Appar och källkod

Om bildbearbetning i kameran

Vi har redan sett det florera bland mobilkamerorna. Apparna som behandlar bilder så att de ser ut som i gamla tider. Det finns appar till allt möjligt. Än ska det se ut som Instamatic, än som polaroid, än som lådkamera eller nåt annat som för stunden är populärt. Bleka gamla semesterbilder får en renässans med en app i mobilen!

Nu dröjer det nog inte länge förrän kameratillverkarna spetsar sina perfekta vidunder med appar som bildbehandlar våra bilder direkt i kameran och skickar ut de degenererade resultaten på våra hårddiskar! Nu har de ju nått så nära perfektion att det är dags att applicera lite annat stuk i försäljningsargumenten. När de ändå håller på kan de ju lägga till appar som gör bilderna bättre eller rent av liknar de gamla mästarnas. Ta en bild på en kompis och kör sedan Avedon-appen och du får genast ett snyggt porträtt  á la Richard Avedon. Eller ta en bild på din mamma och kör henne genom Dorotea Lange-appen och hon liknar genast en fattig ärtplockerska i amerikanska södern! Eller ta en bild på campingen i Mullsjö och kör den genom Adams-appen och du får en världsberömd måne över Mexico med din egen husvagnscamping. Varför inte ta en bild på pappa när han ska ut på älgjakt och sedan köra den i Capa-appen och vips är din pappa med på Dagen D! Appat och klart! För bara 15 kr!

 Ja, du har väl fattat att jag inte är så förtjust i appar. Och det finns en god anledning. Jag är i besittning av flera varianter av KÄLLKODEN!

När man har källkoden behöver man ingen app!

Mellanformataren

Runstenar och krigsmaskiner

Om Zeiss Ikon Super Ikonta 531/2

 Igår var jag ute med frun som skulle fotografera runstenarna vid Lovö kyrka och då tänkte jag att jag skulle göra något åt alla kameror laddade med film så jag tog med två stycken. En Super Ikonta och bastarden. Båda från andra världskrigets dagar.  Och den lilla coolpixen för lite snabba bilder för bloggen. Min fru ville ha lite mulet för att få bra ljus och på eftermiddagen hände just det. Det drog in en liten molnslöja över Vällingby söderifrån så vi drog iväg.

Zeiss Ikon Super Ikonta 531/2. Laddad med Tri-X

Det finns fem runstenar vid Lovö kyrka. Fyra av dem är vackra. Den femte står på baksidan och är den minst snygga. Den står f ö alldeles intill en fast väggstege så den blir nog inte fotad så ofta.

1/250s bländare 11 (tror jag)

Svårigheten med en Super Ikonta är den ynkliga mätsökaren. Det hjälper att ta sikte på högkontrastiga gränser. I det här fallet det vita fältet på jackan. Lätt att kolinjera.

Vi gick in i kyrkan också. Det var för ovanlighetens skull öppet. Antagligen för en kvällsgudstjänst.

1/30s bländare 5,6

Här använde jag stearinljusen på altaret för skärpeinställningen. Lätt att se när de sammanföll men ändå blev inte skärpan där när jag granskar negativet. Nu var det mörkt och den långa tiden på den här brännvidden, låt vara att det är  en normal för det här bildformatet, är ganska delikat. Kameran är inte tung men svår att hålla still.

Coolpixen ska väl få sitt också här i bloggen. Den var ju med.

Jag tog bilden för att vid något tillfälle illustrera begreppet "att bita sig i svansen". Jag samlar gärna på bilder som kan illustrera något. Ofta användbart. Om man hittar dom igen, vill säga =)

Sedan drog vi till Ekerö kyrka. Frun hade lust att åka dit och se om det var öppet där också. Jag fastnade dock på parkeringen inför denna syn.

Chevrolet Fleetline Deluxe 1950

Ett rullande renoveringsprojekt, sa ägaren som dök upp efter en stund. Metallicgröna fälgar stack i ögonen på mig som gillar originalskick bäst. Men svart/vitt är förlåtande mot elaka färger =)

Bildbevis

Bastarden har inte levererat ännu så de bilderna får ni se en annan gång.

Slutklämmen blir tvåfaldig. Super Ikontan är en HÄRLIG kamera att fota med. Mellanformatet  ÄR det BÄSTA filmformatet.

Mellanformataren

PS
Båda mina krigsmaskiner är äldre än bilen. Men de verkar vara i bättre skick =)

Rosendal med andra ögon

Igår åkte vi ut till Rosendal. Ingen drömdestination för en som ratar naturfotografi. Men jag tänkte att det kanske kunde vara en del folk där och lite gatufoto i denna omgivning kunde kanske ge nåt. Och frun måste ju få sina önskningar tillgodosedda då och då.

För dagen tänkte jag ta med en nyförvärvad kamera av årgång 1954 för att köra första rullen i den. Det är en Rolleiflex 3,5B Automat där bländare och slutartider är ihopkopplade genom EV-inställning. När man väl har valt EV så är det bara att ratta in den tid man vill ha för motivet och bländaren följer efter helt automatiskt. Luras nu inte att tro att det är fråga om någon automatik. Det är fortfarande fråga om manuell inställning efter att ha konsulterat en exponeringsmätare eller memorerat fram ett värde från Sunny 16. Här är skönheten från 1954.

Rolleiflex 3,5B Automat (1954) med ljusgult filter och motljusskydd. Tmax 400 innanför västen.

Det fanns förstås inte mycket till blomster att fotografera därborta. Alla rabatter låg tomt jordbruna och lapade i sig solskenet för att värma kommande frön och plantor. Lika bra det. Jag hade inte tagit en bild på några växter i alla fall. Men människorna blev likafullt en besvikelse. Det flesta fikade eller åt lunch på uteserveringen och vad man än tycker om att fota folk så inte är det särskilt kul att fota dem i det ätande tillståndet. Jag lyckades få till en bra bild på en snubbe som läste Dagens Industri (!) i solskenet utanför ett av växthusen. Arma stackare som inte kan koppla av en solig och varm vårlördag. Den bilden sparar jag dock till STREET-bloggen. Istället tänkte jag visa bilder av Rosendal som nog ingen ser eller tänker på. Så håll i hatten nu.

Deppig pingvin 

Tack, jag står

Backstage Rosendals restaurang

Restaurangen kör konsekvent med ekologiska råvaror. Och maten är mycket god!

Pyramidalt vinterbonat

Till sist ett par bilder med 50-tals amatörfotostuk

Mellanformataren

PS
Man har det inte roligare än man gör sig. Kameran är i mint condition och jag fick frågan om den fungerar och om det går att få tag på film! Okunnighetens tempel är funnet! Det ligger i Stockholm =)

Alternativ gatufotoapparat

Den här konfigurationen är det jag burit omkring på stan när jag varit ute den senaste tiden. Men nu är rullen slut och det är dags att visa lite resultat.

Leica IIIf med collapsible Summicron 1:2/5 cm, sökare SBOOI och Kodak Tmax 400. Allt från 1954. Ja, utom filmen förstås.

Ett klassiskt turistekipage. Jag ville se om jag klarar av att gatufota med det korta teleobjektivet. Och det gick bra, tycker jag. Än så länge. Jag gillar och fotar mest med 35 mm men man måste ju pröva lite annat emellanåt. Jag har märkt att jag gärna står för långt ifrån med 5-centimetern. Man borde nog gå lika nära som med 3,5-centimetern och få ett tajtare utsnitt av verkligheten. Nåväl, nästa gång. Nu lite bilder från storstan.

Just det. Det är inget tele, herr Meldert

Kö på Fotografiska. Som medlem i Familjen går man förbi kön =)

Hamburgare

Bällstavikens båtstadsrättsförening. Med gulfilter. Jag står på en av båtarna efter inbjudan av ägaren.

Tyvärr låg det en filmrest från någon tidigare film framför slutaren och spökade i en del bilder.

Nu blir det andra bullar ett tag =)

Dax igen - för en omöjlig kombination

Om ingenjörskonstens förtjänster

Ingenting kan hindra den nördige fotografen/ingenjören. Nu är det dags igen för lite trolleri. Och jag har uppgraderat tillverkningsmaskinen för att slippa repor i emulsionen. Nu ni!

Rolleiflex Baby (1958) och Tri-X, numera möjlig kombination.

Så där ja!

Mellanformataren