Rolleiflex och de praktiska tillbehören 6 korrigendum
För en tid sedan hittade jag ett, för mig, helt nytt tillbehör som jag med knapphändig information kastade mig över att berätta om. Nu ramlade jag över ny information om Rolleiphot som jag naturligtvis måste komplettera med. Den är egentligen en exponeringsmätare! Batterilös minsann!
Den fungerar som så att man bländar ner till dess att mattskivan blir svart. Då läser man av bländaren och beräknar den erforderliga tiden och exponerar därefter. Komplicerat? Javisst! Men det här var på 30-talet och mig veterligen fanns det inga selenmätare då.
Sen var det ju i princip omöjligt att se skärpedjupet när man kommit så långt att man bestämt bländaren. En ganska onödig pryl med andra ord. Låt samlarna köpa den.
En äldre typ än i det förra inlägget.
Mellanformataren
Varudeklaration: Nördinlägg
Mattskivan förtjänar för övrigt en egen kommentar. På förkrigsrollei hade de inte fresnell-lins. Så mattskivan var mörk ut mot kanterna, och man måste i princip fälla upp luppen för att få en säker bedömning av skärpan. Senare Rollei var enormt förbättrade i det avseendet.
Min Rolleiflex Original från -31 har en väldigt ljussvag mattskiva men åandra sidan har den en annan inbyggd finess. En libell, så att man kan avgöra om man håller kameran vågrätt!
Sk "extinction meters" var inte så ovanliga. Oftast handlade det om den mörkaste siffran man kunde urskilja i en sökare. En tabell gav sedan rätt exponering.