Pro Memoria
Första av allt 1957
Dags för en ny profilbild. Jag glömde att redan i den förra profilbilden var jag nybliven storebror. Jag får reparera skadan den här gången och låta Michael vara med i blogginlägget. På hösten året innan flyttade vi från Kyrkogatan 23 till Åsgatan 38. En period som bara blev fyra år lång. Sedan flyttade vi tillbaka till Kyrkogatan 23 igen då vi övertog mormors lägenhet. Mer om det senare när den profilbilden presenteras. Jag flyttar alltså för första gången i livet och har fått min första lillebror. Och pappa tar kort på oss med den första färgfilmen. Det blir mycket första på Åsgatan 38. Andra med för den delen. Mer även om det senare. Se det som en trailer om kommande historier =)
Här är bilden ur vilken jag croppat ut månadens profilbild. Det är väl ingen tvekan om vem som är vem. Pappa tog kortet i februari 1957. Sannolikt med sin Zeiss Ikon Nettar. Jag tror inte han hade någon mer kamera ännu. Det var nog först när han gick med i fotoklubben i slutet av 60-talet som kamerorna började samlas på hög.
Lillebror Michaels skalp ser ut ungefär som idag. I tonåren var den betydligt buskigare. Han hade George Best, den engelske fotbollsspelaren, som förebild och håret gick långt ner på ryggen. Spelade fotboll gjorde han också och var en lovande junior. Sen tog det bara slut. Jag vet ännu idag inte varför.
Vital 60-åring
När jag var hemma i Åmål förra helgen och gjort en fotorunda i mina gamla barndomskvarter, frusit fingrarna av mig och fått rosiga kinder av vinterkylan avslutade jag promenaden med att i grevens tid gå in på Konsthallen och betitta Åmåls Fotoklubbs jubileumsutställning som skulle stängas och tas ner en halvtimme senare. Strax dessförinnan träffade jag pappa Leiler vid Plantaget. Han hade fotograferat på sitt håll och vi möttes för att gemensamt gå till Konsthallen. Både han och mamma Carin hade bilder utställda. Jag gick runt och tittade den halvtimme jag hade på mig och blev sen kvar och hjälpte till med nertagningen. Träffade Elin Torger gjorde jag också, äntligen.
Här är några bilder på utställningen som i mitt tycke höll en hög klass. Kanke lite för kompakt hängt men det är ju kul med mycket att se på.
Jan Anderssons bilder. Många från Bluesfestivalen där han som stabsmedlem har förmånen att kunna stå nära scenen.
Karl Wighs bilder.
Nils-Gunnar Elfstedt är förtjust i cirkusbilder. Själv är han en trollkonstnär med artistnamnet Elloz, specialiserad på trollkonster med blommor.
Bruno Jönsson bilder fångade alldeles särskilt min uppmärksamhet. Bilder på gamla Åmål. De flesta på hus som inte finns längre.
Ordförande Morgan Torgers bilder. Jag gillade speciellt hans bild på hustak i Paris. En fläkt av Aristocats dök upp i mitt minne.
Mamma Carins bilder.
Pappa Leilers bilder. De flesta kan betittas på FS
Hans-Gunnar Larsson tar järnvägsbilder. Många bra.
Fredric Andersson, en lovande junior. Elin Torgers bilder till höger men dom har ju alla sett. Fredric och Elin hade den sämsta platsen. Det tycker jag var synd.
Fotoklubben hade 60-årsjubileum och utställningen gjorde att elva nya medlemmar anslöt sig till klubben. Nu är de sextioåtta medlemmar i åldrarna sexton till åttiotvå år. Inte illa för en klubb i en småstad på drygt tiotusen skallar. Inte ens alla fotoklubbar i Stockholm tillsammans kommer upp i den promillehalten av befolkningen.
Fotoklubben ger varje år ut en fotoalmanacka med en blandning av gamla Åmålsbilder och medlemmars nyare bilder från Åmål. 24:e årgången. Förutom något år i början blir den slutsåld varje år. En uppskattad kulturgärning.
Prylgåta
När jag var hemma hos föräldrarna i helgen passade pappa och jag på att botanisera i hans mörkrum. Allehanda fotoprylar hittades i gömmorna. En av dom visste inte pappa vad det var så raskt fotograferade jag den för en liten fråga till min läsekrets.
Prylen har en blixtskofattning och ska tydligen sitta uppe på kameran. Den har en lins och när man tittar i den ser man det mönster som finns på framsidan av sökaren. Inte det vita i mitten utan ramen och symbolerna runt om. Vi undrar förstås vad det kan vara.
En annan pryl är lättare. Det är en blixtsynk för kameror utan blixtuttag. Man kopplar den på trådutlösaringången och justerar höjden så att blixten triggas på rätt ställe vid nedtryckning av knappen. Fiffigt, om man nu händelsevis har en kamera utan blixtuttag.
Slut på pryleriet.
Mitt hjärtas stad - preview
Så kommer utställningen att heta som kommer att handla om downtown Åmål 1954-1967 där jag bodde mitt i stadens äldsta kvarter. Produktionen pågår för fullt och samtidigt övar jag mig på sv/v-konvertering med hjälp av moderskeppets DVD. Det tar tid eftersom jag producerar tre bilder av varje foto. Ett för tryck, ett för FS samt en tumnagel för ett Worddokument där jag tänkte skriva bildtexter (historier och minnen).
Nog om det. Här kommer en liten försmak av gamla skannade bilder som jag inte tagit själv (lite svårt när man inte ens var född). Bilderna finns med för att visa de hus som inte finns kvar idag.
Den här bilden visar en del av uthuset. Allt annat skymmer sikten.
Trädgården finns bevisligen kvar men den är ordentligt omgjord.
Arbetsförmedlingen till vänster. Mitt hem i högerkanten. Familjen Mecca från Amerika och mormor Selma mitt emellan.
Imorgon åker jag hem till Åmål igen och ska komplettera med en del foton från mitt ”revir” och ha en porträttsession med mina föräldrar. Det kommer att bli mycket fotoprat och minnen från Kyrkogatan-tiden. Ett par retrokameror får följa med också. Måste ta slut på lite film så Crimson får lite att göra...
Retrokamerabekymmer
Det är sällan jag haft så roligt som när jag försöker ta bra bilder med mina veterankameror. Det är dock ett bekymmer – exponeringen. Med fast bländare och fast tid begränsar det tillfällena för fotograferingen. Båda mina Brownies är typiska ”vackert-väder”-kameror. Filmerna som det hänvisas till har jag inte hittat information om. Här är ett utdrag ur den äldsta Browniens manual (översatt).
Verichrome film V620
Den universella filmen speciellt gjord för amatörfotografen. Dess ljuskänslighet och balansmöjlighet gör det möjligt för er att ta bilder i de flesta dagsljusförhållanden.
PLUS-X film PX620
En generell pankromatisk film med liknande ljuskänslighet som för dagsljus- eller konstljusanvändning. En favorit hos dem som föredrar bildkvalitén hos en film som svarar på alla färger.
En långsammare pankromatisk film som ger extra fint korn i negativen särskilt lämpad för förstoringar. Panatomic-X är för ljusa motiv och soliga dagar.
SUPER-XX film XX620
En pankromatisk film med högsta ljuskänslighet för inomhus- och konstljusbilder, för utomhusbilder i dåligt väder och för fotografering i svagt ljus.
Det vore intressant att veta vad dessa filmer hade för ISO-tal. Visserligen kunde jag ju stoppa i lite snabbare filmer och kompensera med ett handhållet gråfilter men det vore kul att testa med film som motsvarar den tidens filmurval. Ska det vara retro ska det vara ordentligt =) Så all kunskap om dessa historiska filmer är välkommet.
Pappas Zeiss är lite mer flexibel med både bländare och tider. f6,3 till 22 och 1/25 till 1/200s. Härtill har jag också införskaffat en Sekonic exponeringsmätare och behöver bara veta ISO på filmen för att ge mig de bästa förutsättningarna.
Just nu sitter det en Vericolor II Professional i både Zeissen och Brownie Flash IV:an och där har jag koll på ISO. Flash IV:ans blixt är det värre med. Batteriet till blixten är på 15 V och en udda storlek. Blixtlampor ska vara PF1 eller XM1. Jag hittade en sats PF1 på Tradera men de passar inte! Scandinavian Photo gav mig tipset att besöka LP Foto som lär veta en hel del om gamla fotogrejer. Om det finns mer kunskap om dessa ”antika” blixtutensilier bland FS medlemmar så kommentera gärna med tips.