Ögonblicket är nu

Jag har följt den brittiska vetenskapsserien Wonders of the universe som visats en tid på Kunskapskanalen. Den är producerad av BBC och det brukar borga för hög kvalitet och den här produktionen utgör inget undantag. Fysikprofessorn Brian Cox för ett populärvetenskapligt samtal med oss tittare helt utan insmickrande inslag och han håller sig hela tiden till vetenskapliga fakta. Vi får följa med från universums födelse till det oundvikliga slutet när allt upphör att existera och inte en enda atom finns kvar i hela universum.

Det känns onekligen vemodigt att veta att vår stund på jorden är så oerhört kort. Både för mig personligen men också för mänskligheten och livet som sådant. Ögonblicket är precis nu. Just nu är betingelserna för liv de rätta och de återkommer aldrig mer. Livet utgör bara ett ögonblick.

Men är det inte fantastiskt att vi får vara med om det unika skeendet i universums historia? Fantastiskt är också att allt i universum och allt liv på jorden har sitt ursprung i en exploderande stjärna. Vi är alla uppbyggda av stjärnstoft. Den järnmalm som fortfarande bryts i Kiruna och den koppar och silver som en gång bröts i Falun respektive Sala kommer alltihop från denna stjärna.

Borde vi inte vara lite mer aktsamma om den här fantastiska, unika planeten vi bor på så att vi får ha det någorlunda hyggligt tillsammans så länge det går. Det är ju förfärligt onödigt att göra slut på den i förtid i alla fall. Tyvärr verkar det just nu som om evolutionen inte hunnit med att utveckla oss människor tillräckligt för att ta itu med alla problem vi står inför. För att lyckas måste vi alla dra åt samma håll men hur kommer vi dit när allt i dag handlar om "jag" i stället för "vi"?

Hotet

Backstage

I dag har jag städat på min altan och burit in grillen i förrådet. Har också röjt bort allt ogräs runt omkring med trimmern. Grannens katt blev vettskrämd och rusade ut mot vägen men jag lyckades lugna ned honom och han lomade jamande tillbaka till sin favoritplats. Han är svanslös och lite skygg men jamar alltid tillbaka när man pratar med honom. En cool katt.

På återseende

/Torbjörn

När det regnar manna...

Sony har lagt på en rem och nu regnar det verkligen manna från himlen. Intressanta kameror med en hel del ny teknik är på gång som naturligtvis väcker intresse. Tyvärr saknar jag sked för närvarande så de här godbitarna lär enbart bli skådebröd – om nu inte fru Fortuna hälsar på förstås. Men varför ska hon göra det precis nu när hon varit osynlig så länge.

Maktkamp

Hur som helst är det roligt att se att utvecklingen går framåt och det verkar som om fullformatet (håller med Alf om att det är ett knasigt begrepp, nomenklaturen borde ses över) är på frammarsch. Jag tänker naturligtvis på Sonys lilla läckerbit RX1 där man i en mycket liten kamerakropp lyckats klämma in en sensor i den storleken. Senare lär det också komma en Nex i fullformat. Det ska bli spännande att se hur den nya A99:an kommer att mottas av användarna. Om vi kommer att ta bättre bilder med de här nya kamerorna är naturligtvis inte givet men kanske kommer vi att ta fler annorlunda bilder än vad vi brukar göra tack vare den avancerade tekniken, och kanske vi till och med kommer att gilla det. Den som lever får se.

Men eftersom jag saknar sked för närvarande så jag får väl harva på som vanligt ett tag till.

På återseende

/Torbjörn

Kylig Kulturnatt och snart dags att skriva önskelista till tomten...

Vi är redan en bit inne i september och medan sommaren stadigt tappar fotfästet för varje dag som går så tar hösten för sig av den tid som går förlorad. Jag stod i fotoklubbens studiotält i går kväll och fotograferade människor som kom förbi. Det var kyligt och termometern i bilen visade på åtta plusgrader när jag bilade hem vid elvasnåret. Kulturnatten gick av stapeln i Uppsala och det var mycket folk i farten hela dagen och kvällen.

För min egen del var jag som sagt porträttfotograf tillsammans med några andra entusiaster från Uppsala Fotografiska Sällskap (UFS). Vi hade riggat upp studion utomhus i föreningens tält och trots kylan så var det en jämn ström av människor som ville bli fotograferade. Ett festsällskap om elva personer dök också upp och knökades ihop i studion. Det här gänget har fest på Kulturnatten varje år och de senaste åren har de också kommit till vårt tält för att bli fotograferade. Kul tradition :). Stämningen är mycket god och ingen känner av kylan. Ett bildspel med bilder från ett flertal medlemmar visas hela kvällen på en TV och folk stannar upp, tittar och kommenterar. I tältet har vi lite enklare och oömmare bakgrund än i klubblokalen men blixtarna är desamma.

De här glada grabbarna har varit polare sedan barnaåren

Det blev många provsittningar för vår projektledare Jaan Koort

Jag höll nästan på att glömma önskelistan till tomten. För att inte han och nissarna ska bli alldeles sönderstressade är det bra att vara ute i god tid.

Jag instämmer med Torbjörn. Fixa era önskelistor i god tid

Ja, vad önskar ni er för fotojulklappar? Skriv gärna och berätta. Tänk inte på prislappen utan vad är det ni helst skulle vilja ha i fotoväg. Ingen lång lista utan några saker räcker.

På återseende

/Torbjörn

Bildtextens placering

I tidningar och böcker, men även när bilder visas i album och pooler här på FS placeras bildtexten under respektive bild. På Fotosidans blogg däremot är det många som i stället väljer att placera bildtexten ovanför bilden, som en slags rubrik. Jag vill inte påstå att det på något sätt är fel men för mig blir det förvirrande när bildtexten placeras på det här viset. Speciellt i de fall inlägget innehåller många bilder. 

Kommer du från tidningen Land, säger du?

Farbror med käpp

Bekymmer

Nej, placering av bildtext ovanför bild fungerar inget vidare för mig. Nu har jag arrangerat så att det är mycket luft emellan och då går det lättare att förstå vilken bild texten tillhör. I många fall förekommer inte det och då tycker jag det blir väldigt förvirrande. Jag föredrar placering under bild, som i första exemplet med de nyfikna korna.

På återseende

/Torbjörn

Det finns alltid något att fotografera

Alla har vi våra favoritområden när det gäller fotografering och den listan kan göras hur lång som helst. När man kikar runt på bilder här på FS ser man också en väldigt stor variation av motiv hos många av medlemmarna även om man lätt kan se vars och ens huvudintresse. Det kan naturligtvis variera över tid. Man tröttnar på vissa motiv och söker sig till ett annat område. Andra, som har ett smalare intresse, kanske tröttnar helt och hållet på att fotografera när lusten för det man brunnit för avtar och man inte kan tänka sig att fotografera något annat. Sedan finns naturligtvis de som fotograferar precis allt och det primära här är kärleken till prylen – kameran, och bilderna kommer kanske i andra hand. Allt är naturligtvis "tillåtet" och var och en gör naturligtvis som den vill. 

Jag är av den uppfattningen att det alltid finns något att fotografera. En förutsättning är naturligtvis att man vågar försöka och inte lägger en massa restriktioner på sitt fotograferande.

Även om mitt största intresse under lång tid har varit att fotografera människor i olika sammanhang är fotograferingen i sig mycket stimulerande och när jag är på det humöret har jag inga större svårigheter att finna motiv lite varstans. Jag har inspirerats mycket av Gunnar Smoliansky som är en mästare i att finna motiv bland till synes helt "värdelösa" föremål och av dem skapa intressanta och vackra bilder.

Det sägs ju ibland att vi ska locka fram barnet i oss för att underlätta skapandet. Kanske är jag lite barnslig när allt kommer omkring?

På återseende

/Torbjörn