Lika bra att lägga av nu då
När man passerat Bäst-före-datum
Alltså, jag gillar Micke Bergs rättframma sätt, mustiga språk och hans bilder. Däremot delar jag inte alltid hans åsikter. Vi har ju levt helt väsenskilda liv så det finns egentligen inget mer att säga om det. Han blev som han är och jag också. Förhoppningsvis har vi dragit avgörande lärdomar om livet som formar fortsättningen av det, båda två.
"Lellen", drygt två meter pôjk, svetsare och vän. Sannolikt i Karlstad 1974. Jag är bara tjugo och fotograferar kompisar och det vi gör.
I sin blogg reflekterar han över fotografins tillstånd i Sverige idag. Han menar att man passerar en korsning någonstans vid fyrtio års ålder och sedan är det kört. Det är bara de unga som ska fram och ta scenen. Vi andra som har ena benet i graven kan ägna oss åt stilleben och naturfotografi. Tyvärr är jag inte intresserad av något av dessa ämnen. Så då återstår det bara att lägga av. Eller lägga alla oframkallade rullar i en resväska och se till att någon "hittar" dem och gör nåt bra av dem när jag är borta. De blir åtminstone en tidskapsel tillbaka till forntiden då dinosaurierna fotograferade på film.
Philip, turnelejon, ljudtekniker och skivproducent som fotograferar med en Rolleiflex äldre än han själv. Slutet 80-tal. Jag är yngre än fyrtio.
Micke efterlyser trovärdighet i fotograferandet. Finns det ingen trovärdighet för de som levt ett annat liv än Micke Bergs? Alf Johansson bilder anser jag vara trovärdiga så som jag känner honom. Och han har passerat fyrtio. Förvisso ägnar han sig åt nattliga citystillebens men skulle de inte vara trovärdiga? Micke Borgs bilder anser jag vara trovärdiga. Hans unika dokumentär om Stockholms, och hans egna, musikliv är en imponerande samling bilder av vibrerande liv. Han tillhör ju båda kategorierna som Berg skriver om, den unga vibrerande ungdomen och den numera stagnerade gubbligan med ena benet i graven. Han har passerat bäst-före-datum han också, Men det märks inte ännu, herr Berg. Han har bara inkluderat ett nytt motiv i kändisskaran. Nästa rocklegend, Irma. Kanske du också skulle ha slutat efter fyrtio och släppt/hjälpt fram de unga, vibrerande av liv och lusta? Trovärdigheten sitter i hur mina bilder återspeglar mitt liv, anser jag.Oavsett hur många år jag har samlat. Därvidlag är t o m Micke Bergs bilder fortfarande trovärdiga. Om han nu tar några.
Dags att dra sig tillbaka och spela schack med gubbarna i parken? Jag tror inte på det...
Jo, jag ska nog dra mig tillbaka i någon mån. Fortsätta fotografera men inte dela med mig så mycket av det. Det är ju kul att hålla på lite för sin egen skull. Dokumentären om mitt liv tar inte slut förrän jag har gett upp andan. Något ska man ju göra med den tid man har och fotografi är en harmlös sysselsättning/hobby för de flesta. Jag slutade tävla för några år sedan. Kanske det är dags att sluta ställa ut också. Tillfredsställelsen som fotografin ger är ju ändå mest min egen. Livet kan vibrera även om det inte syns så förbannat tydligt i de bilder man tar. De har bara mognat.
Eders hängivne
PS
Jag hoppas bara att Micke Berg fortsätter att blogga även om han pensionerat sig från fotografin =)
PPS
Bilderna i det här inlägget är förstås bara dekorationer.
Planket, som är en fantastisk grej, och som helt och hållet beror på Bengans underbara arbete har i princip haft samma fotografer i alla år. På samma sätt är det då man ska snacka om svensk fotografi, tre namn kommer upp, samma gubbar hela tiden. Kanske det är dags med lite nytt blod?
Problemet är bara att det inte bara ska upp nytt blod, det ska ha kvalitet också och det är ju det vi inte vet ngt om då man aldrig får se något.
Vad det gäller mig själv så går jag väl in på sista versen som fotograf, men jag har i alla fall fyra nya böcker i byrålådan och en stor utställning på gång. Nog om det. Tack för ditt inlägg i debatten och ge mig och oss alla andra några namn på nya, unga fotografer om du känner några. Jag längtar efter att få se några.
Vi känner inte varandra men vi har varit på samma ställe flera gånger, både i Gnesta och inne i city. Någon gång kanske det händer att vi träffas. Det skulle jag uppskatta.
I alla fall har jag en tonåring hemma som inte saknar uppmuntran att fota. Att uppmuntra på rätt sätt är inte så lätt som det låter. Gränsen till curling är finare än man tror.
Jag tror definitivt att det är fel sätt att uppmuntra på om man själv som icke-tonåring slutar ställa ut. På vilket sätt skulle det blockera mindre för unga? Är inte det snarare ett förringande av de ungas egna kraft? Det finns väl hur många ladugårdsväggar som helst att hänga sina bilder på i det här landet?
Att vissa plank möjligtvis har lite kompisvibbar över sig är en annan sak. Som det har sagts tidigare så är motsatsen kanske inte ung-gammal utan etablerad-oetablerad. Man kanske snarare ska hålla sig till dessa begrepp om man inte vill bli missförstådd. I det här inlägget menar jag med ung "inte äldre än 30".
Det kan ju också helt enkelt vara som så att ren stillbild lockar de unga som verkligen vill satsa inte lika mycket som t.ex. videoproduktion.
P.S.: Troligen fyndar man på Facebook om man jagar unga fotografer.
Om man vill se ny fotografi av "unga hungriga" fotografer så skall man väl inte leta på Fotosidan. Det finns säkert andra forum för det. Och att kräva att folk som har ett annat yrke som man behöver ägna 40-50-60 timmar per vecka skall producera en massa "angelägen" fotografi, en massa utställningar och böcker, är bara dumt. De flesta på Fotosidan spelar av nödvändighet i en annan division. Jag är mer förvånad över hur mycket bra som faktiskt produceras av dessa entusiaster.
De unga fotograferna tar sig nog fram utan att de gamla stofilerna behöver oroa sig för att de står i vägen, Anna Claren, Nina Korhonen, Elin Berge... inte står de i hörnet och ber om ursäkt för sin existens precis.
Fotosidan är inget bra ställe att leta unga bra fotografer på. För det första är det ju nästan omöjligt att upptäcka vilka som är nya och ännu värre kunna sortera ut de som har potential. Om man ens tillåts tänka så hädiskt. Alla är ju fotografer och alla tar bra fotografier i denna jolmiga gemenskap av likatyckande. Av de mer kända "nya" namnen är det ingen jag lärt känna via FS utan i helt andra sammanhang. Man får hoppas att de riktigt bra fotograferna kommer fram ändå av egen kraft eller efter påtryckningar från andra namnkunniga fotografer. Kontakter betyder nog fortfarande mest i den kulturella världen. Precis som i yrkeslivet.
Jag vände mig främst mot inställningen att viss fotografi är ung och fräsch och viktig, men att det då skall vara inom en viss motivvärld som just den här bloggaren gillar. Det finns alltid en tendens att gilla det man känner igen hos andra.
De unga välter nog det gamla gardet över ända utan problem, i kraft av sin egen entusiasm. Inget vi gamla stofiler behöver oroa oss över. Vilket inte säger att klassiskt foto inte skall få ta sin del av utrymmet även i fortsättningen. Sen får man acceptera att det som vi tyckte var ungt och fräscht nu har blivit ett slags genre-bilder. Man kan ju titta bakåt inom konsten. Ingen tycker längre det är kittlande att se nakna människor på stor duk, men på 1800-talet var det nytt och fräscht och kittlande.
Budskapet i bloggen tycker jag stämmer om man talar i generella ordalag. Hur många kända fotografer har slagit igenom i medelåldern och uppåt? Hur många producerar sina bästa verk i lite mer mogen ålder?
Det är också lätt att förväxla förnyelse (som Micke B talar om) och kvalitet. Förnyelse är en överlevnadsfråga för varje konstart och den står nästan alltid de unga för. Det hindrar inte att man som äldre och etablerad fotograf -amatör eller proffs - kan producera kvalitet.
Den viktigaste delen i Mickes blogg tycker jag är att man som etablerad fotograf har ett ansvar att släppa fram unga. Eller åtminstone undvika att stå i vägen. Detta är inte samma sak som att förminska sin egen gärning om man nu tror det.
/F
Jag håller med Micke, Ok, håller med litet i alla fall, för jag har tidigare haft funderingar tidigare att ha "Unga fotografer i Gnesta!" Just för att låta de de unga och friska få visa upp sig! Några i alla fall!
Så den funderingen e inte död! Men det finns en del praktiskt liksom!
Men så tycker jag det e spännande för de unga att även se Smoliansky, Berg och liknande "åldringar" på ett plank, tillsammans med Markus Andersson tex! Så där håller jag inte riktigt med herr Berg, det finns äldre" fotografer som fortfarande e unga! ;)
/B
Skulle vara kul att se något nyskapande inom dokumentärfotografin, tex ett icke-utlämnande sjukhusreportage som inte handlar om vederbörandes egna farfars bortgång. Det har gjorts, men syns sällan. Och vart har alla våra nya arbetsplatser tagit vägen i fotoflödet? Man kanske måste gå i pension för att ha tid att hinna med kvalitetsfotografi?
B)