En stund i Lund och nu vet jag vem som sköt Olof Palme

Under min vecka i Skåne besökte jag en dag Lund. Det var första gången. Jag har passerat staden ett flertal gånger tidigare men aldrig stannat till. En stund i Lund. Under ferietid dessutom. Som bekant är ju staden landets ledande universitetsstad om man räknar till antalet studerande. Är man anställd vid Uppsala universitet så är det här inte något man pratar så väldigt mycket om. Rivaliteten mellan de två lärosätena har pågått länge och är välbekant för de flesta.

Jag hade tänkt mig strosa runt i staden och ägna mig åt lite gatufotografering. Då måste det naturligtvis finnas något att fotografera också. Människor alltså. Den här torsdagen kändes dock staden vara övergiven av dess invånare. Visst fanns det lite turister som strövade runt kring universitetet likt strörenar på fjället. Så glest kändes det. Slutsats. Semester- och ferietid är ingen bra tid för gatufotografering. I alla fall inte i Lund.

Domkyrkan är en koloss som fullständigt dominerar den gamla stadskärnan. Den tynger ned och ger karaktär åt hela staden känns det som. Staden upplevs prydlig och prudentlig när man som turist vandrar runt på gatorna. Nästan återhållet. Det saknas något. Liv och rörelse. Folk som pratar högt och gestikulerar. Men i stället är det tyst och det är som om människorna viskar i sina samtal eller förblir tysta, begrundande, sittande på en bänk. Visst svischar det förbi ett gäng ungdomar på skateboards under några sekunder och en kille med gitarr står på Lilla Fiskaregatan och sjunger Bob Dylans "Don't think twice it's all right" riktigt, riktigt bra. Men tyst. Liksom för att inte störa friden. Jag stannar ändå en stund och lyssnar för han är duktig. En fattig student? Kanske. I alla fall musikalisk.

Jag vandrar runt i Stadsträdgården och går in på det enda kaféet jag kan finna där. Tyvärr ska de precis stänga. Klockan är bara tre på em och jag undrar varför. Det blir trubadurafton klockan fem, får jag till svar, och de måste förbereda den. I ett hörn av uteserveringen håller en av trubadurerna på att sjunga upp sig men jag går vidare. Den stora Stadsträdgården ligger nästan helt öde. Ett plank är fullproppat med graffiti. Några riktigt bra. Ett fåtal människor ser jag när jag förgäves söker efter en glasskiosk eller en ynka liten servering. Märkligt vad det är dött i hela den här stora trädgården. Återhållet liksom.

På vägen tillbaka mot centralstationen och bilparkeringen stöter jag så ihop med mannen som avslöjar vem som sköt Olof Palme. Han sitter på en pall på trottoaren och håller upp en skylt där det i klartext står att "Herr Y" sköt Palme. På händerna har han svarta handskar. Naturligtvis stannar jag en stund och mannen börjar prata. Det blir en makalös berättelse om mord flera generationer tillbaka i tiden, om intressanta Ulricehamnsbor och så naturligtvis om Palmes mördare. På min fråga om varför han tror att "Herr Y" mördade Palme svarar han:

– Han sa alltid att han skulle skjuta Palme och så hade han en stor kärlek till vapen. Jag har själv sett hans Magnumrevolver, ja t o m hållit i den. Det måste vara han.

För mig lät "bevisen" inte särskilt övertygande men jag lät honom ändå fortsätta sin berättelse. Förmodligen är mannen välkänd i staden och vad jag kunde se så verkade han uppskatta att han fick bli lyssnad till. En liten stund i Lund. 

De här målarna är de första jag stöter på när jag har parkerat bilen

Domkyrkan dominerar stadsbilden i den centrala staden

Likt strörenar på fjället strövar några turister omkring vid universitetet

Några sitter lugnt på en bänk och begrundar tillvaron

Mannen med de imponerande knävelborrarna spände uppfordrande blicken i mig

Don't think twice it's all right

Dressmanns rea intresserar oss inte

- Nu sticker jag hem, sade mannen och hoppade på sin HD

Stilla cykeltur

Det sensationella avslöjandet

Jag har hållit i herr Y:s Magnumrevolver

En sista bild från mitt besök i Lund

Det jag skriver här är de omedelbara känslor jag får när jag vandrar runt i Lund. Mitt första besök i staden är det och som jämförelse skulle det vara intressant att göra ett nytt under terminstid när staden fylls av vetgiriga studenter och deras lärare.

Nästa inlägg kommer att handla om skräckupplevelsen i Skövde utan "k".

På återseende

/Torbjörn

Anpassning

Det handlar om anpassning. Vad? Allt egentligen. Vi kanske inte tänker på det men vi anpassar oss hela tiden. Pö om pö oftast men ibland över en natt. Den som inte kan anpassa sig får i regel det sämre eller kan t o m i värsta fall gå under. Människan har varit mästare på att anpassa sig och det är därför vi fortfarande finns till. Krokodilen har också varit duktig och har varit med bra länge nu. Fast det har varit kritiskt några gånger. En period lär det enbart ha funnits några tiotusentals människor totalt på hela jorden. Homo sapiens var de enda som överlevde medan de andra människoarterna dog ut. Förmodligen hade det med anpassningsförmågan att göra. Neandertalarna kunde inte anpassa sig till den nya situationen trots att de bevisligen levde ihop med Homo sapiens och också fick livsduglig avkomma tillsammans. Vi bär fortfarande på en liten gnutta Neandertalar-DNA från den tiden. Fast vi har ju haft tur också. Då tänker jag naturligtvis på kometen som tog död på så gott som alla dinosaurier. Jag tror knappast att vi hade haft tid att anpassa oss i deras värld förrän vi blivit uppätna.

Själv håller jag på att anpassa mig till nya förhållanden. Jag har ätit cortison i snart 40 år och det sätter sina spår lite här och där. Det påverkar bl a blodsockret. Jag har ändå haft tur som klarat mig så länge. Det handlar naturligtvis inte bara om tur utan om – just det, anpassning. Tvingas man äta cortison under lång tid gäller det att man äter och dricker rätt och sköter sin kropp. Många kan, eller vill inte, anpassa sig till den nya situationen och då slutar det i regel också illa. 

Efter att en längre tid ha legat på gränsen är nu mitt blodsocker en aning för högt. Trots att jag ätit rätt och motionerat flitigt. En ny situation har inträtt. Anpassning är det åter igen som gäller. Köp av årskort till gymet och gruppträningen i sporthallen i Knivsta, köp av nya joggingskor för intensivare motion och så ett litet piller till lunch. Inget att gnälla över utan det är bara att gilla läget och köra på.

Det blir mindre tid över till fotografering och bildredigering vid datorn för nu är det träning i olika former varje dag som gäller. Jag ska därför börja sälja av mycket av min fotoutrustning och bara behålla det som jag har mest användning för. Anpassning här också m a o.

En typisk bild från Uppsala och som säkert finns i tiotusentals versioner. Här är min version från förmiddagen. I förgrunden Gamla torget.

Så följer några bilder från torghandeln i förmiddags på Fyris torg.

Restaurang Stationen vid Resecentrum

Allt fotograferat med Sony A850 och Minolta 50/1,4

Ja, så ser livet ut för närvarande med ständiga stick i fingrarna för blodsockerkontroll. För jag tänker inte låta det skena iväg utan har gett mig sjutton på att fixa det här. Mätare har jag till en början lånat från Vårdcentralen men tänker nog skaffa en egen. I sammanhanget kan jag avslöja att intensiv stavgång i 75-90 minuter sänker blodsockernivån till normal nivå. Så jag säger bara "Keep on", som Jerry.

På återseende

/Torbjörn

Bio under stjärnorna

Uppsala kommun bjuder på gratis utomhusbio genom sommarjobbsprojektet Bio under stjärnorna. Projektet genomförs av gymnasieungdomar i samarbete med filmföreningen Flimmer från Norrköping. Föreställningen den 5 augusti lockade drygt 2 200 personer till bandyarenans huvudläktare. Tonåringarna dominerade men nog såg man en hel del vuxna där också. Vi bänkade oss med med matsäck, sittunderlag och filt och väntade på att solen skulle gå ned bakom Akademiska sjukhuset. Först då började föreställningen. Filmen som visades var "Crazy, Stupid Love" med bl a Julianne Moore. En trevlig och stundtals rolig film som lockade fram både jubel och applåder hos den unga publiken.

Det var ett mycket trevligt arrangemang och film ska ju helst avnjutas tillsammans med andra. Upplevelsen förstärks och man känner fin gemenskap. Vi välkomnades av tända marschaller och man hade t o m rullat ut röda mattan.

Efter föreställningen, när intrycken från filmen fortfarande var färska, samlades man i grupper och pratade om det man tillsammans varit med om. Det kramades och pussades och mobilkamerorna gick varma. En fin söndagskväll blev det och vid nästa tillfälle den 8 augusti visas Tintin. Den här gången hade jag NEX 5N och kitzoomen med mig.

På återseende

/Torbjörn