Hardtop

Om en ljusgul Pontiac Catalina -50

Borgvik är en liten idyllisk sagoby strax väster om Grums i Värmland. Borgvik är mest känt för sin hytta där man bl a tillverkade nitar till Eiffeltornet i Paris. Vi var där för att äta middag på restaurangen där vi åt vår bröllopsmiddag några år tidigare. Vi gifte oss förresten i Borgviks kyrka, ett stenkast därifrån. När vi kom dit visade det sig att det var en veteranbilsträff samma dag. Vi såg många gamla bilar på ett gärde i närheten av kyrkan och vid restaurangen stod denna vackra bil.

Pontiac Catalina från 1950, ljusgul.

Catalinan var en ny design med hardtoptak och utan dörrstolpar. Den ersatte de tidigare modellerna med indianska namn.

Kromen glänste grannt i vårsolen

Bilen importerades till Sverige i maj 2007.

Eders hängivne

Texas i Vällingby

Om en mätsökare i mellanformat

I våras köpte jag en mätsökare i mellanformat från japan. En Fujica GW690 II Professional, även kallad Texas-Leica. Ett monster till fotoapparat men mycket rolig att fotografera med. Den har ett fast objektiv, Fujinon f3,5/90 och ger 8 bilder 6x9 på en vanlig 120-rulle. Eller 16 bilder på en 220-rulle. En ratt på toppen förtäljer att man kan ställa in den för 4 bilder på korta 120-rullar också. Såna korta rullar har jag aldrig hört talas om. 

Jag började med en svartvit 120-rulle och fortsatte med några 220-rullar Portra 400. Nu kommer lite bildexempel.

Vattenfalls gamla kontor i Råcksta håller på att byggas om till bostäder. Så Destroy på containern är lite missvisande.

Och lite färgbilder

Daisy's i Vällingby före ommålningen.

Drottningholm får nästan plats i 6x9

Minneslunden vid Munsö kyrka

Nytt bostadsområde i Träkvista på Ekerö.

Jag är lite förtjust i att fotografera i industriområden. De bjuder ofta på trevliga motiv. Här kommer några bilder från Skå industriområde på Färingsö.

Den här ville inte fungera och ägaren ville inte vara med på bild.

Kronvrak? Men jag tror den fungerar.

Herr Rudolf. Förnamnet har jag glömt. Han lät sig fotograferas under vår pratstund. Han var egentligen ute och letade efter sin egensinniga katt. Han har en liten verkstad till höger utanför bild.

Färingsö har en del vackra vyer att bjuda på också. Här är ett sommarfagert landskap nära Tappströmskanalen.

Tyvärr så tvingar mig en långvarig utsikt till inkomstbortfall att sälja ut en del av innehållet i mitt kameragarage. Den här kameran var sist in och blir först ut och återfinns på Fotosidans annonsmarknad där den går tillsammans med ett par 220-rullar Portra 400 som jag inte kan köra i någon annan kamera.

Eders Hängivne

PS
Naturligtvis svider det men den här kameran har jag ännu inte fått samma känslomässiga band till som t ex Rolleiflexen. Nu är det dock inte läge att vara sentimental utan skära grovt och behålla de käraste klenoderna. 

PPS
Det här är ett ny sorts "Decisive moment" i min fotografiska karriär =) 

Min analoga sommar

Eller vart tog digitaltekniken vägen?

Jag vet egentligen inte riktigt varför det blev så här. Jag menar, jag har ju en riktigt bra digital systemkamera som ger mig allt jag behöver och t o m mer än jag behöver. Ändå blev den nästan dammig i somras. Jag använde i huvudsak en modern mätsökarkamera med bra objektiv till och fotade allt från promenader i staden till semesterbilderna på Gotland. Jag tänkte väl att frugan skulle ta lite turistbilder på semestern med den men när vi kom hem var bildmaterialet ett helt annat än turistbilder. Lång näsa.

Nu är jag inte det minsta missnöjd med det. Jag fick de bilder jag ville ha om än 100% i svartvitt. Som en semester på 50-talet. Barndomens bilsemestrar var så gott som helt svartvita. Ibland lyxade sig pappa med att stoppa in en färgfilm men annars var det svartvitt som gällde. Albumen är fulla av dem. Så här nära ett halvsekel senare är de likafullt dyrbara minnen. Värda sin vikt i färg.

Jag kan ännu inte riktigt förklara varför det känns bättre att lyfta en analog kamera för att ta en bild. Modus operandi är ju väldigt likartat mot en digitalkamera. Ok, de flesta av mina analoga kameror är lite mindre och lättare än den stora digitala systemkameran. Men ändå. Man trycker på samma avsedda knapp för att frysa ett ögonblick. Och egentligen är det ju inte så intressant vad man använder, bara bilden blir det man ville ha. Ett minne.

Här är några få minnen av min analoga sommar.

Och jovars, jag lyxade till det med lite färg också.

Eders hängivne