Kompakter

De ultimata kamerorna

Vi ser det i den digitala världen, kamerorna blir mindre och bättre. Det har t o m gått så långt att kompaktkameramarknaden viker sig för mobiltelefonerna som har blivit tillräckligt bra för att konkurrera om segmentet kompakter. För oss som envisas med att använda film är det dock svårt att få något som konkurrerar med en mobiltelefon i smidighet. Det skulle väl vara Minox 35-serien då. Jag hade en 35GT en gång men konstaterade snart att mina händer var för stora för att hantera en så liten kamera. Men den gav överraskande bra bilder med sina tvåbladiga bländare och slutare. Och den passade i vilken ficka som helst, trots fullformatet!

Nu har det slumpat sig så att de flesta kompakter jag kommit över på ett eller annat sätt är av märket Olympus, som i de flesta fall har alldeles utmärkt optik.

Olymps 35RD. Denna är inne på sin andra reparation. Slutaren har varit lynnig och nu har också avtrycket fastnat. Kompakt men ingen pocketkamera

Olympus 35SP. En riktigt bra kamera. Men jag håller nog 35RD för bättre. Kompakt men ingen pocket.

Olympus XA. Den första i serien XA-modeller och den enda med mätsökare. Snudd på för liten för mina händer men nästan lika kompakt som Minox 35-modellerna. Får ledigt plats i en bakficka. En riktig pocketkamera.

Min µZOOM har varit med om mycket. Under flera år den enda kamera jag hade. Zoomen var ju flexibel men tyvärr inte i klass med de fasta brännvidderna.  Kompakt men för tjock för att platsa i en byxficka. En jackficka går utmärkt.

Konica C35. Min första fru tog med sig en i boet och vi använde den flitigt när det var bekvämast med en mindre kamera. Den var med om mycket och blev illa pyntad, som man säger i de västra provinserna. När vi skildes åt skaffade jag en likadan av nostalgiska skäl. Kompakt men ingen pocket

Tidigare har jag kommit över t ex Vitessa N som även den har en förnämlig optik.

Med objektivet bakom lyckta dörrar passar den i en större ficka. Och med sin speciella frammatningsmekanisk kan man lätt uppnå en fotograferingshastighet av 1 bild/sekund. Vad det nu ska vara bra för. En riktig pocketkamera.

Slänger med en halvformatare också. Det är ju fortfarande 135-film men man tar bara halva vanliga formatet. Filmen tar aldrig slut. Kompakt är den, därför hänger den med här. Bra optik. Men den är ingen pocketkamera.

Jag har och har haft flera kompakter men dessa är de jag använder mest om jag ska ha en kompakt med mig. Jag har nyligen presenterat några riktigt gamla kompakter som tillika är riktiga pocketkameror.

Eders Hängivne fullformatsfotograf

Jag brukar gå ut med en av varje

Om det enkla fotograferandet

Varför ska man göra det svårt för sig jämt? Mina bästa stunder med fotografiskt förtecken sker med en kamera, ett objektiv och möjligen en extra film eller ett extra batteri. Naturligtvis gör jag det svårt för mig ibland och drar med en större utrustning men normalläget är bara en kamera med ett objektiv. Jag trivs helt enkelt inte med att bära en massa grejer. "Det ska va lätt å fota, annars kan det kvetta". I alla fall när man håller på med gatufoto.

Nu till helgen kommer det att bli en hel del "Dogma"-liknande fotografering. Jag kommer att gå ut med bara en kamera och ett objektiv. Jag gillar utmaningen att ta bilder med det jag har och ångrar sällan mina val. Ibland ångrar jag att jag inte hade färg i kameran. Som t ex tillfället nedan. Färgsprakande dräkter gör sig inte lika bra i svartvitt, om man säger så.

Klarabergsgatan vid Sergels torg. Nikon S + f1,4/50 mm + Tri-X 400

Eders hängivne

PS
Någon vecka senare stötte jag på dem igen med min OM-2N. Det var lika illa då, ingen färg i kameran! 

PPS
Jag kör med vänster- och högerdoja också. En av varje. Inget ombyte.

"So-what"-bilder och fotografiska klichéer

Om meningslösa bilder

Andreas Feininger är skarp när det gäller vilka bilder man ska låta bli att ta. Jag kan konstatera att jag har massor av dem. Så i det här inlägget kommer jag att visa såna bilder som Feininger skulle ha ratat eller bara gått förbi. Men innan jag visar några kanske det är bäst att lyssna på hans definition av "so-what"-bilder. Märk väl nu goa kollegor att det här är inte mina ord. Men de gäller mig också.

Men först: "Det kan låta som en paradox men en del motiv är olämpliga för framställning av intressanta bilder just därför att de är bildmässiga. Varför? Därför att alltför många fotografer har upptäckt att vissa vanliga motiv har starka bildmässiga egenskaper och därför fotograferar dem så ofta att man tröttnat på att se dem i bild." Han inser förstås att populariteten hos en del motiv varierar med tiden och därmed ställer han frågan till oss i nutid. Vad är er tids populära motiv?

Vidare: "Inom fotografin...... finner man två sorters folk, de skapande och de imiterande." ....."Tyvärr uppmanar de flesta fototidskrifter och -böcker i själva verket fotografer till att imitera genom att tala om för läsaren exakt vad han ska göra och hur...  Detta är givetvis nödvändigt så länge det rör sig om ren teknik, men värdelöst utöver detta, ty skaparkraft kan endast sökas och finnas inom en själv."

De värsta fotografiska klichéerna är enl. Feininger: (jag har förkortat beskrivningarna men inte innehållet)

Allt gammaldags: Skäggiga luffare, charmfulla små hörn av en by, bryggor med fiskeredskap, tiggande barn, sovande barn med flugor i ansiktet.

Hörn av en by

Allt falskt: Karaktärsstudier av gamla gubbar, falska munkar draperade i grov segelduk vilka låtsas skriva med falska gåspennor (arrangerade förstås, min anm), knotiga gummor försjunkna i hycklad bön, stilleben med uppslagna böcker och stearinljus, sentimentala "studier" av slum.

Karaktärsstudie av gamla gubbar

Allt näpet: spädbarn och barnungar samt söta bilder av kattor och hundar.

Näpet

So-what-motiv: ...bildmässiga men inte värda att fotograferas eftersom de inte betyder något. Saker helt enkelt. Stilleben och nakenstudier, strukturer och mönster.

Stilleben

Fotografiska klichéer: Förgrundsgrenar som inramar motivet och variationer på detta tema. kattor och soptunnor, poserande nakenmodeller, snötyngda träd och buskar, byvägen som följer en perfekt S-kurva till ingenting av intresse...

Inramande grenar

Snötyngda skyltar

Även om man tydligt anar 50-talets bildkultur och smak så är det inte svårt att dra paralleller i vår egen tid. Ta bara en grabbnäve i dagens bildflod och du får nästan allt han beskriver fast i en modernare form.

När jag reflekterar över allt detta undrar jag om det finns något kvar att fotografera? Minst 99% av mina bilder faller i Feiningers soptunna. Jag behöver ingen ny kamera, jag behöver nya ögon!

Mellanformataren

PS
Eller så fortsätter jag som vanligt. Feininger är död och ser inte vad jag håller på med.

PPS
Allvarligt och ärligt talat. Det känns skönt att bli lite omskakad och se kritiskt på sina egna bilder. Bara man inte tappar lusten för fotografi...

2013. Jaha, vad gör jag nu då?

Om oskrivna blad och oexponerade bilder

Egentligen behöver man väl inte göra det här just vid nyåret. Det går väl egentligen att göra när som helst. Men det känns naturligt att göra det vid vissa tillfällen på året, konstigt nog. Nyår är ganska naturligt, även födelsedagen, bröllopsdagen eller andra speciella tillfällen i livet. Nyåret representerar väl det vanligaste avstampet för nya tag. "Ut med det gamla, in med det nya". Med mig fungerar det likadant. Eftersom jag är en ytterst vanlig människa blir nyåret den naturliga skiljelinjen mellan gamla misslyckanden och nya ansatser. Dock har jag sedan länge slutat med nyårslöften.

Ett nytt tomt album har jag skapat för nästa år och avpublicerat de flesta andra. Och blogginläggen är inte ens påtänkta. In med det nya!

Heja gärna på mig om ni känner igen mig därute...

Mellanformataren

PS
Ska allvarligt försöka ta slut på filmen i Pen F-kameran. Den synes mig oändlig.

Inbjudan i mailboxen

1st Swedish International Small Print Exhibition 2012

Det finns ett ord för det här. Synkronicitet. Jag har ju just nämnt (igår) att jag nog bara ska delta i fototävlingar för pappersbilder. Idag kom det ett mail från The Scandinavian International Photo Society's president Nils-Erik Jerlemar som också är livligt engagerad i FFiM (Fotografiska Föreningen i Malmö) där jag deltagit i deras internationella tävlingar några gånger. 

Mer om den här nya tävlingen kan du läsa om på deras hemsida. Jag utmanar förstås alla fotovänner som gillar bilder på papper att delta. Small print innebär max storlek A4 så det lär inte bli dyrt att framställa bilder.

Jag funderar som bäst på om jag ska delta med digitala printar eller mörkrumskopior. Men det finns tid att bestämma sig. Sista inlämningsdag är 15 september.

Den  här bilden ska i alla fall inte delta.

Ett slut och en början. (X100, Millesgården)

Mellanformataren