Tylösand en sensommardag

Om det sköna ljuset vid havet

Mitt yngsta barnbarn har flyttat ännu längre bort än tidigare. Ända till Halmstad. Men det går att åka dit också. Jag struntade i bilen och tog tåget som är det förnämligaste transportmedlet som finns, tycker jag.

Väl där gjorde vi utflykter i trakten och avslutade helgen med en tur till Tylösand. Från den turen kommer dessa bilder.

Sköna färger vid havskusten

Barnbarnet Alice som var den direkta orsaken till resan.

Jag försökte än en gång att kopiera världens dyraste fotografi. Inga anbud har dock inkommit.

Vad vore Tylösand utan sandstränder. Det finns gott om dem.

Och långa är de. (Men Danmark är mästare på långa badstränder)

Eders Hängivne

PS
Nikon F6 med Portra 400 och växlande Nikkor 50/1,4 och Zeiss Planar 85/1,4. På 50:an hade jag dessutom varmtonsfilter.

Vilken färg har himlen på en molnfri dag?

Om en gåta från Agfa

Förra sommaren strax för nationaldagen åkte Analogfotograferna Stockholm på utflykt till Mariefred som just den dagen arrangerade Ångans dag. Vi anlände efter en del trubbel i Mariefred och åt lunch tillsammans på värdshuset. Därefter strosade vi runt i grupper eller enskilt och fotade vad som bjöds. Själv gick jag min egen väg. Fotografi i flock är inget för mig.

Hela dagen använde jag min Nikon F6 med färgfilmen Agfa Vista 400. När det närmade sig middag på Slottspaviljongen tog jag det lugnt i parken utanför. Himlen var klarblå och molnfri så jag tog en bild rakt upp på himlen. Här är Agfas version av himmelsblått!!

För att ni ska förstå att jag inte luras kommer här en bild från samma rulle. Bara några rutor tidigare.

Det var väl för väl att himlen är blå när den måste vara blå

Vet någon lösningen på denna gåta?

Jag blev inte särskilt förtjust i Agfa Vista 400 efter de tio rullar jag körde den sommaren. Håller mig nog i fortsättningen till Kodak Portra 400 och Fuji Pro 400H.

Eders Hängivne

PS
Jag körde fyra rullar den dagen och i alla rutor med himmel blev den riktigt blå. Utom en som skulle ha varit bara blå.

Försök med färg - igen

Om att inte ge sig

Förr tyckte jag färg var enkelt och svartvitt riktigt svårt. Men så började jag fotografera svartvitt på allvar och så småningom kändes det som den naturligaste saken i världen. Och då kändes det plötsligt svårt med färg! Jag har, i omgångar, försökt komma igång med färg på allvar igen men inte riktigt hittat hem med en film jag gillar. Eller, javisst finns det ett par filmer jag gillar men de har blivit onödigt dyra så jag letar alternativ. Just nu kör jag igenom en 10-pack Agfa Vista 400 och kommer nog att prova någon annan efter den. Jag är inte helt nöjd och det vill jag vara. Här kommer några bildexempel.

Alla bilder tagna med Nikon F6, Nikkor AF-S 24-85 mm och Agfa Vista 400.

Eders Hängivne

PS
Alla bilder tagna i Mariefred på Ångans Dag. Min fotoklubb anordnade en utflykt dit den 5 juni.

Stenbrott i färg

Kan det vara någon idé att fotografera ett stenbrott i färg?

Blir det inte bara hundra nyanser av grått? Jag var ju tvungen att prova, eller hur? Jag har häckat där med flera kameror med svartvit film så nu tänkte jag åtminstone göra en session i färg. Jag tog OM-2n med Portra 400 och lämnade all svartvit film hemma för en gångs skull. Vädret var finfint, sett ur fotografisk synvinkel. Mörka moln norrut och solen in från söder. Precis rätt förhållanden för lyckade bilder i stenbrottet i Stenhamra på Färingsö.

Bautasten med modern runskrift

Moderna hällristningar finns det gott om

Allt är inte grått.

Eders hängivne

PS
Mer om stenbrottet i Stenhamra kan man läsa i Wikipedia. Stenbrottet ägs numera av en närliggande bostadsrättsförening som hyr ut brottet till olika events.

PPS
All bilder är hemframkallade i Tetenals C41-kit i en Jobo Duolab framkallningsmaskin.

Norrtälje i svartvitt

Om bilars själ

Som jag antydde i mitt förra inlägg gjorde jag ett varv till på bilshowen i Norrtälje med min gamla 60-åriga Rolleiflex. Det var då det roliga började. Och det var då man fick kontakt med veteranbilsägarna. Rollein är bra som samtalsöppnare och ägare till gamla bilar har en djup förståelse för kameravalet, om jag säger så. Lika imponerande som om jag kommit dit med en bil. Jag ska inte prata sönder det här så nu kommer några utvalda bilder. Många fler finns i mitt album "Veteranbilar".

Eders hängivne

PS
Tessaren bekänner färg. Äckligt skarp i vissa lägen men soft när man vill det. Den kemiska fotografins goa känsla.