Pro Memoria
Berlin am Tag
Om några timmar i kunnigt sällskap
I måndags fick jag några timmar över för egen kontemplation av konferenssessionerna. Jag kontaktade en av mina fotovänner från FS och FB som numera bor i Berlin, Jan Bernhardz, och frågade om han hade tid och lust en stund. Jodå, det nappade han på och vi träffades vid Alexanderplatz för vidare äventyr.
I det sköna höstvädret avnjöt vi en pilsner i solskenet.
Murens offer
Murens historia
Lite spännande arkitektur passerade vi också
Monumenten är rikligen förekommande
Det var första gången för mig i Berlin men nu vet jag säkert att jag vill åka dit igen.
Eders hängivne
PS
Jag använde Zeissen, Sonnaren och HP5+ och det gick riktigt bra.
Berlin am Morgen
Om en morgonpromenad runt hotellkvarteret
Eders hängivne
PS
Mätsökarkamera, 50 mm och HP5+
Ombyte
Om att strunta i skärpa
Jag har experimenterat lite med att strunta i att ta skarpa bilder och istället försöka förmedla en stämning, en känsla. Tunnelbanan är ett bra ställe att börja på. Mycket rörelse och ganska dåligt med ljus. Stor bländare och långa tider. Bara att köra.
Eders hängivne
PS
Försöker bara komma ur de gamla vanliga spåren
PPS
Hast är ordet
Utrustning
Mätsökare, 50 mm, HP5+
Vad ska man tro?
Om en gammal kameras prestationer
Jag har nyligen börjat lägga upp bilder på Tumblr i syfte att visa mina bilder för en större publik, den internationella. Man får inga kommentarer, jag har bara gillahjärtat och omblogg (delning), men det räcker. Jag mäter responsen i hjärtan och ombloggningar. En del bilder får fin respons medan andra knappt märks. Den mest osannolika bilden här nedan har i skrivande stund 66 hjärtan.
Caféet på St Görans ögonklinik en lördag
Den är tagen med en gammal FED 1 från 1940. Objektivet har ingen antireflexbehandling och är välputsat. Jag köpte den på Tradera av en man som i sin tur köpt den av en sovjetisk sjöman i Oskarshamn i början av sjuttiotalet. Vad den här kameran har sett vet jag inte men den verkar ha varit flitigt använd. Den är svår att ladda och svår att fota med men så liten att den lätt slinker ner i fickan då objektivet är den inskjutbara sorten som fanns förr.
Ja, vad ska man tro? Idag tar man perfekta bilder med vilken digitalkamera som helst och sen photoshoppar man sig till en liknande resultat för att resultatet från digitalkameran inte duger! Eller så använder man appar i samma syfte.
Vore det inte bättre att gå tillbaka till en gammal originalutrustning för att få sina operfekta bilder? Vad sägs om lite bildmanipulation direkt i hårdvaran?
Eders Hängivne
PS
Jag tolkar det som så, att det är bilden som är det viktiga. Inte vilken utrustning man använde. Det enda viktiga är att man har roligt när man gör dem. Bilderna. Jag tror de blir bättre då.
Betraktelser från Montreal -6
Om lite av varje och gospelsång
Idag gick mina flickor till botaniska trädgården. Det var märkligt nog lite folk i parken förutom växtligheten som verkligen har kommit igång. Jag erbjöd dem att ta med digitalkameran, ni vet flickor och blommor, men de chockade mig med att avstå.
Själv tog jag mig in till Place des Arts för lite gatufotojakt med Zeissen och Sonnaren. Det gick bättre idag än igår men särskilt lätt var det inte. Kände mig lite ringrostig dessutom. Och jag har blivit kräsen, inga ryggar, inga bilder rätt in i folkmassan och inte folk som äter. Jag sökte geometrier och skuggor att bygga en komposition omkring och intressanta människor att få in där. Det finns egentligen hur mycket som helst men, som sagt, jag har blivit kräsen.
Tunnelbanan i Montreal har ett par egenheter. Den går på gummihjul som en buss. Den har också gummihjul mot sidorna, som stödhjul för att hålla sig på "spåret". Man kan tycka att tågen borde bli tysta av det men det är tvärtom. I Stockholm går de tystare. Jag undrar förstås också var de får kraften ifrån. Det vet jag inte ännu. I Montreal kör tunnelbanan högertrafik. I Sverige kör ju all spårtrafik vänstertrafik. En station har båda spåren i mitten och perrongerna på var sida om spåren. Man måste alltså se till att gå till rätt perrong. Lite opraktiskt tycker jag som är van en perrong i mitten på de flesta stationer. Nog om tunnelbanan.
Eftersom jag körde analogt större delen av dagen så blir det bara lite bilder från kvällens Gospelkonsert. Dottern sjunger i en gospelkör och idag sjöng de utomhus och delade ut flyers inför sin avslutande vårkonsert före sommaruppehållet. Det blir bilderna från idag.
En del av den förbipasserande (ofrivilliga) publiken tycktes bli upplivade av sången.
Den inspirerande och roliga körledaren.
Mellanformataren