Ebbe på torget

Åmål har en del profiler i sin tiotusenhövdade befolkning. Tyvärr blir de färre med åren. Ebbe på torget är dock fortfarande ett begrepp som alla som bott där aldrig kan undgå. Och heller inte låta bli att handla hos. När jag kom med Rollein i högsta hugg gick han och satte sig i bilen. Jag gick och pratade med honom. Affärerna går sämre nuförtiden. Finanskrisen märks på torget också. Han ville inte bli fotograferad men när frun kom med mera blommor kröp han ur bilen och då fick jag tillfälle att få dom båda i samma bild. De sliter hårt från tidig vår till sena hösten. Sen åker de till Thailand och vilar upp sig inför nästa säsong på torget i Åmål.

 

Varje dag, måndag till lördag, kör Ebbe ner sina vagnar till torget och dukar upp sina varor.

 

Ebbe med fru

 

Förstklassiga varor

 

Lite glest mellan kunderna den här måndagen.

50-talet återuppväckt

Åmål har nyss begåvats med en restaurang/fik i 50-talsstil. Jag är ju född i stan på 50-talet så jag drog dit för att kolla in stället. Det fanns en restaurang där tidigare i typisk 70-talsstil, mörkt och murrigt och inte alls i min smak. Bara tanken på att gå dit fick mig att tappa matlusten. Men nu! Härligt fräscht med allt som hörde 50-talet till. Jag trodde jag kunde hänga lite svart/vita retrobilder där men det var trångt mellan idolbilderna på 50-talets ungdomsikoner och dessa är nog strängt taget bättre för miljön. Jag hade Rolleiflexen från -52 med mig och tog lite bilder i sv/v men de ligger kvar på rullen än så länge. Coolpixen fick rycka in med färg och beskriva 50-talsglädjen i färg och form. En liten jänta med den rätta looken och en Coke fick vara med. Nästa gång jag kommer till Åmål ska jag testa maten också. Det här stället har potential att bli mitt nya stamställe när jag är hemma. Miljön är inbjudande så har du vägarna förbi så titta in. En jukebox är på väg men redan nu flödar 50-talsrocken i luften.

Rött, svart och vitt. Äkta galon och plastic. Känn dig som hemma i bilstolarna

Cool baby med Coke 

Fös undan prylarna så finns det nog plats för ett band. Kanske lite trångt för jive och bugg. 

Exponeringsmätare - helt ovetenskapligt

Ingen av mina retrokameror har har en inbyggd exponeringsmätare så jag har samlat på mig några stycken under våren och idag fick jag för mig att jämföra dom. Skulle de visa samma resultat? Samtliga ställdes in på 100 ISO och testades. Ljusförhållandena var bra. Ljust och med ett jämt molntäcke. Jag ställde in alla snabbt för att läsa av dom senare.

Dessa ingick i testet.

 

Bewi Automat C

 

Rolleilux

 

Sekonic model 38

 

Leicameter M

 

Ikophot

 

Exposure Mat sticka

Samtliga avlästes för bländare 8 och här är resultatet.

Nu vet jag varför Rolleiflexen underexponerar när jag använder Rolleiluxen och att stickan kommer att överexponera. Men med vetskapen om deras felvisning kan jag ju enkelt kompensera de uppmätta värdena i alla situationer.

Fältprotokollet

Corrigendum:
Jag kom på att mätningen med Rolleiluxen gordes på fel sätt så jag gjorde om den och jämförde igen med ett par andra. Då visade den samma värde.

Gröna fingrar

Jag hör inte till den kategori människor som har gröna fingrar. Men jag är definitivt en njutare av grönska. Att odla något har aldrig lockat men att ha en vacker trädgård har alltid varit önskvärt – om man slapp jobba för den. När vi flyttade från villan i Åmål till lägenhet i Vällingby så blev det till att skaffa sig en trädgård som andra sköter om. Utan att det kostar något. Lyckligtvis är Stockholmstrakten full av grönska i parker och odlingar. En av våra favoritoaser är Bergianska trädgården som inte bara erbjuder grönska i alla dess former men också spännande arkitektur att fotografera. Min favorit där är Edvard Anderssons växthus och även om medelhavsklimatet på insidan bjuder på fina växter så är det på utsidan jag trivs bäst. Där ligger det vackert parkerat i lummig grönska så varför gå in i värmen en svensk högsommardag?

Örnen har landat

Närkontakt

De grunda dammarna framför växthuset är idealiska att bada i för små barn.


Men det tycker inte pappa

Roligt ska det va’. Annars får det va’.

Jag försökte men det var aldrig roligt. Att ha en digitalkompakt till Dogmakamera var ett missgrepp som jag redan ångrar. Det är egentligen inget fel på kameran. Den är kompetent och har många möjligheter. Men är fy så tråkig!

Roligt ska det vara annars får det vara. Jag har bestämt mig för ett nytt Dogmalöfte (redan) och för att kompensera så byter jag till det roligaste jag vet just nu. Modet har också fyllts på ordentligt så jag ger mig i kast med utmaningen att komponera bilder i kvadratiskt format. Och Affes bifall i mitt våndande blogginlägg för ett par månader sedan har hjälpt till. Här är mitt nya Dogmalöfte:

Kamera: Rolleiflex Automat

Objektiv: 75 mm

Film: Tri-X 400

Med det här löftet blir det ändå lite flyt i bildströmmen in till poolen. Tolv bilder per film sörjer för den saken.

 

Mitt nya Dogmalöfte fotograferad med Nikon D80, konverterad i SEP på Tri-X.