Drottningholms julmarknad

Frugans och mina utflykter går gärna utåt Drottningholm, Ekerö och de andra mälaröarna. Idag blev det Drottningholms julmarknad. Vi åkte tidigt för att få bra parkeringsplats men det visade sig att vi nätt och jämt fick någon överhuvudtaget. Vi fick gå en bit men det gjorde ju inget. Här är lite bilder från marknaden som bjöd på mycket julstämning och många smakprov på julens läckerheter.

Dörrdekorationer i mängd

Tomtar så det räcker för många jular

Och ljus för många bränder

Fina grejer..... men inga kunder. Inte alla gjorde lysande affärer

Fåglarna kan också få fira jul med eget julbord

Vi köpte med oss lite mat. Jag provade också lite god julfudge men insåg snart mitt misstag. Det kommer att bli en väldigt annorlunda jul utan godis. Saknaden strök som en kall vind genom min själ...

Vital 60-åring

När jag var hemma i Åmål förra helgen och gjort en fotorunda i mina gamla barndomskvarter, frusit fingrarna av mig och fått rosiga kinder av vinterkylan avslutade jag promenaden med att i grevens tid gå in på Konsthallen och betitta Åmåls Fotoklubbs jubileumsutställning som skulle stängas och tas ner en halvtimme senare. Strax dessförinnan träffade jag pappa Leiler vid Plantaget. Han hade fotograferat på sitt håll och vi möttes för att gemensamt gå till Konsthallen. Både han och mamma Carin hade bilder utställda. Jag gick runt och tittade den halvtimme jag hade på mig och blev sen kvar och hjälpte till med nertagningen. Träffade Elin Torger gjorde jag också, äntligen.

Här är några bilder på utställningen som i mitt tycke höll en hög klass. Kanke lite för kompakt hängt men det är ju kul med mycket att se på.

Jan Anderssons bilder. Många från Bluesfestivalen där han som stabsmedlem har förmånen att kunna stå nära scenen.

Karl Wighs bilder.

Nils-Gunnar Elfstedt är förtjust i cirkusbilder. Själv är han en trollkonstnär med artistnamnet Elloz, specialiserad på trollkonster med blommor.

Bruno Jönsson bilder fångade alldeles särskilt min uppmärksamhet. Bilder på gamla Åmål. De flesta på hus som inte finns längre.

Ordförande Morgan Torgers bilder. Jag gillade speciellt hans bild på hustak i Paris. En fläkt av Aristocats dök upp i mitt minne.

Mamma Carins bilder.

Pappa Leilers bilder. De flesta kan betittas på FS

Hans-Gunnar Larsson tar järnvägsbilder. Många bra.

Fredric Andersson, en lovande junior. Elin Torgers bilder till höger men dom har ju alla sett. Fredric och Elin hade den sämsta platsen. Det tycker jag var synd.

Fotoklubben hade 60-årsjubileum och utställningen gjorde att elva nya medlemmar anslöt sig till klubben. Nu är de sextioåtta medlemmar i åldrarna sexton till åttiotvå år. Inte illa för en klubb i en småstad på drygt tiotusen skallar. Inte ens alla fotoklubbar i Stockholm tillsammans kommer upp i den promillehalten av befolkningen.

Fotoklubben ger varje år ut en fotoalmanacka med en blandning av gamla Åmålsbilder och medlemmars nyare bilder från Åmål. 24:e årgången. Förutom något år i början blir den slutsåld varje år. En uppskattad kulturgärning.

Musikalisk högtidsstund - utan YouTube =)

Imorgon direkt efter jobbet drar jag till Värnamo för årets musikhändelse. Svenska Barssbandsfestivalen. Vi som spelar i Brassband är så nördiga att vi tävlar om vem som är bäst på bästa fotbollsmanér. Hela tävlingen är indelad i divisioner med Elitserien överst. Mitt band spelar i division 2. Eller lirar snarare. Vi tar inte tävlandet så blodigt utan åker mest dit för att lyssna på den musik vi älskar. Och världens bästa brassband, Black Dyke Mills Band. Från England förstås. Brassbandets födelseland. Där tävlar man varje helg hela året i sin ”liga”. Jag hörde dom (och kände det i hela kroppen) för tio år sedan i Jönköping och har t o m suttit med vid en av deras övningar (med publik). Någon undrade om inte familjelivet tar mycket stryk av det myckna tävlandet. Frågan möttes med oförstånd. Hela familjen spelar i olika band och åker runt och tävlar dom också! Här en bild från pressmaterialet på deras hemsida.

Kameran åker med förstås men jag är tveksam till att jag får fotografera något enda brassband ”in action”. Det är nog störande med blixtar. Det vore himla kul med lite närbilder på musikanter som blåser sköna toner. Men nåt ska det väl bli =)

Knäppgök! tycker nog många men har man levt med den musiken ända sen tonåren är det en del av livet som gjort det rikt på upplevelser och gemenskap. Jag började på tuba när jag var femton. En sån där som man klär på sig. Jag cyklade till övningarna med den på mig och någon tjoade att jag hade ett rejält signalhorn =)

Igenkommer om det blir nåt bra kort. Jag sitter i mitten och spelar horn. Thomas mitt i smeten skulle man kunna säga för att travestera en annan kär bloggare här på FS.

George Eastman och jag

Sommaren 1950 var mammas kusin med familj i Sverige och hälsade på i Åmål. Femtio år senare gjorde vi tvärsom. 1950 fanns varken pappa eller jag i mammas värld så för oss var det första gången vi träffade släkten där. För mamma var det ett kärt återseende. Medan vi var i Rochester passade vi på att hälsa på hemma hos George Eastman i hans grandiosa hem som numera är ett museum för fotografi och film men även över den moderna fotografins grundare och företaget Kodak. En spännande plats att besöka. Här bjussar jag på lite bilder från George Eastman House på 900 East Avenue. Ett vackert hem för en speciell man.

Inne i museet var det ganska mörkt. Mörkrumskänsla.

Middagsbordet är dukat.

Det exotiska frukostrummet. Lägg märke till orgeln. George hade en anställd organist som spelade på orgeln när han åt frukost. George var en kille med stil.

Finrummet där det ofta spelades musik av mindre grupper.

Elefanthuvudet i frukostrummet.

Huset och trädgården.

Kulturell förmiddag

I torsdags var jag för andra gången på klubbmöte i Midsommargården. Av alla klubbar jag tittat på är det Sundbyberg och Midsommargården det står mellan för min del. Alla andra har diskvalificerat sig genom att ha möten på dagar då jag är upptagen med annat. Båda klubbarna är trevliga och har bilden i fokus och det gillar jag. Det dröjer nog ändå ett tag till innan jag bestämmer mig definitivt.

På mötet kom jag och Bengt G överens om att träffas på Kulturhuset för att titta på fotoutställningar. Bengt har redan skrivit fylligt om båda så jag nöjer mig med lite av mina intryck.

Nan Goldins bilder först. Amerikanskt råbarkade nakenbilder är väl ingen höjdare för min del även om de säkert har en uppskattande publik. Det fanns ändå några guldkorn där. Några svartvita var den riktiga behållningen tycker jag. Liksom Bengt uppskattade jag också diavisningens barnbilder. En av de mer avklädda bilderna fastnade jag ändå för p g a sitt estetiska uttryck, en badkarsbadande kvinna med finstämt ljus på en del av ansiktet. Det mesta annat i blått.

Nuevas historias nästa. En härlig blandning av spanska fotografers verk. En del roliga, en del originella, en del vackra... Gå och SE den! Jag gillade den mycket mer än Nans. Mest imponerades jag av Pierre Gordonnes kraftfulla porträttbilder. Inalles fyra stycken. Bengt har länkat till Pierre själv och de porträtt som var utställda var i samma stil. Vackra, gamla människor var och en på sitt sätt. Hängningen var lite tråkig då alla fönster reflekterades i bilderna. En del var rent av svåra att se.

Här är lite bilder från den kulturella förmiddagen.

Nästan själlöst på plattan just då.

Här kommer det i alla fall en.

Tomt på bänken också.

Bild på bildernas Bengt

Det här är vad jag menar med kass hängning. Förstöra ett vackert foto med reflexer från Sveavägen och en självporträtterande amatörfotograf. Skulle tro att det är bättre att gå dit på kvällen.

Det fanns fina kulturmotiv ute också.

Nöjd med träffen och utställningarna åkte jag sedan hem för en utlovad loppisrunda med frun. Den blev helt misslyckad så den är det bara att glömma...