- De är äkta, sade mannen från Irak

Jag åkte till Tierp för att hämta E., som blivit akterseglad av UL i Uppsala. UL inväntar inte SL-pendeln från Stockholm när den blir försenad. Den här gången var det problem i Arlanda vilket medförde att SL-pendeln var några minuter försenad vid ankomsten till Uppsala. Alla passagerare, som skulle vidare norr om Uppsala, blev därför akterseglade av UL-pendeln mot Gävle. Kundperspektivet tycks vara lika med noll, som det väl alltid varit på den rälsbundna trafiken. Nästa tåg gick enbart till Tierp och det var det tåget E. tog.

Den här dagen i slutet av maj strålade solen och det var årets första dag med högsommarvärme. Det var lunchtid när jag anlände till järnvägsstationen i Tierp. Vi gick därför in i Centralrestaurangen för att äta lunch innan vi for vidare mot Gävle. Jag noterade den vackra orkidén bredvid disken och tog några bilder på den. Ljuset strömmade ganska starkt in från ett av restaurangens fönster.

- De är äkta, sade mannen som stod bakom disken.

Jag noterade mannens brytning men kunde inte gissa vilket land han kom i från. När vi hade beställt satte vi oss ned vid ett av fönsterborden. Vi var tämligen ensamma i den ganska stora lokalen. Mannen bakom disken, som visade sig vara den som drev restaurangen, kom så småningom med maten. Han såg på min kamera och berättade att hans dotter var intresserad av fotografering och stod i begrepp att köpa en ny kamera. Han ville ha våra råd inför köpet men båda E. och jag rekommenderade att hon skulle ta kontakt med fotoklubben i Gävle. Under samtalet berättade han att han i början av 1990-talet hade flytt från Irak och att han nu bodde i Gävle. Mannen återvände till köket och till vår förvåning, och förtjusning, kom han tillbaka med uppskurna, kalla melonklyftor på ett fat. Det smakade förträffligt i den tryckande värmen. 

Efter maten körde vi norrut mot Gävle, i en bil med krånglande AC. Det blev en en mycket varm resa och den framkallade gamla semesterminnen med bilresor med nedvevade rutor och fläktreglaget i botten.

På återseende

Torbjörn