Domedagen infaller i år den 11 november

Profetior om jordens undergång uttalas så gott som varje år av personer från någon religiös sammanslutning. Jag kan inte minnas att någon representant från vetenskapssamhället gjort liknande precisa uttalanden. I dag vet vi väldigt mycket om universum. Alltifrån uppkomsten, hur universum har utvecklats, och fortfarande utvecklas, och slutligen hur allt en gång kommer att sluta. Det kan finnas någon detalj här och där man är oense om men att livet på jorden har ett bäst-före-datum är alla överens om. Sköter vi människor oss exemplariskt och förvaltar Jorden som den bör förvaltas så kan liv existera ännu under många miljoner år. Sedan upphör förutsättningarna för liv och lär knappast återkomma. Under universums hela livslängd beräknas liv endast ha existerat under en miljarddels sekund.

Sådana här tankar kommer till mig när jag strosar runt på S:ta Claras kyrkogård i centrala Stockholm. Någon har ristat in domedagsprofetian på kyrkans ytterväggar. Inte bara på ett ställe utan på flera ställen. Hur kan man bara göra något sådant? Det finns andra, mer vardagliga, inskriptioner på väggarna också. Kanske skrivna i förtvivlan, eller längtan, efter domedagsprofetians inristande. Jag är inte troende men är fortfarande medlen i Svenska kyrkan. Kyrkorna i vårt land representerar ett ofantligt stort kulturellt värde som måste skötas och underhållas och jag stödjer med mitt medlemsskap detta. Sedan tycker jag också att diakonin gör ett bra arbete. Det är religionen, av vilken sort det än må vara, som jag bara inte kan ta till mig.

Samma dag som jag strosar runt på kyrkogården läser jag i DN att någon föreslår att kyrkor borde sprängas i luften för att minska på driftskostnaderna. Medlemsantalet är visst på nedgång och det är problem med att få ekonomin i balans. Det måste väl ändå finnas bättre alternativ än denna massiva kapitalförstöring. Svenska kyrkan verkar inte må så bra för tillfället. Vad göra? Ta bort de religiösa inslagen? Blir något kvar då? Varför inte fortsätta det arbete som Jesus inledde? Ta hand om fattiga, sjuka och utslagna människor. Människor som dagens politiker sparkar på.

Jag hoppas vi slipper se någon kyrka sprängas i luften. Det måste finnas alternativa användningar för de flesta. Många går ju att göra om till bostäder t ex.

På återseende

/Torbjörn

Jag stod på Sergels torg och såg månens baksida

Jag stod på Sergels torg på lördagen och såg månens baksida. Avståndet var bara ett par meter så det var inga problem att få en bild med min Minoltazoom 28-135 mm. Förutom månens baksida kunde man titta på utställningen Reclaim Photography och någon slags snowboard-happening vid namn Frontline Railjam. Man åkte nedför två ramper och sedan skulle man hoppa upp och glida nedför två ledstänger som leder ned till plattan. Inte så lätt men några klarade det galant.

Att fotografera månens baksida visade sig vara lätt som en plätt

Reklambilder har ju länge tagit plats i det offentliga rummet

Idén med Reclaim Photography är att även ge plats åt vardagsbilderna i det offentliga rummet. I dag dominerar reklambilderna utrymmet till nästan 100%.

Här är Bernt Carlzons bilder och i bakgrunden monteras bilder för fullt. Se utförligt reportage i Carlzons blogg.

En snowboardåkare måste hålla järnkoll på både utrustning och kläder

Publiken började strömma till och de bästa platserna intogs snabbt

Snö, eller förmodligen isavskrap från Hovet m fl ställen, hade forslats dit med lastbil.

Arrangörerna hade ett styvt jobb med att få snön på plats

Så här kunde det se ut från min inträngda position

Blomsterflickan gled fram mellan åskådarna

Det blev en händelserik dag som började med fotofika i Uppsala och som slutade på Sergels torg med trevliga arrangemang och trevliga människor.

På återseende

/Torbjörn