Tobbes blogg

Bilder och berättelser från min resa genom livet.

Kulan i luften

Kulan är i luften i Uppsala den här veckan, och det handlar inte om fotboll. Nej, under den här veckan spelas SM i boule. Man håller till i Botaniska trädgården men även, i mindre omfattning, i Engelska parken och på gång- och cykelvägen längs gamla kyrkogården. Vackrare spelplatser kan man knappast tänka sig. Den dagen jag besöker tävlingarna är det mest medelålders och äldre som spelar men jag ser också en del ungdomar som spelar. Den här sporten verkar inte vara särskilt ansträngande så den kan utövas långt upp i åldrarna. Det är intressant att studera de olika stilarna spelarna har. En del sitter på huk när de kastar klotet medan andra ställer sig på tå. Alla bär de på en liten handduk att torka klotet med. Stämningen är avspänd men det lär ha förekommit slagsmål mellan spelare vid andra tävlingar. Jag kan inte notera något handgemäng under den tid jag strosar genom området på min väg till Café Victoria i Botaniska trädgården.

Med mig den här dagen har jag en gammal trotjänare. Beercan. Så kallas Minoltas gamla zoomobjektiv 70-210/4. Det ser ut som en ölburk. Byggd helt i metall och glas. Tung och rejäl och mycket lättarbetad med innerfokusering. Trots att objektivet är ca 30 år gammalt fungerar det alldeles utmärkt. Visst kan man se att det har lite mer CA än vad modernare konstruktioner har. Det här är första gången jag använder det på min Sony A850 och det fungerar utmärkt.

Några spelar vid sidan om gamla kyrkogården

I Engelska parken spelas det också

De flesta spelar i Botaniska trädgården där alla grusytor utnyttjas

En del sitter på huk när de kastar klotet

Han hade den rätta knycken

Tyvärr utdelas inga stilpoäng

Här var det trångt

Länge stod han och siktade. Så kastade han och skrek ut sin glädje över ett perfekt kast

Många spel pågår samtidigt

Här spelar man mellan träden

Gänget på avbytarbänken tar det lugnt medan spelet pågår

Den högra burken fick jobba under dagen och den vänstra på kvällen

Många gamla objektiv fungerar alldeles utmärkt på moderna kameror och kan vara alternativ till dyrare nya. Det är många som har bloggat om det här på FS. Det kan, men behöver inte, skilja lite i kontrast, skärpa och färgåtergivning. De gamla objektiven kan fokusera lite långsammare också.

På återseende

/Torbjörn

Postat 2011-07-30 13:10 | Läst 4964 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Moderna hus

Moderna hus har i regel både vatten och avlopp.

Bilder finns överallt, fast somliga tål inte torka.

På återseende

/Torbjörn

Postat 2011-07-27 23:57 | Läst 5316 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Att spela nyckelharpa är inte helt ofarligt

Jag besökte Spelmansstämman, som har Erik Sahlströms namn, i Vendel i går. Det var en fantastiskt upplevelse. Det kommer mer om den i en senare blogg. Nu vill jag bara visa att det finns vissa risker förenade med att spela nyckelharpa. Stråken måste hållas i strama tyglar annars kan det gå illa. 

Nära ögat

Nära ögat

Faror lurar överallt. Även i ett spelmanstält i Vendel.

På återseende

/Torbjörn

Postat 2011-07-25 19:42 | Läst 5452 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Unga, psykopatiska män utan minsta gnutta empati

Var kommer alla dessa unga psykopatiska män i från, som inte verkar ha ett uns av empati i kroppen? En berättigad fråga dagen efter de ofattbara händelserna i Norge. Är de födda sådana eller är det omgivningen som skapar de här monstren? Psykopater är ju mästare på att dupera människor i olika sammanhang men om ett litet barn uppvisar en onormal känslokyla inför sina kamrater borde det väl märkas ganska tidigt i åldrarna och kanske kunna rättas till. Det ligger naturligtvis ett mycket stort ansvar på förskola och skola att se alla barn och upptäcka avvikelse av det här slaget.

Det kan ju också vara så att de här dragen utvecklas senare i livet, kanske under den känsliga puberteten och blommar ut först därefter. Jag vet inte vad aktuell forskning säger men en sådan här dag känner jag bara en stor förtvivlan, men också rädsla, för vad visssa självupptagna, sjuka människor kan ta sig till med. En annan sak man undrar över är hur lätt det verkar vara att skaffa avancerade vapen. Den här mannen i Norge var med i en skytteklubb och där använder man väl knappast den här typen av automatvapen?

Jag skulle egentligen ha åkt till Bellmanfestivalen på Skansen i dag men lusten infann sig aldrig. I stället har jag lyssnat på radio och tittat på TV hela dagen och känt en stor klump i halsen när bilderna från Utöya visas. 

Vi måste alla ta ansvar för våra barn och visa att vi bryr oss om deras välbefinnande

Hur ska vi förhindra att sådana här monster utvecklas? Jag är övertygad om att allt arbete börjar med barnen. Tiden med våra barn får vi aldrig tillbaka och vi bjuds ingen andra chans. Vi måste alla se till att det samhälle vi bygger tillsammans alltid ska ha barnens bästa som ledstjärna.

På återseende

/Torbjörn


Postat 2011-07-23 21:59 | Läst 5883 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Det har kommit en buss med japaner

Jag är på väg till Fåfängan för att äta lunch och går via Fjällgatan, vilket senare skulle visa sig vara en rejäl omväg. När jag precis kommer upp till Per-Anders Fogelströms-utkiksplats stannar några turistbussar och ut väller japanska turister, alla med kameror i händerna, och föreställningen kan börja. För en föreställning är det. Allt verkar välplanerat. Snabbt ställer man upp sig, man byter kameror med varandra och det fotograferas. Alla är glada och trevliga och jag gör allt för att inte stå i vägen. Men trots mina ansträngningar lär jag dyka upp i ett antal japaners fotoalbum vad det lider :-).

Lite tafatt tar jag lite bilder från magnivå med kameran hängande om halsen. Jag är överraskad av den plötsliga anstormningen och har inte gjort lämpliga förinställningar. Det är mycket motljus så jag borde ha kompenserat exponeringen med några snäpp men det glöms bort. Jag använder den "breda" autofokusen och den brukar så gott som alltid fungera i sådana här sammanhang. Stillsamt vandrar jag igenom hopen och försöker ta en genväg genom Erstaparken men blir upplyst av en trädgårdsarbetare att det inte går och måste vända tillbaka. Efter ytterligare en stunds traskande och klättrande sitter jag så uppe på restaurang Fåfängan. Det är första gången för mig och jag njuter en stund senare av den goda maten och den vackra utsikten.

Vår huvudstad är mycket vacker sedd från Fjällgatan och Fåfängan. Man förundras över allt vatten som flyter igenom och omger staden. Många turister gör nog detsamma.

På återseende

/Torbjörn

Postat 2011-07-21 16:54 | Läst 6125 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera
1 2 Nästa