Slussen och äntligen en date

Efter några lama försök lyckades jag äntligen ordna en date med Lasse. Vi skulle träffas vid Slussen. Jag kom lite tidigt så jag tog lite bilder. Sen upptäckte jag Lasse som smög lite för att ta kort på mig när jag skulle ha kommit ut från T-banan. Men jag var redan ute och tittade på honom. Lasse är en söderkis som inte vet var Puck ligger =) Jag hade bett honom välja ställe så det blev Puck och kaffe och ”ostfralla” och fotosnack och allt om livet och sånt. Helmysigt var det. Passade på att uppvakta den snart femtioårige kisen med en liten present. Sen drog vi oss ner mot Götgatan och åkte hemåt i hans bil. Här är lite bilder från dagen.

*
De e vår nu

Lasse mitt i livet och med glimten i ögat.

Puck och Drottningholm

Det är lite sent med ett reportage om Puck i onsdags men eftersom jag behövde ta slut på rullen och framkalla och skanna så tog det sin tid. Jag är normalt en ytterst otålig person som när jag väl har bestämt mig för något vill jag ha det med en gång. Nu. Bums. Därför är det rena terapin för mig att börja köra analogt igen och uppleva långsamheten. Här ett par bilder från Puck i onsdags tagna med min ”nya” Bronica S2A och en enkel men väldigt effektiv elektronblixt.

Johan och Krister i en diskussion.

Olle poserar med sin plastpåsetätade Brownie.

I båda bilderna var blixten riktad mot taket men det blev hårda skuggor ändå.

Rullen tog jag slut på i helgen på en utflykt till Drottningholm. Mera bilder finns i mitt album Bronica.

Trädslott

Kusiner

Ännu en månad har gått till historien och det är dags att växa ett år till. Min kusin Marianne fyller år i februari så därför hämtar jag denna månads profilbild från hennes födelsedagskalas 1959. Alla kusiner var samlade så vad gör farsgubben. Tar ett kusinkort förstås. Det var alltid lika tråkigt men så här i efterhand är det ju kul. Vad jag troligtvis inte visste då var att jag skulle bli storebror i april då Stefan skulle komma till världen och så småningom orsaka en ordlös pakt mellan sina storebröder. Men den är glömd idag. Inget allvarligt var det heller. Vi gillade vår lillebror väldigt mycket. Utom när han fick extra godis. Här är bilden jag croppat månadens profilbild ur.

Första paret från vänster: Britt-Marie Meldert, klinikchef KI, Agneta Meldert, affärsinnehavare, Thomas Norén (jag), ingenjör och soloföretagare och Michael Norén, förskolelärare, Marianne Engström, sjuksköterska med sin docka. Det fanns ett par till kusiner och varför de inte är med i bilden vet jag inte men den ena var ganska färsk och yngre än ett år. Som ni märker heter jag Norén på den här tiden. Mammas flicknamn tog jag först 1978.

Förbluffande befriande

Idag hade jag min första DOGMA-session mellan Slussen och Puck. Med de goa filmerna som Bengt hade med i sin blogg igår, på en flanerande Henri Cartier Bresson, i bakhuvudet kändes det lite kul att flanera runt på Södermalmstorg och upp på Hornsgatan, ta en bild då och då efter att en blick på något fångade mig. Det var inte mycket ljus så jag körde med full öppning och autoläge på tiden. Det var bara att ställa in skärpan och trycka av ett snapshot. Och det kändes förbluffande befriande. Så jag undrade varför jag egentligen slutade köra analogt. Så kul var det att jag gick förbi Puck utan att märka det =) Det är ju lika roligt som digitalt. Den enda skillnaden är att man får vänta på resultatet och om någon bild blev misslyckad är det svårare att ta om den. Men än sen?

Bara ett tiotal bilder blev tagna så ni får vänta på resultatet. Imorgon blir det nog en promenad i Vällingby Centrum på liknande vis. Digitalerna får stanna hemma.

En bild ska ni i alla fall få.  Ett snapshot från en annan promenad.

Poesi för mina ögon

Jag ska börja med att tacka Bengt Gustafsson för hans kommentar till sin egen bild som gjorde att jag fick ögonen på OneExposure. 1X är en sajt mer kräsen än Galleri FS. Jag har väl inget där att göra med mina bilder men titta kan man ju =) Här finns bilder för alla smakriktningar. Min också. Ni som följt min blogg vet ju om min förtjusning för arkitektur och det urbana landskapet och på 1X finns plenty.

Poesi för mina ögon är det.

Mera ögonpoesi har jag samlat under mitt dryga år i FS under mina favoriter. Jag tittar på dom ibland och kan se att min bildsmak har förändrats under tiden på FS. Det är mera svartvitt nu och mera porträtt. Mera av staden och dess människor.

Detta inläggs bild är kanske inte så poetisk men är en av mina egna som jag tycker om att titta på.