Eggleston igen

Om att inspireras

I mitt förra blogginlägg skrev jag att jag ska ta mer färgbilder nästa år. Och då specifikt bilder där färg är en betydande komponent i bilden. Men även bilder i William Egglestons anda. Han fick sitt gemombrott på Moma i New York med en soloutställning med endast färgbilder vid en tid då fotografisk konst handlade om svartvita bilder.

Jag har sett åtskilliga filmer om Eggleston. Här har vi en bra som är signifikant för hans fotografi. Bild- och ljudkvalitet är dock inte den bästa.

Imagine | The Colourful Mr Eggleston

I filmen använder han en svart M-Leica (troligtvis en M4) med winder och något som ser ut som ett Ultron 28 mm objektiv (ett sånt ekipage har jag också men det hade jag innan jag såg filmen). Lägg märke till hur han tar sina bilder. En svepande rörelse och <klick>. I filmen får man reda på allt om Egglestons sätt att ta bilder. Ursprunget till att han fotar det banala, det fula och det vardagliga. Också en del bakgrunder till olika bilder. Han berättar att han bara tar en bild på varje motiv för att slippa välja vilken som är bäst. Jag ska försöka anstränga mig med det också. I alla fall de gånger jag kör med film. Däremot  vill jag hålla mig borta från att bli en copycat. Det blir nog inte så svårt. Det finns inte mycket här i Sverige som liknar det amerikanska samhället.

Här är ett par bildexempel på när färgen är en betydande komponent i bilden.

Utan det gula skulle den här bilden vara en tråkig gatumiljöbild

Den här i svartvitt är inte lika intressant.

Bilden nedan hör till de gåtor jag funnit. Banalt, bisarrt eller vad? Typisk Egglestonbild tycker jag.

Man kan ju fråga sig vilka dörrar som öppnas med dörröppnarna? Har det suttit fejkdörrar i de mörkröda fälten?

Eders hängivne

Tja, vad gör man?

Om lågintensiv träning av avtryckarfingret

Mitt fotograferande går normalt på sparlåga under vinterhalvåret. När fotosäsongen började nalkas i år fick vi en pandemi på halsen. Riskgruppare som jag är, är det bara att stanna hemma och ta lite promenader i närheten av hemmet och med lämpligt avstånd till övriga flanörer. Utan kamera. Istället har jag fotat lite i hemmet och från balkongen. Inte särskilt intessant men i alla fall ett underhåll av de fotografiska färdigheterna.

Här kommer en inomhusbild tagen med min Instaxkamera. Inget särskilt med den. Bara en enkel ögonblicksbild.

Eders Hängivne

Åter till William Eggleston

Om fascination för det banala och vardagliga

Jag kommer inte ifrån det. William Eggleston's bildvärld fascinerar mig. Så 2019 ska jag gå i hans fotspår igen. Mest i färg men också lite svartvitt. Förra gången jag försökte var 2016-2017. Han började ju med svartvitt men blev först känd när han började med färgbilder och fick sitt genombrott med en egen utställning på MoMA efter att ha blivit upptäckt av John Szarkowski. Kritiken var blandad men succén ett faktum.

Några bilder från förra försöket.

Här är en youtubefilm (av många) där han också använder ett likadant ekipage som jag.

https://www.youtube.com/watch?v=gGR6_H-G17c&t=30s

Eders Hängivne