Jag tänkte ta en analog vecka, men...

...det började inte så bra. Packade ned min fina Yashica Mat 124 och den likaledes fina Minolta 7D i ryggsäcken och tog tåget till huvudstaden. Väl där så plockade jag upp Yashican och började plåta. Men det var något som inte stämde riktigt. Jag hade ju kollat kameran på morgonen och allt var frid och fröjd. För en tid sedan fick jag två Fomapan 200-rullar av Alf Johansson här på FS och tänkte att det var dags att testa dem. Men som sagt när jag började plåta så kändes slutaren lite lealös och jag hade svårt att höra klicket. Nu är det ju i och för sig aldrig tyst på gator och torg, och dessutom hade jag kameran i fodralet, så jag brydde mig inte så mycket.

Vid Slussen såg jag en äldre man med ett fantastiskt skägg och jag frågade om jag fick ta några bilder. Det gick bra och jag tog två, som jag trodde, fina porträtt. Senare träffade jag två karlar som kom fram och ville titta på kameran. Snacket var igång och de berättade om sina Rolleicord som de hade haft på 60-talet. Naturligtvis blev det porträttagning även här, och eftersom det var de sista rutorna öppnade jag kameran och kollade slutaren. Den hade hängt sig. Konstigt, tänkte jag, det gick ju att dra fram filmen och spänna slutaren. Karlarna stod kvar och såg på mina förehavanden en stund så att jag kunde ta några bilder med Minoltan. Fomapanfilmen är alltså oexponerad så den hoppas jag kunna återspola och köra en gång till.

På vägen hem tittade jag in på Brunos bildverkstad och frågade om de kunde laga Yashican. De kunde de inte men jag fick ett telefonnummer till en person som brukade hjälpa dem ibland. Jag ringde honom, men tappade förtroendet direkt när han frågade om jag hade bytt batteriet (?).

Åkte i dag in till Stockholm igen och till LP-foto, som jag vet lagar analoga kameror. Tyvärr, fick jag veta, hade Werner semester månaden ut, så jag fick ingen hjälp där heller. Väl hemma skulle jag skanna in lite gamla negativ men naturligtvis var skannern Epson V750 och datorn ovänner. De pratade inte med varandra. När jag klickade på SilverFast 8 så fick jag veta att det fanns en uppdatering. Naturligtvis installerade jag den. Därefter kraschar programmet hela tiden. Loggrapporter har automatiskt skickats  till Apple och jag undrar naturligtvis vad som händer sedan. Antagligen får jag kontakta Lasersoft i Tyskland för att få rätsida på det här.

På något vis har det här skannerprogrammet och min iMac länge gått i otakt. Innan den senaste uppgraderingen fungerade dock allt perfekt. Jag har precis framkallat filmerna jag tog häromdagen och de hänger på tork. Problemet är bara att jag inte har någon skanner som vill jobba. Jag har två. Min Reflecta RPS 7200 småbildsskanner har jag inte fått att fungera på länge. När jag startar SilverFast 8 får jag hela tiden frågan om jag har installerat drivrutinerna korrekt. När senaste uppgraderingen kom skulle man ta bort det gamla serienumret och fylla i det nya. Så har jag gjort men det fungerar i alla fall inte.

Jag hade min digitala systemkamera med mig i dag och där är det inga som helst problem. Varken vid fotograferingen eller vid inläsningen till Lightroom. Det verkar som om min analoga vecka slutade redan på torsdagskväll.

Gula faran

Jag får väl inte ge upp så lätt men det är inte lätt att veta i vilken ände man ska börja nysta upp problemen mellan datorn och mina två skannrar. Jag vill naturligtvis också få igång min fina Yashica och jag hoppas Werner på LP-foto kan hjälpa mig. Eller finns det något annat ställe i de här trakterna som lagar gamla kameror?

På återseende

Torbjörn

Under ett träd fann jag två vackra kvinnor och senare träffade jag också Guldlock.

När jag kom till Högbo kände jag mig fikasugen så jag svängde ned till Högbo bruk. Där pågick något evenemang med vackra bilar och dito ungdomar. Jag snodde runt en sväng med kameran men tröttnade efter ett tag i det skarpa solljuset. Gick till Qvarnen och beställde en rejäl räkmacka och en kopp kaffe. Kollade sedan en stund på de fina bilarna och de vackra människorna, som var så fint uppklädda, men tyvärr, p g a det skarpa ljuset, så svårfotograferade.

Under ett träd fann jag två vackra kvinnor

Och senare träffade jag också Guldlock, men hon visade bara sin profil

Många fina, uppklädda ungdomar fanns där också

Bland bilarna var nog den här den snyggaste

Ja, det finns onekligen mycket vackert att skåda den här årstiden. Det är bara att öppna korpgluggarna och insupa härligheten. Här öppnade jag också det nyinköpta Tamron 24-70/2,8 Di USD. Det känns som om vi kommer att trivas bra ihop.

På återseende

Torbjörn

Gruppbilden

Vi hade varit på Holgers begravning. Efter lunchen åkte vi hem till gården Nyåbron för att minnas tillsammans. Jag försökte få till en gruppbild, men det var inte så lätt för folk kom och gick hela tiden. Här är ett av försöken.

Efter några försök till så blev det bättre ordning i ledet men jag tycker i alla fall bäst om den här gruppbilden. Det är inte alltid det perfekta också är det bästa.

På återseende

Torbjörn

Flagga utan land

Sprang på den här flickan på kulturkarnevalen i Uppsala när hon försökte hålla fast flaggan som fladdrade i vinden. Precis när jag tagit bilden kom flickans mamma fram och berättade att det var den kurdiska flaggan. Själv hade hon ett stånd där hon sålde kurdiska godsaker.

"Kurdistan är ett statsövergripande område och en autonom region i norra Irak. Hela området Kurdistan med omstridd utbredning består av områden i sydöstra Turkiet, norra Irak, nordvästra Iran och nordöstra Syrien. Området består till överväldigande delen av en kurdisk befolkning. Trots kurdernas mångåriga kamp för en egen nation har Kurdistan aldrig erkänts som en suverän stat. Vissa kurdiska organisationer, som etniskt företräder den största folkgruppen i respektive område, har under många år fört en kamp med politiska och/eller militära medel för att vinna kurdisk autonomi eller för att skapa en kurdisk stat. Kurdistan är ingen nationalstat, är inte erkänt och har inga landgränser, förutom i den södra delen. Kurderna kan däremot kallas en nation, eftersom de har ett språk samt en gemensam historia och kultur." (Källa: Wikipedia)

Mamman ville veta vad jag skulle göra med bilden. Jag förklarade att den troligen skulle läggas ut på min blogg, om det var OK för hennes del. Hon hade inget emot det och jag gav henne mitt visitkort så att hon snabbt kunde hitta hit.

Jag har alltid visitkort med mig som jag ger till personer som undrar över mitt fotograferande. Det uppskattas av alla. En vänlig attityd gentemot de vi fotograferar hoppas jag alla har. Nu när fotografering på allmän plats mer och mer debatteras är det viktigt att vi fotografer sprider god stämning omkring oss.

På återseende

Torbjörn