Mikrofabriken en gång till

Om porträtt med storformataren

I mitt förra blogginlägg fick ni titta "behind the scene". Nu ska ni få se vad det blev. Eller ja, inte alla men några. Storformatskameran, Toyo-Field 45 CF, har varit flitigt använd denna sommar. Här i Mikrofabriken använde jag ett Nikkor-W f5,6/135 mm och HP5+ pressad till 1600 ISO.

Dagen var vikt för maskinunderhåll och dessa medlemmar deltog i arbetet.

Britta vid sitt smala bås

En medlem jobbade på sin Jaguar i Fordonsverkstaden

Paus i Träverkstaden

Truckservicemannen poserar

Min son Philip poserar vid sin Harley

Eders Hängivne

Filmförpackning som tar bilder

Om HARMAN black & white camera

Min senaste beställning från Photax innehöll den här makapären färdig att använda. 27 rutor med HP5+ och valfria motiv. Inbyggd blixt som dock måste aktiveras manuellt. Instruktioner finns på baksidan av kartongen, en kameramanual i min smak.

Man ska visst skicka in den till ett lab som fixar framkallningen. Man avråds från att öppna kameran själv  eftersom blixtens kondensator kan hålla hög spänning. Att sätta ett finger över polerna kan göra livet som fotograf onödigt spännande. Trots det ämnar jag framkalla filmen själv. Hur det går kan ni kanske läsa i slutet av morgontidningen. Annars publiceras troligen bilderna i denna blogg.

Eders Hängivne

PS
Objektivet är tvålinsigt på 30 mm, f9,5 och fast slutartid på 1/100 s. Fixfokus.

Mikrofabriken

Om porträtt i verkstadsmiljö

Jag hade kommit överens med son nr 2 att hälsa på honom Göteborg måndag den 29 juli för att ta porträtt av honom och några av hans kollegor på Mikrofabriken. En välutrustad verkstad där medlemmarna har tillgång till det mesta i maskinväg för att förverkliga sina idéer,

Jag var i hemma i Åmål för att hälsa på min pappa så en sväng till Göteborg skulle bara bli en dagstur. Jag satte av på E45 mot Gbg tidigt. I Lilla Edet var motorvägen avstängd och det fanns inga trafikomläggningsskyltar! Jag fick återvända till Trollhättan och ta vägen om Uddevalla och ta E6 ner till Göteborg. Senare fick jag veta att det varit ett skyfall som dränkt bilar i närheten av Lilla Edet. Det blev en omväg på ca 5 mil. Nu gjorde det inget, Mikrofabriken ligger på västra sidan om älven så det blev strängt taget enklare att komma dit.

Efter en guidad tur i de olika verkstäderna (och för att kolla ljusförhållandena och lämpliga ställen att ta porträtt, riggade jag upp storformataren på ett första ställe. Tog ett par porträtt där och gick vidare till fordonsverkstaden och tog ett par där också. Efter ett par timmar tog vi lunch, sonen och jag. Därefter fortsatte  vi med fotograferingen. Sonen som är rörligare än jag fick agera assistent. Han vill också fota med storformat så han tog det som lärdom.

Här nedan några av de bilder jag(vi) tog.

Här är det Anders K som rotar i en växellåda till en Toyota Prius i fordonsverkstaden.

Här står Ted H framför sin och sin brors bil i fordonsverkstaden.

Min son Philip kom till verkstaden på sin hoj.

Stefan A vid sitt bås. Acros 100 @400ISO

Jakob H vid sitt stora vagnsprojekt.

För alla bilder, där inte annat anges har jag använt Ilford HP5+ och normalobjektivet Nikkor-W f5,6/135 mm.

Eders Hängivne

PS
Jag kommer att åka dit igen senare i höst när fler medlemmar  är närvarande och fortsätta med porträtten.

Rulltrappa

I Vällingby tar man rulltrappan till gymmet

En av mina Zorkis var i farten

Eders Hängivne

Ännu en -54

Om Voigtländer Vito II

Jag borde väl sluta att skriva om gamla kameror men det är ju så kul. Jag är ju ingenjör och tycker det är extra kul att se hur olika kameratillverkare hittar på konstruktionslösningar på olika funktioner. En fascinerande hobby bara det. Eller bara en yrkesskada =)

Sist jag var hemma i Åmål fick jag en kamera av min mamma. Hon hade ärvt den av sin kusin, ingenjören Gunnar Hansson som arbetade på ASEA i Västerås och mest höll på med bromsarna på loken. Han skaffade troligen den här kameran, Voigtländer Vito II, strax efter att den kommit ut 1954. Tillverkningen upphörde 1955. På 60-talet köpte han en annan Voigtländer med exponeringsmätare. Den har jag också förärats av min mamma för några år sedan.

Att denna modell är en -54:a vet man eftersom det var det året man introducerade blixtskon på den modellen. Först som ett tillbehör som kunde sättas på och tas av. Senare samma år som fast integrerad med toppkåpan. Min är den förra varianten.

Nu har jag laddat den med en egenrullad HP5+ och den får hänga med i någon ficka när jag befinner mig därute i världen. Den är så liten att den verkligen förtjänar att kallas en pocketkamera.

Eders Hängivne