Puck tur och retur, tack

Jag undrar vad spärrvakten skulle säga om den beställningen? Det var träff på Puck igår och jag tog som vanligt det blåa tåget från Råcksta till Slussen. Väl där gick jag en omväg till caféet. Här är bilder från min väg.

Saltsjöbanan

Stockholmarens kännetecken - hast

Guldfjärdsplan

Bäst att vara rädd om skylten. Allt som kan stjälas stjäls.

Hiltons allseende öga

Backen i början av Brännkyrkagatan e dryg. Säkert mer än 10% lutning.

Maria kyrka. På hörnet till vänster ligger Puck. För tidigt. Går längre.

Brännkyrkagatan har också en puckel

Bengan och Mats. Den här gången försökte vi klämma ur Bengan vilken den bästa Leican är. Vi fick reda på många som det inte är =) Han avslöjade sig dock lite för den som hade förstorat tratten på örat men här väljer jag att låta tiden ha sin gång med Bengans kommande förlösning av hemligheten. Det var uppenbart att han har födslovåndor men också en stor och respektingivande finkänslighet.

Trångt var det som vanligt på borden med kaffekoppar, bakverk och kameror.

Bernt makrofotograferar  Monicas bulle med en handhållen närbildslins.

Mats med sin mellanformatare. Ett härligt stycke kamera.

När alla kameror hade blivit klämda, kaffet urdrucket och allt var sagt så drog vi hemåt, var och en på sitt sätt.

Värmestuga i vintermörkret

Fel tåg

Väntan. 4 minuter till.

Jag har gått över till den mörka sidan

Darth Vader hade inte kunnat finna en villigare adept. Jag åkte hem till Åmål för att hälsa på mamma och pappa. Dels för att kolla läget men också för att på allvar ta itu med det fotografiska hantverket. Jag ville lära mig att framkalla film och ”göra kort” och en bättre lärare än min pappa kan jag inte tänka mig. Han har fotograferat sedan 1947 och efter att ha gått med i Åmåls Fotoklubb 1967 eller 68 har han erövrat åtskilliga bevis för sin fotografiska konst. Jag har med andra ord spenderat ett par dagar i pappas mörkrum.

Snön kom lagom till jag kom hem och gjorde exponeringsmätaren upplivad så jag tog tillfället att köra den första rullen för året i min ”nya” fotograferingsmaskin, en Bronica S2A, som är lyckligt befriad från sådan teknik som kan ryka eller bli full med löss. En maskin av ädlaste rostfritt 18-8-stål polerat till spegelglans, kristallklart glas och vackra läderdekorationer. Den väger 1,85 kg med film laddad så jag måste nog gå på gym innan jag tar nästa rulle. Nu körde jag med pappas stora stativ som väger mer än kameran. Här en bild på min drömmaskin som i fotograferingsberett skick har en slående likhet med ett litet ånglok.

 

När man trycker på utlösaren här så startar en mindre jordbävning och när kortet är taget har man en klar minnesbild av att ha hört en kollision med mycket plåtknyckel. Behöver jag säga hur förtjust och förälskad jag är. Det här är min nya älskarinna.

Jag framkallade förstås filmen själv. Det var ju det jag skulle lära mig. Jag lärde mig handgreppen med spiralen och dosan i fullt dagsljus på en kasserad film, blundade och försökte i ”mörker” tills det gick bra flera gånger på raken. Sen körde jag skarpt med pappa som backup. Backupen behövde aldrig användas. Framkallningen gick bra hela vägen och jag tror t o m att pappa blev imponerad av negativens kvalitet. Några rutor från inomhusbilder blev inte bra (underexponerat) men annars var allt klart godkänt. Här ett par bilder från rullen som är skannade. Några till finns i mitt album Bronica.

Sofiagatan med äldre hus

Dagen därpå kopierade jag bilder. Det var ett tag sen jag gjorde det senast så allt var i praktiken nytt även om jag förstås kunde allt vi gjorde ”på papperet” =) Jag kopierade både mina färska negativ och gamla bilder som pappa tagit. Jag hade speciellt riktat in mig på bilder på mig själv att ha till kommande profilbilder. Det kanske inte många känner till men jag kör ganska mycket research bakom mina gamla bilder.

Summan av det här är att jag är såld på svartvitt och silverhantverket i den mörka sidan av fotografins värld...

Tävlingsfrossa

Det verkar som om de flesta fototävlingar samlat sig till början av året. Jag får lite frossa av allt som ska lämnas in. Strax före nyår var det Sony World Photo Award, idag skickade jag in till PGB Photo Award, på torsdag är det klubbmöte med diacup och fikabildstävling och innan månaden är slut ska det lämnas in bilder till RIFO:s vårsalong. Pressande men härligt och roligt. Jag har egentligen inte tid att arbeta =)

En bild i varje blogginlägg var det. Här en bild som aldrig kommer att få tävla.

ADDENDUM

Glömde att nämna den stora grejen: Kamera&Bild, Canon & Crimson GRAND PRIX 2009. Första inlämning 21 januari, hepp!

 

Vacklande husgrund

En dag i Gamla stan

Igår sa mina flickor att de ville åka in till Gamla stan idag och inbjöd mig att följa med. Jag accepterade genast och utmanade sömntutorna med avfärd kl 11.00 med tunnelbanan. På så vis skulle vi vara där när det är som mest ljus. Även om det är som ljusast då så är det mörkt mellan de höga husen. Jag förberedde mig väl och satte på  50/1,4D-gluggen och den stora batteripacken. Gluggen för ljuset och för att jag behöver träna mer med den. Batteripacken inte så mycket för batteriernas skull som för tyngden. Kameran blir stadigare att hålla i och det går att trycka av som vanligt vid vertikala bilder. Här är lite bilder på ressällskapet och promenadvägen.

Ville inte fotografera idag

Ville absolut fotografera idag

Prästgatan om jag minns rätt

Släckt

Tyska skolan gissar jag

Morsning, korsning

Här har jag varit förut men kom från andra hållet

Bestämd högvakt

Jag är både för EU och Euro så den här skylten föll mig i smaken

Till sist avslutade vi med middag på restaurang Svarta Fåren. Laxplanka till damerna och plankstek till mig. Vi äter så mycket fisk hemma så jag försitter inga tillfällen till en köttabit.

Mätt och belåten filosofie människa

Det blev en massa mer bilder men trettio procent gick i den elektroniska papperskorgen och resten sparades för framtida bruk.

Sista utflykten med gänget

Sista dagen på året gick utflykten ut på vackra Ekerö. Först till Rastaholm och Stockholms Segelsällskaps fina marina med klubbhus. Det blåste hårt och var svinkallt. Här är lite bilder.

Det finns DOGMA-folk i båtvärlden också

Och entusiaster (eller latmaskar)

Det var absolut läge för en varm kopp kaffe i snålblåsten

Mälaren var på skaparhumör idag. Isskulpturer var kul idag

Ingen ände på skaparlusten

En del har gått i ide

Allt var unplugged idag

Sen drog vi till Jungfrusunds marina som ligger i lä och sög ut det sista ljuset.

I restaurangen var det dukat till nyårspartaj

Öde boulebanor

Alltid redo

Frun vädrar kameran

Vatten till den törstige. Tuggas väl

Ett annat gäng som väntar på sommaren.

Visst var det deppigt och kassa bilder?