Mördarbacken, och dessutom körde hon omkull två gånger. Men likväl hittade hon nya krafter och körde i från sällskapet hon kamperat i hop med några varv och bronsmedaljen tog hon med bravur. Härligt att se.

Själv halvlåg jag under en filt med sårig hals och irriterade luftrör. Skrinlade planerna på att besöka dagens Kameraloppis i Stockholm och gick en kort runda med min lånade Hasselblad i stället. Det lutar nog åt att den byter ägare ganska snart. Ska först kolla 150/4 om det presterar som förväntat...

Ett gammalt inlägg som aldrig blev färdigt och publicerat. Synd att kasta bort det ut i cyberrymden. Någon kan ju fiska upp det och påstå det vara hans/hennes. Så varsågod, mina funderingar för några år sedan kring att en del moderna skidåkare åker skidor fort och långt utan att bli trött. Ställt mot hur det var förr när skidåkare blev trött redan efter 200 meter. Något att fundera på kanske.

Bilden är från folkfesten 1972 i Slottsbacken Uppsala. Jag drog runt där då med min Pentax Spotmatic om halsen.

Om sångaren blev trött efter sitt framträdande minns jag inte.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Anden i flaskan?

Den bänken är populär. Alltid upptaget när jag går ned dit. Det är säkert avkopplande att sitta där och lyssna på det brusande vattnet som forsar förbi. I gränslandet mellan Stadsträdgården och Boulognerskogen. Kvinnan röker på det moderna sättet. Utan cigarett. Suger rök, eller är det ånga, ur en liten glasflaska.

Står en stund och betraktar det vilda vattnet som här inte har långt kvar till havet. Ett intensivt upplopp där man kan få sig en fin öring. Längre ned, där ån har sansat sig, är det finfint gösfiske. 

I kylskåpet har jag rödspätta på upptining. Lunchmat i morgon.

På återseende

Torbjörn