Twin Lens Reflex - TLR

Jag blev svårt frestad att starta en grupp för TLR:er nu när gruppskapandet är fritt på FS. Och det bästa sättet att bli kvitt en frestelse är att falla för den. Så nu lanserar jag INTE gruppen Twin Lens Reflex för alla med en tvåögd kamera (som inte är en stereokamera). Man är väl karaktärsfast! Jag är INTE övertygad om att det fria gruppskapandet på FS är en bra grej egentligen. Men så här har mina tankar gått. Den ursprungliga kameratypen skapades av Francke & Heidecke 1929 och fick heta Rolleiflex. Här är en av de första.

Rolleiflex Original från 1929. Fullt fungerande om än lite gisten.

Kameramodellen blev enormt populär och efterfrågan översteg vida tillgången under flera år. Naturligtvis ville många andra rida på modellens popularitet och det skapades kopior i snart nog varenda buske världen runt med det ena fantasifulla namnet efter det andra. T ex Flexora, Flexaret, Mamiyaflex, Seagull, Ikoflex, Yashica, Bedfordflex, Contaflex, Fulvueflex, Moskva, Komsomolets, Bioflex...  Ja, listan är mycket längre än så här. T o m Kodak gjorde en som heter Reflex II. De , och andra, gjorde också en hel del pseudo-TLR:er men dessa skulle inte ha platsat i den här poolen. Den skulle endast vara till för äkta TLR:er enligt denna definition:

Twin Lens Reflex är en kamera med TVÅ objektiv, ett sökarobjektiv och ett kameraobjektiv. Sökarobjektivet projicerar bilden via en SPEGEL som därigenom spegelvänder bilden i sökaren. Objektiven ör KOPPLADE och man gör SKÄRPEINSTÄLLNING med hjälp av sökarbilden.

Här faller det bort en del modeller, t ex Ensign FulVue, Kodak Starlet m många fl

Sorry. Ingen äkta TLR

Även den digitala Rolleiflexen från Minox faller. Sökarbilden är inte spegelvänd!

De flesta körde 120-film och hade kvadratiskt format  6x6 cm men det finns andra format också. Rolleiflex Baby och Yashica 44 använde 127-film med formatet 4x4 cm. Zeiss Ikons första Contaflex använde 135-film och formatet 24x36 mm precis som en vanlig småbildskamera. Den är oerhört sällsynt och betingar höga priser men om någon händelsevis äger och använder den så skulle den ha varit mycket välkommen i denna grupp! Rolleiflex och Rolleicord hade också tillbehöret Rolleikin för att köra småbild. Dessa skulle förstås ha varit tillåtna.

         
Contaflex TLR, 24x36 mm                                          Rolleiflex Baby, 4x4 cm

Det finns också en del udda skapelser med TLR-stuk, te x denna Meikai 135 (horisontell TLR) men jag vet för lite om den för att direkt ha underkänt den. Jag är tveksam på om SKÄRPEINSTÄLLNINGEN är kopplad till kameraobjektivet. Nu är den säkert inte i bruk ens inom FS stora region men om någon, mot förmodan, äger denna lilla kulighet så hade vi fått diskutera saken =)

I motsats till Retrokamerapoolen hade jag inte tänkt att ha någon åldersgräns på kameran så här skulle det ha  varit fritt fram för alla årgångar och typer.

Bilder som tas med oäkta TLR:er skulle ha tagits bort utan pardon eller förvarning.

Bilder skulle för övrigt ha tagits på det sätt som kameran är avsedd för. Det skulle alltså inte duga att fotografera med en annan kamera ner i sökaren!

Det skulle gått bra med bilder som är tagna för längesedan också bara det var du själv som är fotografen. Man skulle alltså inte få ladda upp bilder som farfar har tagit med den kamera du kanske har ärvt och använder.

Nog om de enkla reglerna som jag hade tänkt ut. Refrängen hade varit: Ut och fotografera, ladda upp och njut av resultaten! Och heja gärna på varandra där ute. TLR:er förbrödrar. Det där sista kan man ju göra ändå utan att vara med i en grupp...

Mellanformataren

PS
Om du händelsevis missade poängen: Det blir INGEN TLR-grupp där jag är initiativtagare.

Runstenar och krigsmaskiner

Om Zeiss Ikon Super Ikonta 531/2

 Igår var jag ute med frun som skulle fotografera runstenarna vid Lovö kyrka och då tänkte jag att jag skulle göra något åt alla kameror laddade med film så jag tog med två stycken. En Super Ikonta och bastarden. Båda från andra världskrigets dagar.  Och den lilla coolpixen för lite snabba bilder för bloggen. Min fru ville ha lite mulet för att få bra ljus och på eftermiddagen hände just det. Det drog in en liten molnslöja över Vällingby söderifrån så vi drog iväg.

Zeiss Ikon Super Ikonta 531/2. Laddad med Tri-X

Det finns fem runstenar vid Lovö kyrka. Fyra av dem är vackra. Den femte står på baksidan och är den minst snygga. Den står f ö alldeles intill en fast väggstege så den blir nog inte fotad så ofta.

1/250s bländare 11 (tror jag)

Svårigheten med en Super Ikonta är den ynkliga mätsökaren. Det hjälper att ta sikte på högkontrastiga gränser. I det här fallet det vita fältet på jackan. Lätt att kolinjera.

Vi gick in i kyrkan också. Det var för ovanlighetens skull öppet. Antagligen för en kvällsgudstjänst.

1/30s bländare 5,6

Här använde jag stearinljusen på altaret för skärpeinställningen. Lätt att se när de sammanföll men ändå blev inte skärpan där när jag granskar negativet. Nu var det mörkt och den långa tiden på den här brännvidden, låt vara att det är  en normal för det här bildformatet, är ganska delikat. Kameran är inte tung men svår att hålla still.

Coolpixen ska väl få sitt också här i bloggen. Den var ju med.

Jag tog bilden för att vid något tillfälle illustrera begreppet "att bita sig i svansen". Jag samlar gärna på bilder som kan illustrera något. Ofta användbart. Om man hittar dom igen, vill säga =)

Sedan drog vi till Ekerö kyrka. Frun hade lust att åka dit och se om det var öppet där också. Jag fastnade dock på parkeringen inför denna syn.

Chevrolet Fleetline Deluxe 1950

Ett rullande renoveringsprojekt, sa ägaren som dök upp efter en stund. Metallicgröna fälgar stack i ögonen på mig som gillar originalskick bäst. Men svart/vitt är förlåtande mot elaka färger =)

Bildbevis

Bastarden har inte levererat ännu så de bilderna får ni se en annan gång.

Slutklämmen blir tvåfaldig. Super Ikontan är en HÄRLIG kamera att fota med. Mellanformatet  ÄR det BÄSTA filmformatet.

Mellanformataren

PS
Båda mina krigsmaskiner är äldre än bilen. Men de verkar vara i bättre skick =)

Ryssen, tysken och japanen

Om bastarder och mackapärer 

Jag köpte en gammal FED 1 från 1940 för ett par år sedan. Den fungerar bra om man bara lyckas ladda filmen. När man inte använder en gammal gäng-Leica eller Leicakopia på ett tag så är det som nytt "hver gang". Jag köpte den med ett litet trevligt FED-objektiv på 50 mm/3,5 som ger verkligt speciella karaktärsbilder. Det har förstås ingen antireflexbehandling men klarar sig hyfsat i starkt ljus ändå. Så här ser den ut i original. Ha det i minnet ty snart har den bytt gestalt.

Bildexempel från originalkonfigurationen ovan. 

Jag är snart färdig med en rulle i Leica IIIf och då tänkte jag testa denna FED som gatufotokamera  och då satsar jag på en hittills helt okänd bastardkonfiguration med en Voigtländer Ultron 28mm/1,9 och en Leica universalsökare VIOOH med 2,8 cm-tillsatsen TUVOO (en rolig mackapär). Handlovsrem från någon avdankad 60-talskompakt och en rulle Ilford HP5+. Det blir alltså en historia med ryssen, tysken och japanen. Bellman ska jag försöka fånga på bild. Så här ser den ut. Närmast lik en Alien eller möjlig ubåt. Rolleiflexen skruvar irriterat på sig i hyllan. "Ingen RIKTIG TLR!"

 
Ryskt hus, tysk sökare och japansk glugg. Huvva! Bastarden blir komplett med film från Ilford.

Så om ett tag kommer bilder från den. I svart/vitt.  Håll utkik!

Leica IIIf - bildexempel

eller Varför det är kul att fota med retrokameror

Det här ekipaget har varit i farten förra veckan och i helgen.

Leica IIIf med Summaron 1:3,5/3,5 cm och sökaren SBLOO. Allt 57 år gammalt.

Det är några som har frågat efter bilder så därför tänkte jag presentera några exempel så att alla kan förstå varför det är så kul med att fota med gamla kameror. Inte nog med att det är kul och man får fina bilder. Man får en del trevliga samtal på köpet också.

Kollegan Anders skruvar ihop min konstruktion efter ritning.

Det var inget fel på bilen. Han verkade missnöjd. Men vi snackade om gamla kameror istället..

Årsmötet på Midsommargårdens Fotoklubb var ganska välbesökt.

Mitt konsultnätverk träffades på Pampas marina för att fila på våra CV.

Och det var min grupps tur att ha kyrkkaffet i Hässelby missionskyrka i söndags.

2-minutersmaskinen

Håll i schalen gumman. Här går det undan.

Instruktionsstudier

De sista bilderna från igår. Det fina med en rulle film är att man bara får 36 bilder att sortera istället för flera tusen som en del tror att de behöver.

Jag retas bara lite förstås.

Mellanformataren

Om hederliga och ohederliga kameror

eller Finns det egentligen gamla hederliga kameror?

Jag får ganska ofta höra att jag använder en "gammal hederlig kamera" när jag är ute och vädrar någon av mina klenoder. Det har fått mig att undra över när en kamera blir hederlig egentligen. Det tycks vara förknippat med gammal. Vid vilken ålder inträffar då hederligheten? Jag lutar åt att tro att hederlig är den högsta graden i kamerornas hemliga orden. Det är därför som nya kameror inte är hederliga. De har inte kommit lika långt i sin utveckling! Det tar säkert lika lång tid som hos Frimurare och Tempelriddare att komma nån vart med hederligheten. Som om hederlighet är den sista landvinningen en kamera kan göra, trots att den inte ändrar beteende med tiden.

1929. Utan tvekan hederligheten själv.

1954. Lika gammal som jag och då måste den vara hederlig.

Eller handlar hederligheten om fotografens möjlighet att ha kontroll över sitt verktyg? Då undrar jag genast när kontrollen förlorades. Jag misstänker starkt att det har med elektronikens intåg i fotoapparaterna att göra. Då måste det ha inträffat redan under filmepokens slutskede, predigitalium!

1989. Här är det redan en hel del elektronisk automatik. Jag anar vart hederligheten tar vägen...

Eller går gränsen vid analogt/digitalt? I så fall måste det vara det digitalas öppenhet för manipulation bortom förnuft som är det ohederliga. Det är för lätt att göra om en bild till något helt annat. Visserligen går det att göra om bilder tagna med film också men kräver mycket mer än att bara att klicka lite  med en mus och tangentbord. Det är inte lätt i Photoshop heller om sanningen ska sägas. Man är ju hederlig.

2007. Min frus kamera. När jag hör hennes klagan över bildresultaten misstänker jag att den är helt okontrollerbar. Vad som försiggår mellan avtryck och visning på skärmen är en helt okänd process som är skapad av kameratillverkaren. Fotografen har mycket lite att säga till om! Här är man utelämnad åt tillverkarens hederlighet. Ooops!

Nej, jag ger upp och söker min tillflykt till Nationalencyclopedins ordbok beträffande hederlig. Vad menar folk egentligen med "gammal hederlig"?

he'derlig adj.
  som arbetar (öppet och) endast med moraliskt godtagbara metoder i sin strävan att uppnå ngt.
  BET.NYANSER: .......c) spec. om traditionsrika och uppskattade föremål, företeelser o. d.
  HIST.: sedan 1769 ...jfr 'ärofull'; 'vördnadsvärd'; 'förnäm'

Ordet traditionsrik indikerar i alla fall en viss ålder men också gamla anor. Så den senaste och nyaste  kameran skulle också kunna räknas som hederlig ety den har en lång historia bakom sig med anor från 1800-talet. Suck.

Ett sista försök på Google med "gammal hederlig" ger ungefär 58.000 träffar där ingen är den andra lik. Dubbelsuck.

Nästa gång någon säger något om hederliga gamla kameror kommer jag sannolikt att banka in lite gammaldags hederlighet i vederbörandes skalle med min gamla hederliga kamera som verktyg.

Mellanformataren

PS
Slutklämmen är naturligtvis inte hederligt menad. Varken som hot eller löfte. Jag tänker bara högt om det som irriterar mina hjärnceller. Både den vänstra och den högra.
DS