Min egen favorit 2009 och fadäsen

Utmaningen kom från två håll så jag tolkar det som jag vill. Det blir inte två favoriter. Jag kör den bästa och den sämsta bilden 2009.

Favoriten

En trippelfavorit är det med plus i kanten.

-         Den är tagen med Rolleiflexen

-         Den är tagen på Tri-X

-         Den är tagen i Åmål

Plus i kanten får den för att den blev refuserad i både Galleri FS och OneExposure. På OneExposure fick den dessutom den osmakliga kommentaren att den nog skulle bli accepterad om jag klonade bort det vita strecket! Den tappar ju allt sting och kontrast! Arma människa som sålt sin själ till Photoshop. Jag blev mer stolt över att Nisse i Lessebo ville låna negativet för att kopiera på riktigt fotopapper. Det kändes som en utmärkelse!

Fadäsen

Den skedde på semestern vid Helgumannen på Fårö. Bronican var i farten och efter en bild lyckades jag antagligen låsa avtryckaren i intryckt läge. Man spärrar den genom att vrida knappen. Så när jag drog fram nästa ruta och skulle övervinna det sista motståndet som spänner slutaren så triggade den direkt. Jag upptäckte inte misstaget direkt så jag gjorde om samma sak en gång till innan jag vidtog en nödvändig åtgärd. Bilden blev dålig i mina ögon men jag har lekt med tanken på att skicka in den till Galleriet och 1X för att se vad som händer. Kanske den kan tolkas som konstnärlig. Men nej, jag vill inte vara spydig =) Däremot kan jag nog få till en skaplig utställning med refuserade bilder =)





Här slänger jag stafettpinnen ut i skogen. Jag gillar inte kedjebrev så alla kan dra en lättnadens suck =)

Mellanformataren

Smygfotografering med en Rolleiflex

En Rolleiflex är ju inte särskilt diskret till det yttre. En kontaktskapare och samtalsöppnare är den därför. Många trevliga samtal har jag haft med människor jag mött som reagerat på att jag använder en Rolleiflex och inte kör digitalt. Men det går att fotografera diskret med en Rollei också. Centralslutaren är t o m tystare än en Leica och den inbyggda periskopfunktionen är det bara TLR-kameror som har. Här är ett bildbevis direkt ur Rollei Handbook från 1954.

Det går naturligtvis att göra det runt hörn också! Och i trängda lägen där man annars måste sikta med händerna och chansa! Det spelar ju ingen roll åt vilket håll man lutar kameran. Den ger 6x6-bilder under alla förhållanden =)

Bergsgatan 3 - lördagsstängt

Min klubbkompis Bengt Gustafsson ringde på fredag och tipsade mig om att det fanns en del tillbehör till Rolleiflexar hos Sergel Fotos affär på Bergsgatan 3. Nu var jag rätt trött efter hemresan från Finspång där jag jobbar under veckorna så jag tänkte ta det idag, lördag. Men det var stängt. Och inte bara stängt, det såg verkligen igenbommat ut. Som om affären hade upphört för eviga tider. Nu vet jag ryktesvägen att de bara har öppet måndag till fredag så jag får ge mig till tåls en vecka till och hoppas att det finns nåt kvar =)

Bilden tagen med min Super Ikonta 532/16 på Tri-X

En främling på Fotomässan

Jag kunde inte hålla mig. Jag måste ut ikväll. Där såg jag dig med en kamera av senaste modell och linsen blänkte i dess nos...

Jag såg ingen annan med filmkamera där men jag försökte ändå acklimatisera mig lite med den lilla bekväma Powershoten. Men det var inte lätt att finna sig tillrätta i mängden av digitala bumlingar, den ena värre än den andra. Lite kompisstuk hittade jag i den nästan folktomma Olympusmontern vid den redan gamla Pen-modellen. Härligt praktisk apparat! Annars var utställningarna den stora behållningen. Megapixlarna gick mig förbi. Leica M9 har jag redan känt på och lagt till önskelistan. Fast den hinner nog bli retro innan jag skrapat ihop finansieringen =) Nåväl, här är lite bilder från min irrfärd genom hallen. Och ett par bilder från hemfärden.

Perfekta modeller. Står stilla och håller tyst =)

Ett Hubbleteleskop för amatörastronomer erbjuder ett litet titthål för kameror.

Utställningar var det gott om. Det var bra tycker jag. Den här var väl inte en av de bättre för min smak men det fanns ju annat att se på. Och en del att förfäras över. Salvador Dali har fått flera övermän i photoshoppande amatörfotografer. Jag gillar inte Dali så jag är inte överdrivet fascinerad av fotokonstens landvinningar med en dator. Men hantverket och kreativiteten är imponerande, även på mig. Det kan jag uppskatta även om jag inte är förtjust i resultatet.

Det är lika långt hem. Älvsjö station 16.38 den 14 november 2009

Alla svart/vita bilder tagna med Rolleiflex Automat och Tri-X

Alla färgbilder tagna med Canon Powershot A80 och compact flash

Mellanformatare för gatufoto

Lika bra att säga det med en gång: Det här är inget allvarligt inlägg om en superduper gatufotografiutrustning som alla rekommenderas att skaffa. Inte heller är det ett retrokameratips eftersom den inte är till salu. Men det kan vara kul att läsa om undertecknads försök att göra sig bekväm med gatufotografins ädla och svåra konst. Paulus ord är mitt rättesnöre, ”Pröva allt. Ta vara på det som är bra”. 1 Tess 5:21.

I denna anda har jag nu testat gatufotokonfiguration 2 (den förra skrev jag om för några dagar sen) som består av en Rolleiflex Automat (1952), exponeringsmätare Rolleilux och Rolleis pistolgrepp. Som alltid sitter ett ljusgult filter på objektivet när jag har filmernas film i kameran. Tri-X för den oinvigde. Analog förbearbetning kallas det.

Schaktsökaren gör man om till en sport- /nyhetsfotografsökare genom några enkla handgrepp och genast uppenbarar sig två möjligheter att kika på motivet. Se bild.

Den nedre linsen brukar man för att ställa skärpan (om man nu inte kör hyperfokal, vilket är bekvämast) och den övre kvadraten använder man för att komponera bilden före avtryck.

Hyperfokalinställning är annars det snabbaste valet för att fånga gatulivets ögonblick som uppstår och försvinner lika snabbt som en höneblink. Hyperfokal fungerar ju bäst med vidvinkel och Rolleiflexen har ju normal brännvid (om man inte skaffar sig en vidvinkeltillsats som kostar nästan lika mycket som kameran). Det fungerar trots allt väl om bara ljusförhållandena är skapliga och man kan ju med lite övning gissa motivets avstånd ganska bra och göra en passande grundinställning i förväg. Jag brukar välja en slutartid på 1/100s och justera bländaren efter ljuset. Är det riktigt ljust kan jag t o m ställa in 1/250s och får då oftast en bländare som ger skärpedjup som täcker nästan hela avståndsskalan. Vem behöver då autofokus? Det är bara att skjuta!

Pistolgreppet förtjänar att nämnas då det, trots sin höga ålder, är ett ergonomiskt föredöme. T o m mina breda högerlabb fann sig bekväm med det. Jag gick ju ett par timmar med det utan att bli trött i handen. Det var andra delar av min lekamen som ropade på vila.

Triggern kopplas via en trådutlösare till kamerans avtryckare.

Rolleiluxen ska jag inte nämna om så mycket mer än att jag upptäckte att den gärna ville dingla lite hit och dit medan jag flanerade. En separat handhållen exponeringsmätare hade varit bättre och att istället ha det vanliga motljusskyddet på objektivet.

Det enda som egentligen oroade mig innan jag började med det här var halsremmen (skulle den vara i vägen?) och frammatning av film. Remmen märkte jag knappt, märkte jag och framdragning av film kunde jag sköta elegant med vänsterhanden. När man jobbar får man inte göra något med vänsterhanden, ty det ses illa av överordnade, men här är det tillåtet och visade sig vara riktigt snabbt och bekvämt. Precis som det ska vara när man gatufotograferar. Jag har lagt märke till hur HCB var snabb att dra fram filmen efter ett skott (såg en film i Bengans blogg) och jag vill, inte utan en viss stolthet, påstå att jag är god tvåa i det löpet. Än en gång fick jag erfara att Jesus hade rätt när han sa ”Gör er inga bekymmer”.

Den enda nackdel jag nu kan skönja är att det är alldeles för lite rutor på en 120-film. Det går ju att råda bot på med ett annat tillbehör, Rolleikin, som medger att man laddar kameran med med vanlig småbildsfilm. Då får man ju 36 bilder på högkant och vill man ha liggande bilder får man luta på kameran 90° åt vänster. Personligen tycker jag det är att skända mellanformatet med en dylik apparat. Hellre skulle jag lägga pengar på en Rolleimeter som förvandlar sportsökaren till en mätsökare och göra skärpeinställningen till en dans även i farten.

Det är väl för sent att önska sig en mätsökarkamera i mellanformat från Leica som tar sina kort på 220-film (24 bilder). Den hinner inte bli retro innan jag släcker ljuset och slutar bekymra mig om dagspriset på film.

Eders förbundne
Mellanformataren