Det blev en bild, sedan åkte jag ut

Tempo-varuhuset i Uppsala ska få ny fasadbeklädnad. Den gamla, som av många liknas vid tårtpapper, håller på att rivas och ska ersättas av en fasad i glas. "Tårtpappersfasaden" har länge varit en het potatis i Uppsala och befolkningen är uppdelad i två läger. De som gillar och de som inte gillar. Sedan finns det naturligtvis grader däremellan. Jag misstänker att den heta potatisen fortsätter att vara het även efter det att den nya glasfasaden kommit på plats.

Jag släntrade förbi Tempo häromdagen och upptäcket en glipa i stängslet som omgärdar arbetsplatsen. Naturligtvis kunde jag inte motstå den inbjudan utan klev in några steg, lyfte min Yashica Mat 124, tog en bild – och sedan åkte jag ut. Av mannen som talar i telefon. "Här är förbjudet att fotografera", fick jag veta. Utanför stängslet gick det däremot bra. Han menade säkert att det var förbjudet att vistas innanför stängslet p g a olycksrisken. Naturligtvis protesterade jag inte utan gick skyndsamt därifrån. 

Jag har ibland upplevt att folk reagerar när jag fotograferar ett pågående bygge. I Knivsta, där jag bor, har jag dokumenterat, och fortsätter att dokumentera, vad som pågår i Knivsta centrum. Där det tidigare fanns ett sågverk, med tillhörande brädgård och timmerupplägg, byggs nu bostäder, butiker och skolor. Allt i en rasande fart. En dag kom en representant för en byggfirma fram till mig och frågade varför jag fotograferade firmans byggnadsarbetare. Nu gjorde jag ju inte det specifikt utan dokumenterade hela bygget, och då kom naturligtvis en och annan byggnadsarbetare med. Jag förklarade mitt syfte och han fick även mitt visitkort. Med det lugnade han sig och gick in till sitt kontor. 

Den här "känsligheten" för fotografer har jag inte upplevt förr om åren. Kan det bero på att det i dag är väldigt mycket utländsk arbetskraft på byggena? Jag vet inte orsaken utan spekulerar bara. Jag har naturligtvis inget emot att vi erbjuder utländsk arbetskraft att arbeta i byggbranschen. Inom EU råder ju öppen arbetsmarknad. Om allt är i sin ordning finns väl ingen anledning att oroa sig för en och annan fotograf som vill dokumentera förändringarna i staden där de bor.

En stilla undran bara.

På återseende

Torbjörn

Midsommar

Så hade det äntligen blivit midsommar det här året. Ett helt hus hade hyrts vid Utsiktens Turistgård, belägen intill Indalsälven, i Liden, Medelpad. Utsikten över Indalsälven och de omgivande bergen är verkligen bedårande, och namnet på stället är synnerligen väl valt. Här har samlats, förutom brudparet, föräldrarna Evert, Berta, Gunnar, Gunvor, mormor Anna, farmor Zenobia, farmors bror Svante, syskonen Stefan, Ove, lillpojken Fredrik, två år och ett dragspel...

Bröllopet ägde rum i Lidens gamla kyrka, vackert belägen på ett lid ned mot älven. Prästen vigde de tu, lite störd av den livlige tvååringen, som hellre än att sitta still i kyrkbänken ville upp i predikstolen. Mormor Berta fann på råd och plockade fram en godispåse. Synd bara att den prasslade så förfärligt. Nå, vigda blev brudparet till slut och prästen inbjöds att delta i festmåltiden. Han tackade, till vår stora förvåning, nej, och det blev naturligtvis ett samtalsämne sedan vid måltiden. Bakom kyrkan fanns en sommaräng, som den här dagen stod i full blom. Brudgummen bestämde var bilden skulle tas och fotografen hade bara att lyda order...

Vid måltiden kom det fram att prästen tillhörde de s k gammalkyrkliga och ogillade att par skaffade barn innan giftermålet. Enligt dessa hade vi levt i synd i två år och det hade fått prästen att tappa aptiten. Inte gjorde det oss någonting, det blev lite mer mat över till oss andra...

På eftermiddagen, kvällen och en stor del av natten fortsatte sedan festligheterna i den fina, vita stugan. Brudparet tog en lång promenad efter älven för att få vara för sig själva en stund. När de återvände var dragspelsmusiken i full gång. Svante spelade så svetten lackade. Framemot småtimmarna, när innehållet i flaskorna var urdrucket, blev det nog två låtar spelade samtidigt. Mycket finurligt egentligen. På det viset hann han med att spela hela repertoaren på halva tiden.

Till slut tystnade dragspelsmusiken, liksom fåglarna i skogen. I fjärran kunde man höra en ugglas hoande, och lyssnade man väldigt noga hörde man det svaga bruset från älven där nere i sin fåra. Natten var på väg att glida över till dag när bröllopsparet äntligen fick komma samman i det finaste sovrummet. Snart sova de alla, ackompanjerade av en och annan snarkning.

På återseende

Torbjörn

Muggen är upptagen

Det var dags för frukost och jag satte mig till bords. Skulle precis ta min favoritmugg och fylla på med kaffe då jag ser att den är upptagen av något flygfä. Jag ser att den har sex ben och noterar att den alltså tillhör insektssläktet. Jag vet inte vad det är för insekt men arbetsnamnet än så länge är nattflyet. Jag trodde väl att den skulle ge sig av så att jag fick avnjuta min frukost som jag brukar, men trots att jag skakade muggen lite lätt satt den kvar flera timmar. 

För att kunna studera den närmare satte jag på mitt 100 mm makro. Då ser man hur fantastiskt fint vingarna är uppbyggda. Fackverkskonstruktionen är inget som är skapat färdigt från början utan resultatet av flera tusen år av utveckling. En utveckling som inte avstannat utan fortfarande pågår.

Jag har med tiden fått en allt större vördnad för livet och undviker så långt som möjligt att döda djur som kommer i min väg. Vill man studera det dagliga slitet för överlevnad är det bara att sätta sig intill en myrstack en varm sommardag. Här råder full aktivitet, alla hjälps åt och allt verkar vara väldigt väl organiserat. Man kan inte annat än beundra de här krypen och vi människor kan dra en hel del lärdom om hur viktigt samarbete är för ett väl fungerande samhälle. 

På återseende

Torbjörn

Några observationer

".....Fladen och Dogger.  Syd 4-8. Inatt vridande väst och ökande till 12-kuling 16. Tyska bukten, Fiskebankarna och syd Utsira.  Syd ökande till ca 10. I natt vridande väst 10-kuling 15. Skagerack, Kattegatt och Vänern. Sydväst 3-8. I kväll syd och imorgon bitti tillfälligt sydost ökande till 9-13. Ålands hav och Skärgårdshavet. Sydost eller växlande 3-8, från i kväll ost. Imorgon ökande till 7-11. Måttlig till dålig sikt och regn, imorgon siktförbättring....."

Sjöväderrapporten med en mängd observationer från ställen med nästan magiska namn. Borkum Riff, Landsort, Eggegrund, Bjuröklubb mm. Det var inte bara namnen som var magiska, hela rapporten, som ofta lästes av en man med en mycket karaktäristisk, knarrig stämma, var magisk. Han slutade alltid med "slut på rapporten". Då stängde pappa av radion. Väderleksrapporten var då lika viktig som högmässan var för de troende. Kanske är det så än i dag? I alla fall anbefalldes "största möjliga tystnad" när programmet började. Alla lyssnade andäktigt på de märkliga namnen och de mätningar som där hade gjorts. Jag väntade alltid på uppgifterna från Eggegrund eftersom det var vår närmaste observationsplats (Gävlebukten).

I andra hand var det värdena från Bjuröklubb som intresserade mig. Jag undrade länge vad det var för konstig klubb där uppe i norr. Vad sysslade de med? Förutom att göra väderobservationer? En kompis till mig hade en kusin som bodde i Bjuröklubb, eller där i närheten. Det hände att de kom och hälsade på. Det var många i familjen och hur de fick plats i den lilla bilen de åkte i undrade vi alltid. Vi kikade in i den ibland för att se om de hade några speciella knep för att lyckas. Kusinen hade väldigt starka glasögon vilket gjorde att man aldrig riktigt kunde se honom i ögonen. Dessutom hade han en trubbig kniv. Vi tyckte nog att det var det märkvärdigaste av allt, förutom att han bodde i Bjuröklubb då förstås. Själv hade jag en rejäl kniv med parerskydd. Jag slipade den på ett bryne, även spetsen så klart. Vi kastade kniv ibland på "saftiga" granar, för där fastnade kniven lättast. Oftast kom skaftet före och då fastnade förstås inte kniven. Vi lärde oss aldrig den rätta tekniken. Några envisades med att hålla i knivbladet, för det hade de sett en man göra på cirkus. Jag försökte också men det slutade oftast med blodvite.

Att se, eller "observera", är som bekant a och o när man fotograferar. Vi observerar alla olika saker. Skicka ut en handfull fotografer på stan och be dem redovisa sina bilder efter någon timme. Visst händer det att en del har gjort likadana observationer, men det händer väldigt sällan att de tar exakt samma bilder. Man möter ibland förvåning bland mötande människor när man fotograferar på stan. Det är naturligtvis inget att bry sig om. Som fotograf är man suverän och bestämmer fullt ut vad man vill fotografera.

Ganska ofta kan jag ställa mig på en plats och fotografera människor som passerar, eller stannar till. Det kan vara mot en och samma bakgrund eller runt omkring den plats jag står. Det blir en dokumentation, observation, från just den platsen, just den dagen. 

Här är några observationer från ett litet område i Uppsala centrum. Några av bilderna är s k höftskott. Jag tittar på kanotslalom och vänder mig då och då om för att fånga något intressant. Då får man räkna med att det kan bli lite snett och vint. Ibland föredrar jag sådana bilder framför alltid superperfekta bilder. Variation minskar risken för att man stelnar i formen.

På återseende

Torbjörn

"Jag väntar vid min mila..."

"...Jag väntar vid min mila medan timmarna lida
medan skogarna sjunga och skyarna gå..."

Ett litet nedslag i diaarkivet från 1976. Vi besöker kolmilan i Fjällnora utanför Uppsala. Det är höst och mörkret faller snabbt över granskogen där vi vandrar på stigen, ledsagade endast av tjärvedsbloss. En liten treåring ser förundrat på de sotiga kolarna som tålmodigt vaktar milan "...medan stjärnorna vandra och nätterna gå..."

I timmerkojan faller de sedan ned, utmattade av trötthet...

"...Då sova vi alla på granris tungt
och drömma om bleka mör
och snarka och vända oss manligt och lugnt,
medan elden falnar och dör."

(Alla citat från Dan Andersson)

På återseende

Torbjörn