Gesällen/Den ville till andra sidan

Den ville till andra sidan. Gatan alltså. Den kom också till andra sidan, i dubbel bemärkelse. Jag stod en bra stund och betraktade den lilla kaninen. Smällen tog nog i huvudet. Det finns mycket kaniner där jag bor och man ser de ofta på ängarna. De springer också över gården där jag bor, och man ser spår efter deras små tassar överallt i snön. Nu är de ju inte alls lika snabba som harar, och de blir lätt offer för bilar när de skuttar över gatan. 

Nu vet jag inte vem som lade kaninen på gräset bredvid gatan. Kommunen har folk som tar hand om sjuka och döda djur som påträffas på stan. Jag såg en gång en man som tog hand om en sjuk duva utanför ett kafé. Han fångade den orörliga duvan med en håv och avlivade den direkt därefter. Det såg inte så trevligt ut men var säkert enligt reglementet.

Den som körde på kaninen borde också ha kontaktat viltvårdare på kommunen.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Några reflektioner vid frukostbordet

Jag läppjar på en kopp med grönt te efter att ha ätit frukost. Det är nybryggt och hett. Eftersom jag är ensam sörplar jag. Ägg (3 min), kaviar, havregrynsgröt med blåbär och mjölk, en assiett med uppskuren tomat och en näve bladspenat, vilket jag ringlar lite olivolja över, grovt rågbröd med en skiva ost. Ja, så ser mina frukostar ut. Jag varierar ibland och byter ut gröten mot yoghurt, och teet mot kaffe.

Såg ett program på TV i går hur man ska äta, och i övrigt leva, för att få ett långt liv. Veganer tycks få ett långt liv, speciellt de som också dansar. Jag är inte vegan, och jag dansar inte. När jag var yngre dansade jag flitigt. Kanske har jag nytta av det nu? 

Långt liv förresten. Jag trodde inte jag skulle bli 30 ens. Nu är jag 67 fyllda och jag kan nästan inte fatta hur det har gått till. När jag var 15 drabbades jag av kronisk njurinflammation som sakta men säkert förstörde mina njurar. Läkarna försökte efter några år stoppa förloppet med chockdoser av kortison. Det hjälpte inte, förmodligen sattes det in för sent. Tio år senare var njurarna i det närmaste förstörda och jag fick börja med proteinreducerad kost. Efter ytterligare några år blev det dialys i drygt fyra år. Jag såg flera av mina olycksbröder försvinna, och jag var själv inställd på att livet höll på att ta slut. 

En kväll i februari 1984 var min hustru och jag på restaurang. Jag åt bär till dessert och fick av misstag i mig några som smakade illa. När vi kom hem blev jag dålig i magen. Jag hade precis somnat när telefonen ringde. En läkare från njurmedicin ringde och meddelade att de hade en njure till mig och bad mig komma omedelbart. Jag berättade att jag var magsjuk. Läkaren frågade om jag hade maginfluensa eller om jag ätit något dåligt. När jag svarade att jag ätit något dåligt svarade han; "då är det bara att komma in."

Väl inne på Akademiska sjukhuset blev väntan ganska lång. Så fick jag då till slut lugnande och man drog iväg med sängen. Då kommer en man springande mot sängen. "Ursäkta att jag är sen, men jag fick punktering på cykeln", flåsade han. Det var kirurgen som skulle operera mig. Ingen vidare start på det här äventyret tänkte jag innan jag försvann in i dimmorna.

Femton år fick jag behålla njuren. Sedan var det dags för dialys igen. Denna gång i hemmet. Efter ett år ca fick jag en njure från min bror som fortfarande fungerar. Jag är både tacksam och djupt imponerad av min brors agerande. 

Som de flesta har jag studerat, bildat familj, jobbat, byggt hus och allt det där. Familjen har betytt oerhört mycket för mig. Ensam hade jag inte klarat av det. Nu är jag ensam. Min Eva fick bara leva i 46 år. 

Försiktighetsprincip har i många år varit min ledstjärna. Röker inte, dricker sällan alkohol, motionerar, äter sunt, klättrar inte i berg, dyker inte i okända vatten, undviker folksamlingar i influensatider. Det sista levde jag inte upp till när jag besökte fotomässan i november. Några dagar senare låg jag sjuk i just influensa. Nu hade jag inte haft influensa på säkert 25 år så det var kanske dags.

Ja, livet tuffar på. Testar en ny kamera som jag trivs väldigt bra med. Vilken ska jag välja? Vilken ska jag sälja? Valberedningen i fotoklubben vill ha mig som ordförande, nu när Lars efter väldigt många år slutar vid årsmötet i februari. Vi får se vad församlingen säger. Och, som sagt, livet tuffar på.

"Fröken får jag lov, ska vi dansa ett tag..."

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Minnestvätt

Först fintvätt i 30 grader och på detta två timmar i torktumlaren. Då borde det vara rent. Minnet alltså. När jag tömde torktumlaren i går kväll märkte jag att det låg något kvar inne i tumlaren. Plockade ut det och såg att det var ett minneskort. Bredvid låg också plastetuiet. Jag hade inte tömt kläderna jag tvättat så noga och minnet hade följt med. Då är det naturligtvis pajat tänkte jag. Det fick ligga till sig över natten och i dag på morgonen testade jag det. 

Jag tog en testbild och minnet fungerade precis som det skulle. Ingen märkvärdig bild, jag ville bara kolla om det fungerade. Hållbara grejer, i alla fall det här märket. 

Rentvättat minne

Funktionstest

Jag använder för övrigt nästan bara minneskort från SanDisk. Har aldrig haft några problem med dem. Transcend har också fungerat bra. Lexar har jag däremot ingen bra erfarenhet av. Plasten som skiljer kontakterna åt har lossnat och kameran kan inte läsa kortet. Kanske har jag haft otur och fått ett dåligt ex. 

Nu hade jag inga bildfiler på det här kortet. Det hade naturligtvis varit intressant att veta om dessa också hade klarat den här omilda behandlingen.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Gamla hamnen

"Gävle Hamn har en lång historia som en av de största hamnarna i Sverige. Redan på 1700-talet utfördes linjetransporter till södra Europa från Gävle. Idag är Gävle Hamn, Sveriges tredje största containerhamn efter Göteborg och Helsingborg. Den är ostkustens största containerhamn. Dessutom en av Sveriges största oljehamnar. Gävle Hamn utgör ett förstklassigt logistiknav för samordning av fartyg, tåg, bilar, containers och kombi.

Hamnen är sedan många år utpekad som riksintresse och har strategisk betydelse för näringslivet i hela mellansverige. Hamnen hanterar förutom containers, framförallt skogs- och oljeprodukter. Sedan 2006 lossar Gävle Hamn flygbränsle för vidare transport till Stockholm-Arlanda Airport." (Källa: MellanSveriges LogistikNav)

Det ovan sagda gäller den nya hamnen i Fredriksskans. Den ligger en bit utanför staden. Den gamla hamnen däremot ligger vid Gavleåns utlopp. Förr tillbaka i tiden var det hamnverksamhet längs åns kajer ända in till staden. I dag byggs bostäder i det gamla hamn- och industriområdet Alderholmen. Lagerlokaler och verkstäder rivs till förmån för flerfamiljshus.

Efter det senaste snöfallet gjorde jag en sväng till gamla hamnen. Ren, vit nysnö ger ofta bra ljus och kontrast så här mitt i vintern. Jag ville också testa mitt nyinköpta Sigma 50 mm/1.4 Art. Det kan jag säga med detsamma. Vilket fantastiskt fint objektiv! Behöver inte säga mer. Kul att använda.

Jag koncentrerade mig mest på detaljer den här gången. I en hamn finns ju massor av nautika, som jag gillar att fotografera. Solen var nyss uppstigen och letade sig fram mellan höghusen på Brynäs. Den ligger fortfarande för lågt för att lysa upp hela hamnområdet och mycket ligger i en tråkig skugga. Men den här tiden på året är man tacksam för det ljus som ändå ibland erbjuds.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Ny (affärs)kultur?

Solens sista strålar reflekteras i butikens skyltfönster. Hajar till när jag ser det. Känner inte igen butiken. Märkligt att jag inte sett det där skyltfönstret tidigare tänker jag. Jag går ju ganska ofta ned på stan. Bor en bit norr om centrum. Försöker välja olika vägar dit för att inte bli uttråkad. 

Ser mig runt och då minns jag. Här fanns för bara några veckor sedan en frisersalong. Nu alltså en butik av något slag, med lagret i skyltfönstret som det verkar. På Drottninggatan finns också en butik som har sitt skyltfönster fullpackat med varor. Det är omöjligt att kunna se in i den butiken. I butiken jag nu står framför kan man se in lite grand. Precis när jag står och komponerar bilden ser jag en man inne i butiken som tittar på mig. Hoppas han inte kommer utrusande och börjar bråka tänker jag medan jag tar bilden.

Ingenting händer och jag kan lugnt vandra vidare.

 Jag vet inte om det här sättet att skylta är en ny trend eller om det är uttryck för en annan (affärs)kultur.  Massexponeringar används annars ofta inne i butiker för att locka till köp. 

Häromdagen såg jag en annan typ av massexponering. Ett gym har sina träningsmaskiner alldeles innanför sina stora skyltfönster. Där inne tränar människor, i full belysning, bara ett par meter från folk på trottoaren. Det ser inte riktigt klokt ut, men jag antar att de som tränar där vill bli sedda. Kanske är det också uttryck för en annan (affärs)kultur.

Har precis sett en dokumentär om Marie-Louise Ekman och är full av inspiration och arbetslust. Har alltid gillat henne och hennes exman Carl-Johan de Geer. De har alltid haft modet att följa sina egna idéer och övertygelser utan att bry sig särskilt mycket om vad andra tycker.

Hoppas inspirationen och arbetslusten överlever nattens drömvärld.

På återseende

Torbjörn