Molnet

Molnet förföljde mig. Jag rörde mig över norra Öland men jag kom inte undan det någonstans. Likt ett Damoklessvärd hängde det där ovanför mitt huvud hela tiden. Inte trodde jag väl att det skulle falla ned över mig men ändå kände jag mig på något vis förföljd. Kanske hade prins Eugen samma känslor den där dagen när hans moln passerade förbi.

I sommar ska jag ligga på rygg och studera molnen som passerar. En gång kunde jag skilja molnen åt, för olika namn har de. Det kan man inte tro när man ligger där i värmen och slötittar medan vågorna på avstånd kluckar så rogivande mot både akter och för.

På återseende

/Torbjörn

Varför inte flytta Ellens till Gamla stan?

Puck var bäst, sedan har det bara blivit sämre. Det är naturligtvis min egen personliga uppfattning och det är bara mina egna tankar som jag torgför här. Självklart, för det är ju min blogg ;). Nej, Twang är ingen höjdare tycker jag och jag vet inte varför det stället överhuvudtaget valdes. Mörkt och trångt och fikautbudet är inte heller något att skryta med. Det är inte särskilt kul att se hur kakor, bullar och smörgåsar står på disken oskyddade mot alla mänskliga utdunster. Söder är väl mysigt så där i största allmänhet men varför inte prova någon annan stadsdel? Varför inte flytta de trevliga träffarna till Gamla stan nu när vårvärmen är på gång. Bort från trafikerade gator och till gator med flanerande människor i stället.

Jag gillar det här stället nära Stortorget. Gott om plats både ute och inne

Nej, som sagt, Twang har ingen som helst dragningskraft på mig och det skulle vara kul om vi kunde köra ett varv i Gamla stan i stället. För de som pendlar från provinserna blir det mer centralt dessutom.

På återseende

/Torbjörn

Han såg på henne i smyg och när jag närmade mig lyfte måsarna

Jag hade en ledig dag och strosade runt vid Slussen och Skeppsbron i ett blåsigt och kallt Stockholm. Med mig hade jag Nex 5 N och några gamla Pentaxobjektiv. Jag gick här mest för att öva mig på manuell fotografering. Med den här M42-adaptern fungerar A-läget på kameran så man behöver bara bestämma vilken bländare man vill arbeta med, slutartiden bestämmer kameran. Autofokusen fungerar naturligtvis inte utan det är manuell fokusering som gäller och här är Sonys Focus Peaking-funktion ett utmärkt hjälpmedel. Jag med flera har skrivit om det tidigare så jag behöver inte orda mer om det men jag vill återigen understryka hur bra den här kameran fungerar med manuella objektiv. Manuella objektiv betyder oftast gamla objektiv – men inte alltid.  Samyang t ex tillverkar många, mycket prisvärda objektiv som klarar sig fint i många tester.

De kommer gående tillsammans, eller är de överhuvudtaget i sällskap? Det kan jag inte avgöra där jag står och spejar över båtarna som ligger förtöjda vid Slussen. Det kan vara så att hon går lite fortare än vad han gör och precis nedanför där jag står är hon på väg att passera honom. Då, precis då, ser han på henne i smyg lite snett från sidan. Vad tänker han på just då?

Jag strosar vidare ned mot Skeppsbron och ser stor flockar av måsar och trut. Jag har ett SMC Takumar 2,5/135 mm på Nexen och det är inget objektiv man normalt fotograferar fåglar med. Dessutom är det manuellt. I alla fall tar jag några bilder, mest för att träna mig själv att fokusera.

När jag närmade mig lyfte måsarna...

...men den modigaste av dem alla stod kvar

Vi har alla våra favoritmotiv som vi gärna håller oss till men andra motiv finns ju också där du går och står. Hela tiden.

På återseende

/Torbjörn

Vi tog en bil som liknade din och den gäckande skuggan

Jag var på väg att hämta min bil som jag lämnade in på Dinitrol för rostskyddsbehandling i måndags. Det var ingen lätt match för mig för jag haltade svårt där jag linkade fram från Resecentrum Kungsgatan söderut.

I måndags, efter att jag lämnat in bilen, och på väg hem från stationen i Knivsta låg där en  vattenpöl som skulle passeras. Den var ganska vid och jag hade ingen lust att gå runt så jag bestämde mig för att hoppa över. Jag kände direkt när jag landade att det smärtade till i högra foten men inte värre än att jag tog mig hem. På morgonen därefter var stortåleden röd, svullen och het som en nygräddad pannkaka. Läkardiagnosen var inflammation och receptet stark medicin i fem dagar...

För att fördriva tiden och samtidigt få en chans att vila foten tog jag lite bilder med min Nex 5 N. Solen låg på och det blev en hel del bilder på trädskuggor. Hela tiden hade jag en konstig känsla av att någon följde efter mig. När jag nästan var framme ringde mobilen:

– Varför står din bil på vår parkering, frågade mannen?

– Vad menar du, svarade jag.

– Du har din bil på vår parkering och det här är ingen privatparkering, fortsatte den något irriterade mannen.

Tydligen hade Dinitrol parkerat min bil på en personalparkering tillhörande firman på tomten bredvid.

Jag förklarade att jag var på väg till Dinitrol för att hämta min bil och att den egentligen skulle ha hämtats i går men att min onda fot gjorde det omöjligt. Jag berättade också att jag hade ringt Dinitrol och fått klartecken att hämta bilen som i dag. Med dessa uppgifter var mannen nöjd och lade på. Men jag anade ugglor i mossen.

Fem minuter senare ringde telefonen igen:

– Hej, det är från Dinitrol. Tyvärr är inte din bil färdig än.

– Den skulle ju ha varit färdig i går, svarade jag.

– Vi gjorde ett misstag och tog en bil som liknade din och din bil blir klar först i morgon. Men vi har en lånebil som du kan få låna...

Det här börjar ju likna mannen med den vita Opeln i Macken tänkte jag medan jag haltade fram den sista kilometern. "Vi tog en bil som liknade din" jo, jag tackar jag. Det var dagens bortförklaring.

Mycket riktigt. När jag för en stund sedan laddade in bilderna i Lightroom upptäckte jag honom. Den gäckande skuggan. Se hur han driver gäck med mig:

Först kikar han fram lite oskyldigt...

...men sedan kan han inte hålla sig längre

– Räcker bensinen till Knivsta, frågade jag mannen när jag fått bilnyckeln i hand.

– Knappast till Knivsta, vi trodde du bodde i stan, svarade mannen.

– Till Knivsta är det knappt två mil, svarade jag uppgivet.

– Tanka för den här, svarade mannen medan han överräckte en hundring.

Jag hoppade in i den gamla Ford Escorten och kunde konstatera att bensinmätaren låg under det röda strecket. Mannen hade rätt. Till Knivsta räckte knappast bensinen.

På återseende

/Torbjörn

Hur är det möjligt?

Massor av bilder publiceras dagligen här på FS och det är naturligtvis omöjligt att få ett grepp om allt. Vissa av bilderna talar direkt till mig och man blir inspirerad i sitt eget fotograferande. Vissa försöker på ett eller annat sätt apa efter medan andra utgår från bildidén och gör något helt annat. Så har det alltid varit. Några går före och andra kommer efter. Ibland händer dock att två av varandra helt oberoende personer, vid ungefär samma tidpunkt, gör något nästan exakt likadant.

När jag bläddrar igenom kvällens bilder hittar jag den här. Den 4 mars vandrade jag runt i Gamla stan och tog följande bild:

Disconnection

Eftersom Anders Skoglund kallar sin bild för "Connection" får väl jag kalla min för "Disconnection". Det stämmer bättre överens med verkligheten också tycker jag. Min bild är bara upprättad, i övrigt obeskuren. Håll med om att tillfälligheterna spelar oss ett spratt ibland.

"Hur är det möjligt, man frågar sig gång, på gång...?"

På återseende

/Torbjörn