Gesällen/Mässa eller requiem?

Jag har under åren besökt väldigt många fotomässor och mina åsikter om årets baserar sig naturligtvis på detta faktum. Det går inte att komma ifrån att mässan har tappat lite i både djup och bredd. Canon t ex visade, som i fjol, enbart professionell video. Att få känna på deras nya 5D Mark IV hade varit roligt. Epson var inte närvarande alls, förutom deras maskin att trycka motiv på t-shirts. Hade gärna velat vara lite frågvis där. Leica fanns inte där, saknaden för mig var minimal. Genomgående är det för mörkt på mässan och med tanke på innehållet känns lokalerna för stora med trista, döda utrymmen.

Det fanns naturligtvis en hel del roligt att se. Jag satte mig ned och lyssnade på Amy Vitale som visade bilder främst på noshörningar och pandor. Jag hade gärna velat se mer av bilderna från Indien. Hon visade sig vara en skicklig estradör, även om en del av bilderna inte var så värst imponerande. Hennes val av utrustning bekymrade mig en aning. Klumpen hon bär om halsen hela dagarna måste vara påfrestande för den späda kroppen.

Böcker och tidskrifter fanns som vanligt att köpa. Själv köpte jag första numret av den nya Lightroomtidningen.

På en vägg kunde man skriva och rita.

Jag stannade till några gånger hos Sony. De hade mycket folk ute och var som vanligt mycket hjälpsamma och trevliga. Passade på att få kamerans sensor rengjord där. Zeiss Batis 85/1.8 vill jag gärna ha i min fotoväska.

Den nya A99II klämde jag naturligtvis på och den gav ett mycket positivt intryck. Mycket snabb autofokus, fin sökare och snabb serietagning. Den lär finnas i handeln om en dryg vecka.

Testade Sonys fina 85/1.4 G Master. Den anses vara snäppet vassare än Zeiss Batis 85/1.8 med framför allt mjukare, lugnare bokeh med perfekt runda oskärpecirklar. Här är en cirkel dock inte helt rund. Tyvärr är objektivet på tok för dyrt. För mig är Zeiss Batis intressantare och 6 000 kr billigare.

Ett annat intressant objektiv jag testade var Zeis Batis 18/2.8. Lätt och behändigt med mycket fin skärpa.

Gofika fanns att få på flera ställen.

Människor kopplade av bakom ett spännande tråddraperi.

Man visade hur man filmar en Merca med utlagd räls och allt.

Trevliga Terese Asplund berättade om sitt fotoprojekt "Beauty of Garden". Den enorma klunsen hon bar i ett bälte runt midjan såg däremot inte så trevlig ut. 

Temat för dagen i "Beauty of Garden" var grönt.

Profoto ville sälja ett blixtpaket, men jag avböjde vänligt men bestämt. För dyrt tyckte stämman.

Man kunde lämna in sin bildfiler till skickliga retuschörer som imponerande och snabbt visade hur man kan förbättra sina bilder. Kul att se.

Var detta requiem för en mässa, eller kommer den tillbaka nästa år med förnyad kraft och fräscht innehåll?  Själv skulle jag vilja se bildframställning från "ax till limpa." D v s från fotografering i studio, bildbehandling och utskrift till färdig pappersbild. Det är ju trots allt den färdiga pappersbilden som är det ultimata målet för fotografering. Att själv skriva ut sina bilder är mycket mer givande, och roligare, än att skicka bildfilerna till ett labb.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Morsan griper in

Det är festival i stan. Paradorkestern står marschberedd. Tamburmajoren väntar på klartecken från festivalgeneralen. Då griper morsan in. Hon har upptäckt något som inte ser bra ut på sonens uniform. Hon rusar in bland musikerna och börjar pyssla med jackan. Sonen låtsas som det regnar, kramar klarinetten hårt och visar mycket stor behärskning.

Till slut ger festivalgeneralen klartecken. Klok som han är inväntar han att morsan blir klar med sonens jacka. Så höjer tamburmajoren sin stav och paradorkestern marscherar i väg.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Sparsmakade utställningar är att föredra

Att hålla det enkelt med inte för mycket detaljer i bilden kan ofta vara att föredra. Det ger ett lugnt intryck och ögat behöver inte vandra särskilt långa sträckor över bilden. Å andra sidan kan en bild med mycket detaljer i ge massor med information och man kan länge betrakta den och ständigt upptäcka något nytt. Men ögat får jobba. En utställning som till stora delar innehåller bilder med mycket detaljer i är krävande att se på. Det händer ofta att jag i början stannar länge framför varje bild och försöker läsa av allt som finns att upptäcka. Efter ett tag tröttnar jag och sveper förbi bilderna utan att granska dem särskilt ingående.

En utställning bestående av bilder med få detaljer kan göras mer omfattande än en dito med mycket detaljerade bilder. I alla fall är det min uppfattning. Överhuvudtaget är vissa utställningar för omfattande, oavsett hur detaljerade de är. Jag tänker på den senaste utställningen med Anders Petersen på Fotografiska. Jag orkade knappt ta mig runt den. Hans bilder är så känslosamma att man inte orkar ta in hur många som helst. Utställningen innehöll också en hel del "dubletter" om jag minns rätt. 

Det ska bli spännande att besöka årets Fotomässa. Egentligen skulle jag behöva sprida ut besöket på två dagar för att kunna ta in allt jag är intresserad av. Men med tanke på att resan Gävle-Älvsjö t o r tar drygt fem timmar i anspråk så låter det sig inte göras. Hade mässan däremot pågått några dagar till så hade saken kommit i ett annat läge.

Det står mellan fredag eller lördag. Fördelen med fredag är att det troligare kommer att vara mindre med besökare och därmed mindre trängsel, köer mm. Programmen skiljer sig åt en aning mellan dagarna. Bestämmer mig i morgon. Kanske ses vi där?

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Enkel biljett

De kom inte frivilligt, men lovades arbete. Det verkade ju trots allt lovande. Järnvägen tog slut här. Trafiken var enkelriktad. Ingen reste härifrån. Det berodde inte på att man trivdes här. Tvärtom, här trivdes inte en enda av de resande. Röken låg tät när de klev av tåget. Den luktade inte som rök från ved eller koks. Det var något helt annat. Något som de inte känt tidigare. Kanske eldade de med något nytt bränsle i fabrikerna? Men varför alla taggtrådsstängsel? De var de inte vana vid. Inte heller alla vakttorn. Och skriken? Vilka var det som skrek hela tiden? 

När de närmade sig den långsträckta byggnaden saktade de in på stegen. Vart tog barnen vägen? Och de gamla? Och mannen med kryckor? Nej, det är något som inte stämmer här. Jag vill åka hem....

På återseende

Torbjörn