Prerafaeliter och daguerrotyper

Det börjar likna en vana (eller ovana för en del) att gå på Nationalmuseum. Så gjorde frugan och jag idag också. Frugan har bra koll på vad som är intressant att se och jag hänger gärna på. Både av intresse och för tillfället att lufta kameran. Den här gången liksom förra gången tog jag med Dogmakameran och vardagskameran, Coolpixen, ligger alltid i rockfickan. På muséet får man naturligtvis inte fotografera så jag tittade bara på de fina färgstarka målningarna. Men det blev också en fotografihistorisk upplevelse. Ett ansenligt antal daguerrotyper var utställda tillsammans med målningarna. Den tidens fotografer levde liksom i symbios med prerafaeliterna då de senare ville avbilda naturen mycket naturtroget och fotograferna tog bilder av den precis som den var. De kände varandra och umgicks.

Vi brukar avsluta med en middag i restaurangen på muséet men eftersom utställningen nyss har öppnat var det knökfullt så vi tog en promenad till Gamla stan och satte oss på tehuset Chaikhana på Svartmannagatan och tog en lätt måltid med gott te.

Ny pool - Retrokamera

Nära tröskeln

"Your first 10,000 photographs are your worst"

Henri Cartier-Bresson

När det gäller mitt analoga fotograferande har jag snart kommit fram till Cartier–Bressons tröskel. Fattas några hundra...

I närheten av Kungsträdgårdens T-banestation

När det gäller det digitala fotograferandet har jag en bra bit kvar. Med tanke på den digitala massproduktionen av skräpbilder kanske Cartier–Bressons citat skulle moderniseras till 100.000 bilder. Då har jag ännu längre kvar...

Fårskalle och herdestav

Att likt Jesus gå på vattnet

För oss nordbor ter sig undret att gå på vattnet kanske inte särskilt märkvärdigt. Vi gör det ju – varje vinter. Men försök till sommaren...

Här är lite bilder från lördagens utflykt. Var går man på vattnet i Vällingby? I Kanaan förstås! Alla bilder tagna med Bronica S2A.

Det levande Ordet

Det är nu cirka sextio dagar kvar till påsk. På kyrkligt språk kallas denna dag Sexagesima och texterna handlar om det levande ordet.

En man gick ut för att så sitt utsäde. När han sådde föll en del på vägkanten, och folk trampade på det och himlens fåglar åt upp det. En del föll på berghällen, och när det hade kommit upp, vissnade det bort eftersom det inte fick någon väta. En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp samtidigt och förkvävde det. Men en del föll i den goda jorden, och det växte och gav hundrafaldig skörd.

Norra Munsö, juli 2008