Lite mindre kolhydrater och kan man verkligen köpa vila?

Lördag och ledig. Först frukost och Uppsala Nya Tidning. Bläddrar igenom tidningen medan jag äter fil och müsli. Kollar e-posten till kaffet. Sedan en sväng till Hälsohuset, sporthallen i Knivsta heter så, för ett pass på gymmet. Hem efter en och en halv timme drygt för lite lunch och lösning av dagens Suduko. Hjärnan behöver också få lite motion. För att slippa använda stekpannan värmer jag några skivor kassler i mikron på högsta effekt. Till det blir det kokta morötter och broccoli, tomater, både färska och konserverade, jordnötter och så några sillbitar. Avslutar med ett saftigt äpple av sorten Ingrid Marie. Sedan en tid försöker jag dra ned på kolhydrater. Inte för att jag är överviktig men det finns andra goda skäl till att inte äta för mycket kolhydrater. Viktminskning får man på köpet. För min del 3-4 kg sedan mitten av augusti.

Solen skiner igenom molnen lite grand när jag tar mig ned till stationen i Knivsta. Jag tänker åka in till Uppsala och Vaksala torg för att se om loppmarknaden har kommit igång efter alla helger. Med Upptåget tar det bara ca 10 minuter till Resecentrum i Uppsala. Fantastiskt snabbt och smidigt. I dag har jag förutom Sony A850 också mellanformataren Yashica 124G med mig. Yashican är laddad med Fuji Acros 100 ISO.

Väl framme vid Vaksala torg har solen helt gått i moln och det är grått och tråkigt. Loppmarknaden lyser också med sin frånvaro så jag drar ned på stan. Innan det blir alltför mörkt gör jag slut på filmen i Yashican och tar upp Sonyn. Går en sväng efter ån ned till Stadsträdgården där jag träffar en god vän. Vi pratar en stund och sedan drar jag vidare. Vädret är verkligen inte inspirerande så jag vänder om och går tillbaka till Resecentrum. På framsidan finns ett antal, fast monterade, stolar som jag inte kan låta bli att fotografera den här gången heller. Så är det jämt. Jag vet inte vad det är för särskilt med dessa stolar men jag måste bara ta några bilder. Handlar det om besatthet? Kan man verkligen bli besatt av vissa motiv? Jag är lite svag för cyklar också ;-). Mittåt, mittåt (tänk vad det uttrycket var populärt ett tag, i dag hör man det aldrig).

Mina negativ från Yashican blev sisådär. Jag har aldrig sett så många, små vita prickar på negativ tidigare. Kan de komma från vattnet? Jag noterade att vattnet var mjölkaktigt när jag sköljde filmen. Vi får vårt vatten från Görvälnverket i Järfälla. Negativen får vänta ett tag. I dag kommer bilderna helt och hållet från min Sony A850. I gråvädret konverterades alla till svartvitt.

Stora famnen

Ett halvt översnöat räcke

Så var det dessa stolar då

Jag kan inte låta bli att ta bilder på dem

Titta, hittade jag inte lite stolar ombord på den här båten också?

Med lurar på missar man väl det mesta?

En kvinna skyndar till tåget

Medan en annan kvinna skyndar sig hem med en påse vila ;-)

Helgdagsvilan går mot sitt slut och en ny arbetsvecka står för dören. Fattigmånaden är snart över för om en dryg vecka kommer lönen. Ljuset kommer också. För varje dag blir det lite ljusare och det mår vi alla bra av. Vare sig vi fotograferar eller inte.

På återsende

/Torbjörn

Det är dags för fyrkantiga bilder igen

Mina två TLR-kameror, Rolleiflex och Yashica 124G, har fått stå overksamma ganska länge nu. Jag använder för det mesta Fujis fina Acros 100 ISO till de här kamerorna och då krävs det bra ljus för att få skarpa bilder. Ljusgluggen mitt på dagen fram till nu har dessutom varat bara en kort stund. Sakta men säkert börjar ljuset nu att återvända och i söndags fick Yashican följa med på en liten tripp till Stockholm. För Yashicans del innebar det enbart Hötorget för där tog filmen slut. En TLR-kamera är nästan idealisk att använda i sådana här sammanhang. Ja, överhuvudtaget ute på stan bland människor. Du kan vandra omkring med den på magen tämligen obemärkt. Inte många noterar när du stannar till och komponerar din bild och slutligen exponerar heller. Dessutom är de tysta, nästan ljudlösa. I de flesta fall är avtryckaren vågrätt placerad, mot kroppen, vilket avsevärt minskar risken för skakningsoskärpa.

Spegling

Bokmalar

Vad har du i påsen?

På olika plan

Köpslående

Nöjd kund

Den här dagen räckte ljuset en god stund för min Yashica. Kommersen på Hötorget var inte så omfattande utan det fattades flera stånd. Jag hittade en bok om Carl Larsson, som förutom många fina bilder, även innehåller en levnadsbeskrivning tecknad av flera olika författare. Han var en mycket skicklig målare som inte bara målade av sin familj vid huset i Sundborn utan målade mycket annat.

På återseende

/Torbjörn

Herre på täppan

Kråkan är herre på täppan och kajan kan bara underdånigt konstatera att så är fallet. Här har jag inte använt gömsle ;-).  Vilket jag för övrigt aldrig gjort. Jag läser underbara reportage från mysiga gömslen med eld i spisen, nykokt kaffe och kungsörnar utanför kalasande på utlagd örnmat på nästan armlängds avstånd. Det är klart att man blir avundsjuk. Visst är det möjligt att bygga ett gömsle utanför Resecentrum i Uppsala men man kommer nog inte att bli tagen på allvar. Varken av kajor, kråkor eller uppsalabor ;-).

Stick inte upp!

På återseende

/Torbjörn

Bajen i Berlin och mystiskt budskap

I somras besökte jag Berlin tillsammans med en gammal kompis. Vi hade en härlig vecka i rekordvärmen. En dag bestämde vi oss för att besöka loppmarknaden i Mauerpark som ligger i f d Östberlin. När vi kom dit fick vi veta att loppmarknaden öppnade först dagen därpå. Lite snopna blev vi förstås och vad skulle vi då hitta på. Uppe på en höjd såg vi att det rörde sig människor så vi släpade oss upp dit i den 36-gradiga värmen. Det visade sig vara ett gäng som höll på med en filminspelning av något slag. På toppen finns en stor, mur- och staketomgärdad idrottsanläggning. Muren och allt runtomkring är fullständigt nedkletade med graffiti. Bland mängder av bilder hittade vi en med ett mystiskt budskap.

Nu undrar jag naturligtvis vad den här graffitimålaren (Ulf?) menade med sina budskap.

Tänk på lånet? 137 VH? Hata AIK?

Det sista är ju inget budskap utan snarare en uppmaning. Något hade hänt mellan de två klubbarna AIK och Hammarby. Någonting så upprörande att en svensk kille, förmodligen Bajenfan, under ett besök i Berlin, är tvungen att skrika ut sitt hat. Vad var det som hände egentligen?

På återseende

/Torbjörn