Gesällen/Han låg på kökssoffan.

"Han låg på kökssoffan. I köket rådde halvdunkel och endast ett par fotogenlyktor lyste upp rummet. Kring mannen i kökssoffan stod hustrun och en av sönerna. Den andra sonen var någon annanstans. Vårt ärende var att sälja jultidningar. Vi gick i sexan och behövde pengar till en skolresa. Tillsammans med magistern bestämdes vilket område paren skulle sälja jultidningar i. Vi fick inte göra det ensamma, utan minst två och två skulle vi vara. Jag hade S. med mig och vi cyklade till den här gamla delen av kommunen.

Som sagt var, mannen som ägde gården låg på kökssoffan. Vi visade upp katalogen och han muttrade något för mig ohörbart. De andra i det dunkla rummet stod stilla och var tysta. S. kände de här människorna och förde vår talan. Själv stod jag nära ytterdörren och var beredd att springa ut om mannen reste på sig. Stämningen var så kuslig i det där mörka rummet och jag ville därifrån fortare än kvickt."

Efteråt har jag fått veta att ingen el fanns indragen i huset. Hur det var med rinnande vatten minns jag inte. Mannen i huset tyckte att det var onödig lyx.

Sönerna var båda duktiga fotbollsspelare. Den äldre var tydligt störd och blev med åren allt sjukare. Han vågade inte längre komma in till fotbollsplanen och titta på fotboll, utan stod med sin cykel på stora vägen utanför idrottsplatsen. Faderns hårda och märkliga regemente hade säkert bidragit till den äldste sonens störning.

Detta står jag och tänker på när jag i dag passerar gården på hemväg från mina barndomstrakter. Allt är förfallet och jag förvånas över att det ser ut som det gör. Någon måste ju äga stället och det är märkligt att inte kommunen beslutar om lämpliga åtgärder. Runt omkring finns många välskötta gårdar och hus.

Den förfallna gården är ett utmärkt fotomotiv, men samtidigt ett tragiskt resultat av en människas märkliga idéer. Gården gick i längden inte att sköta och de förbjöds att ha djur.

Jag satte mig i bilen och tittade en sista gång på huset och ladugården. Med en obehaglig rysning i kroppen lade jag i ettan och rullade hemåt.

På återseende

Torbjörn