Gårdagsnoteringar

Jag åkte in till city igår och fotade lite. En och en halv rulle får väl betraktas som lite med dagens bildflöden från digitalfotograferna. Men det räcker för att hålla mig igång och nöjd.

Jag gillar bussterminalen. Ljus och luftig och perfekt för svartvit fotografering.

Det blir intressanta skuggor av strukturen

Jag är fortfarande fascinerad av Waterfront

Så här långt var det Tmax 400 i kameran. På hotellet bytte jag till Acros 100 i den skumma baren.

Jag hittade en ny T-banestation. Blodcentralen. Har aldrig hört talas om den i SL-sammanhang tidigare.

Jag har länge tänkt stanna till vid Kristineberg och fota de där kioskerna som ser ut som tillfällig arkitektur. Mitt tåg skulle stanna i Alvik så jag var ändå tvungen att byta så jag gjorde det i Kristineberg istället och fick några minuter på mig.

Hemma framkallade jag filmerna. Tmaxen i Xtol 1:1 och Acrosen som stående framkallning i Rodinal 1:100 i en timme med förvätning fem minuter i vatten. 

Till alla bilder använde jag en Leica M4-P med en gammal Summarit f1,5/50 (1954).

Eders Hängivne

Namnbyte

Om självkännedom

Jag är en sann amatörfotograf och genom det gått i mina föräldrars fotspår. De började fotografera långt innan jag var född eller ens hade träffats och håller fortfarande på. Ett efterföljansvärt exempel.  Jag har insett att jag mest tar bilder för att komma ihåg allt jag varit med om.  En slags dokumentation av min livsresa. Ok, det gör väl alla, men kanske inte lika medvetet. Någon kamera är alltid med och så får det bli så länge jag kan trycka av slutaren.

Pro Memoria blir det nya namnet.  För minnet. Mitt fotografiska minne. Nåt riktigt fotografiskt minne har jag inte men jag är bra på att ta bilder överallt där jag befinner mig. Glömma bort är jag också bra på och "jag kan inte räkna dem alla", de gånger minnet kommer tillbaka bara jag tittar på en gammal bild! Håller du inte med? Här kommer några bilder från minnesvärda stunder i mitt liv.

Jag minns den varma sanden och den goa känslan av att sitta där.

Kallsupen när jag skulle ta järnmärket glömmer jag aldrig.

Farmor. Den här bilden får mig att känna doften av hennes färska, varma kanelbullar eller mandelkubb. Men också skitlukten från Grums.

Första lägret på Stora Strand

Sommarstugan som jag saknar. Så här såg den ut i början på 90-talet. Det var gôtt att vara där.

Midsommarpaddlingarna i de dalsländska sjöarna.

Amerikaresan när vi hälsade på släkten. Här behövs det inga bilder. Många goa känslor lever kvar.

Joker II. Jag minns dunket och brisen i ansiktet. Grundstötningarna också. Och månen som steg upp som en apelsin ur Vänern när vi vände hemåt på kvällskvisten.

Sista julen i Åmål

Första besöket på Drottningholm

Ja, ni hajar. Det finns förstås tusentals bilder mellan dessa. Bilder som får mig att minnas vad det blev av mitt liv.

Mellanformataren (för sista gången)

PS
Jag är övertygad om att någon är tacksam för mina bilder om trettio år och kanske säljs de för stora pengar när jag är borta =)

Annorlunda Midsommar

Att vara ensam då och då gör mig inget. Det var inte min första ensamma Midsommar. Det var den andra. Ärligt talat var det skönt att slippa grodorna i år =)

Minst halva Stockholm hade flytt ut till andra nejder. Det kunde man se i garagelängan. Bara några få bilar kvar. Jag la mig hyfsat tidigt för jag hade en idé i huvudet att kolla hur det är i city på Midsommardagens morgon. Här är vad jag fann.

Stockholm har fått en ringmur

Caféerna var förstås stängda

Drottninggatan

Maktens korridor

Slottet bakom mig

Någon gränd

Västerlånggatan

Tyska brinken

Prästgatan

Jag fick ha Mårten Trotzigs gränd för mig själv. Första gången i världshistorien.

Brända tomten

Sen åkte jag hem och framkallade båda filmerna.

Mellanformataren

Skruvat i Malmö

Jag hade inte tänkt ta en enda bild på Turning Torso men det är nåt konstigt med den. Jag tror den är magnetisk på fotografer. Särskilt amatörfotografer.

Tom tomt för framtida bruk. Det här var kanske den sista. Till vänster om mig byggs det som bara den  på alla tomma plättar. Om nåt år eller två får vi se vad det blev.

Gyllene kulor. De ligger i centrum för att inte förväxlas med annat gyllene. Snitt och sånt...

En enorm kaffeböna och ett ont öga möter mig

En imponerande byggnad

T o m träden bredvid lät sig påverkas och skruvar sig åt samma håll som huset.

HSB Turning Torso

Mellanformataren

PS
En kamera, ett objektiv, en film. Dogma style men inte mitt löfte.

Malmö hamn

Jag gillar hamnar så självfallet gick jag dit och strövade runt några timmar den 7 juni. I sakta mak tog jag mig från Bagers bro förbi Inre hamnen ut på piren och tillbaka. Sen fortatte jag västerut där det pågår spännande byggnation. Men det tar vi en annan gång. Nu blir det bara en liten del av hamnområdet.

Malmöborna är ett cyklande folk

Fredliga är de också 

 De har snygga broar...

...och fyrar...

..och broar...

...och fyrar

Vad det här är kan  jag inte räkna ut. 90 mm använde jag här

Dockan har blivit småbåtshamn. Men jag tror bestämt att jag hade närmare till båten i Åmål.

Kunde inte låta bli. Självporträttet.

Nästan FÖR prydligt välordnat

Äntligen ett café som var öppet. Kaffesuget var enormt så här långt på promenaden. Mycket trevlig och hjälpsam personal gör att jag gärna rekommenderar Lighthouse Café nästan längst in i Dockan.

Det finns fler som kör retro. Skönhet i trä

Proud Mary lägger ut för en fikasegling

Och andra lägger sista handen på vårrustningen

Resten av den här promenaden kommer senare

Mellanformataren

PS
Samma ekipage som i förra inlägget utom på en bild där jag använde 90 mm . Och film som sensor förstås.