Lite kringbilder från Dagnys fotofika

Det mesta har redan sagts och visats från Dagnys terminsavslutning på Katalin i Uppsala så här kommer i stället en del kringbilder från den sköna kvällen. Nu var det ju inte bara fotofikagänget som hängde där utan det var många som satt runt borden den här fina kvällen. Det finns nog ett uppdämt behov hos många, efter den dåliga inledningen av sommaren, att få sitta ute en fin kväll tillsammans med andra.

På solsidan var det stundtals rejält motljus så fram med motljusskyddet

Vid borden är det rökförbud så de röksugna får gå bort en bit

Allvarlig ung man

En stor stark kan betyda fler saker

En yrvaken bild, Nexen hade inte vaknat till ordentligt

Den här kvällen hade jag Nex 5N + kitzoomen med mig. Jag tycker zoomen är helt OK och inte alls så dålig som vissa gör gällande. Nexen är en aning senfärdig att komma igång när man slår på den. När jag tog sista bilden hade jag precis satt på den och exponeringen hängde inte riktigt med med kraftig överexponering som följd. AF var inte heller riktigt alert. Trots detta tycker jag att bilden är helt OK. Det känns skönt att konstatera att det trots teknikens framsteg fortfarande kommer an på dig om bilderna blir bra eller inte.

På återseende

/Torbjörn

Så var det vardag igen men egentligen fortsätter festen länge än

Midsommarhelgen är över för den här gången och efter den får man alltför ofta höra att nu går vi.... Jag tänker inte ens skriva ut eländet för det vet vi ju alla att somrarna är alldeles för korta. Och regniga kanske man ska tillägga för nog verkar det som om lågtrycken har växlats in på fel spår nu ett tag. Kallt är det också. I dag när jag kom hem från jobbet tände jag två ljus i köket för det kändes kallt och ruggigt. I elementen rinner dessutom kallvattnet och förstärker känslan. När jag sedan satte mig till bords kom det lite grand av julstämning över mig. Mitt i sommaren. 

Fast egentligen har vi ju haft fest nästan varje dag ett tag nu. Jag tänker naturligtvis på fotbolls-EM. Synd bara att Sverige lämnade festen så tidigt. Det roliga börjar ju nu. I dag börjar dessutom tennisturneringen i Wimbledon så festbordet står dukat ett tag till. Efter Wimbledon kommer sedan sommar-OS från London. Nu är jag ingen idrottsidiot som ser all idrott på TV. Alls icke, men de stora turneringarna brukar jag titta på. VM i fotboll och hockey samt OS vill jag för allt i världen inte missa. Jag har fortfarande en dröm om att få åka och se alla Masterturneringar i tennis. Kanske blir det av någon gång. När jag var engagerad inom tennisen besökte klubbens styrelse Stockholm Open varje år. Vi tittade på de tidigare omgångarna där biljetterna var billigare och spelarna fler. Det var verkligen kul att få se världsstjärnorna på plats. Tyvärr kan inte turneringen längre locka de allra bästa spelarna för det finns arrangörer som har mycket större plånböcker och pengar är det enda som drar. Förr kunde t ex Båstad locka med "vackra svenska flicka" och trevliga badstränder. Nu är det historia.

Konståkning kan jag däremot vara utan. Bedömningssporter överhuvudtaget är ganska ointressanta tycker jag. Det handlar inte alls om någon slags nedvärdering av idrottsutövarna. En konståkare t ex tränar mycket mer än vad en hockeyspelare på elitnivå gör. Jag gillar helt enkelt inte idrotter där man inte direkt med egna ögon kan se vem som vunnit. Domare är heller inte alltid så pålitliga utan gynnar ofta de som redan har nått en position.

Märkligt egentligen – jag hade inte alls tänkt skriva om idrott men de tre styckena får stå kvar. Ett blogginlägg är ju inget långkok utan mer ett snabbmål från kallskänken. 

Att knalla runt i storstaden timme efter timme med kameran beredd är väl kanske ingen större idrottsprestation, och jag betackar mig naturligtvis för VM i gatufotografering. Hemska tanke. Men nog kan det kännas i både armar och ben efter ett rejält arbetspass. Fast på min nivå kan det väl mer jämföras med korpidrott.

På återseende

/Torbjörn

Dags att fylla på lagret med färska bilder

Jag har börjat fylla på mitt bildlager igen med färska bilder. Först ut är ett album jag kallar för "Stadsliv". Här samlar jag bilder på mänskliga möten i stadsmiljö. Än så länge har jag ingen särskild plan utan jag fotograferar de människor jag finner vara intressanta. Det viktiga för mig är att dokumentera vad som hände precis i det ögonblick jag befann mig på platsen. Ögonblick som aldrig mer kommer tillbaka som förhoppningsvis ger förströelse för stunden och kanske också ett litet historiskt bidrag för framtiden.

Albumet kommer kontinuerligt att fyllas på. Förhoppningsvis kommer det så småningom också ett album om livet på landsbygden. Att dokumentera den tid vi lever i är väl kanske det som intresserar och roar mig mest inom fotografin.

Kika gärna runt i albumet och jag tar naturligtvis emot synpunkter på både det ena och det andra.

På återseende

/Torbjörn

Några midsommarbilder och nog var man snyggare förr

Jag firar midsommar på hemmaplan i år. På eftermiddagen cyklade jag till Kvarngården, som är Knivstas hembygdsgård, där midsommarfirandet traditionsenligt ägde rum. Jag tror aldrig att jag tidigare sett så mycket folk som firade där. Det kryllade av folk överallt på filtar, på medhavda campingstolar och så naturligtvis på alla bänkar som var utställda. Bänkplankorna bågnade betänkligt så kaffet dracks på helspänn. Jag träffade gamla bekanta, Ulf och Lisbeth, och vi satt länge och pratade om när barnen var små och vad vi gjorde då.

Jag köpte kaffe och bullar av den här trevlige mannen

Musiken gnällde och gnall

Det dansades på gammalt vis

Den tvehövdade kön till fiskdammen ringlade sig lång, men så nappade det hela tiden också

Brandkåren visade upp sig

Flickan höll för ögonen när jag passerade

Ringdansen kring midsommarstången lockade massor med människor men ljuset var så besvärligt så jag lät bli att ta några bilder. En kvinna i kaffekön hade en tatuering i form av en flicka som håller en fjäril i handen. När jag passerade höll flickan i tatueringen för ögonen. Så nog var man snyggare förr.

På återseende

/Torbjörn

Frivilliga och ofrivilliga parenteser

För många av oss är livet sig likt från den ena dagen till den andra. Dagarna fylls med allehanda måsten som arbete, hämtning av barn på dagis, inköp, matlagning, tvätt, städning...Listan kan göras oändligt lång. Listans längd varierar naturligtvis med i vilket skede vi befinner oss i livet. Heltidsarbetande familjer med småbarn har en oändligt lång lista medan en pensionär i regel har en kortare. Jag skriver i regel för det finns pensionärer som kör på som vanligt och fortsätter att gå till arbetet. Det t o m uppmuntras av våra politiker. Samtidigt är ungdomsarbetslösheten rekordhög. Man talar t o m om massarbetslöshet.

Det som står inom (parentes) är ju skiljt från det "vanliga" flödet. Ett tillfälligt stickspår som strax upphör och som så gott som alltid leder tillbaka till huvudspåret – livet som lunkar på med arbete och familj. Många av våra ungdomar i dag riskerar dock att bli kvar inom ofrivilliga parenteser en mycket stor del av sitt liv. Kanske de aldrig kommer till något huvudspår alls utan får hoppa från stickspår till stickspår. Det är ju så uträknat att efter studier ska man skaffa sig ett arbete för sin vardagliga försörjning och för att tjäna in pensionen. Att så många inte får den chansen är naturligtvis ett stort misslyckande för den förda politiken. Här liksom i övriga delar av världen. Det är till stora delar ett internationellt problem. Bl a beroende på de tätt sammanvävda ekonomierna.

Frivilliga parenteser är mycket trevligare och borde också uppmuntras. Ett avsteg från det invanda och rutinmässiga. Det kan vara allt från en kortare utflykt till ett nytt arbete utomlands. En frivillig parentes kan t o m leda till ett nytt huvudspår i livet.

Jag hoppas innerligt att de glada studenterna på bilderna får en ljus framtid med arbete, familj och egen bostad. Jag hoppas också att de slipper bli instängda i ofrivilliga parenteser utan själva kan välja huvudspår och stickspår i livet.

Själv fyller jag ständigt på med parenteser. Alla frivilliga naturligtvis.

På återseende

/Torbjörn