Malmö hamn

Jag gillar hamnar så självfallet gick jag dit och strövade runt några timmar den 7 juni. I sakta mak tog jag mig från Bagers bro förbi Inre hamnen ut på piren och tillbaka. Sen fortatte jag västerut där det pågår spännande byggnation. Men det tar vi en annan gång. Nu blir det bara en liten del av hamnområdet.

Malmöborna är ett cyklande folk

Fredliga är de också 

 De har snygga broar...

...och fyrar...

..och broar...

...och fyrar

Vad det här är kan  jag inte räkna ut. 90 mm använde jag här

Dockan har blivit småbåtshamn. Men jag tror bestämt att jag hade närmare till båten i Åmål.

Kunde inte låta bli. Självporträttet.

Nästan FÖR prydligt välordnat

Äntligen ett café som var öppet. Kaffesuget var enormt så här långt på promenaden. Mycket trevlig och hjälpsam personal gör att jag gärna rekommenderar Lighthouse Café nästan längst in i Dockan.

Det finns fler som kör retro. Skönhet i trä

Proud Mary lägger ut för en fikasegling

Och andra lägger sista handen på vårrustningen

Resten av den här promenaden kommer senare

Mellanformataren

PS
Samma ekipage som i förra inlägget utom på en bild där jag använde 90 mm . Och film som sensor förstås.

Mina bokfynd - 9

In the picture. Self portraits 1958-2011. Lee Friedlander

Jag såg boken första gången för två veckor sedan på Ellens. Jag tror det var Alf Jagnell som hade den med sig. Jag blev såld direkt på den. Måste-ha-bok. Beställde den förra veckan från Adlibris och igår kom den. Som jag skrivit tidigare så tänker jag köra hårt med självporträtt ett tag för att samla på mig profilbilder att byta till när mina historiska profilbilder tar slut. Därför kom den här boken som på beställning! Jag kan bara tänka mig Vivian Maier som konkurrent till den här bokens fantasifulla självporträtt.

Två tegelstenar bred och en dito tjock. Kostar en del men är värd varje krona! Här kommer lite prover att reta nyfikenheten med.

Vid varje bild får man veta var den är tagen och vilket år. Friedlander använder bara Leica och en rolig sak man kan se är hur han byter modell under åren.

Vad bra att min Leica M3 har en självutlösare som fungerar. Men den var lite för lätt för att hålla kvar uppslagen...

Hans fantasifulla självporträtt är en dröm för alla självskjutare som en inspirationskälla åt de egna försöken. Personligen tänker jag nog inte så mycket på att kopiera utan snarare att på hur jag ska kunna ta mina egna på ett lika fantasifullt sätt.

Hmm, hur tog han den här då? Vad är det jag ser egentligen?

Här har han använt naturen för att ge sig själv en speciell karaktär.

Här också

Eftersom bilderna spänner över en ganska lång period får man som bonus se hur han, och hans fru som är med i en hel del bilder, åldras. Det kommer till barn som finns med i självporträtten och man ser hur de växer upp. Så småningom dyker det upp barnbarn som naturligtvis också får delta i självporträtten med farfar/morfar.

Han använder blixt ibland och ibland på ett okonventionellt sätt. Här finns många exempel på kreativa  uppslag för självporträtt.

Trycket i boken är alldeles utmärkt. Alla bilder är svartvita och med en rik gråskala att bara njuta av.

Mellanformataren

PS
Det här är förstås inget för den som inte gillar att ta bilder på sig själv. Om man inte gillar att kasta bort pengar, förstås =) 

Att vända kameran åt andra hållet

Om självporträtt

Det här året måste jag börja ägna mig åt självporträttets svåra konst. Nå, måste är väl kanske överdrivet. Önskvärt snarare. Till sommaren tar mina historiska profilbilder slut. De hinner ikapp nutiden och då tänkte jag att självporträtten ska ta vid. Därför har jag redan börjat träna, inspirerad av några förebilder som t ex Vivian Maier, Lee Friedlander, Micke Borg och Bernt Carlzon. Det dröjer förstås länge innan jag kommer i närheten av deras kaliber men jag gör det mest för nöjes skull, precis som med mina tidigare profilbilder. En fotografisk lek.

Här kommer en kavalkad av tidigare  självmordsförsök varken i kronologisk ordning eller med framgång.

Barnbarn är också ett slags självporträtt

Svårt att få plats i bilden

Glorian tar jag bara på mig i kyrkan

Lugn, jag kör bara med lösa skott än så länge. Först i sommar blir det skarpskytte.

Mellanformataren

Äntligen är det gjort

Om att få ändan ur vagnen nån gång

Ofta när jag fotat folk på stan eller fotat mina närmaste vänner och bekanta har jag tänkt att det skulle ha varit bra att kunna lämna ett visitkort. För det första verkar det ju mer seriöst och visar att man inte smyger med vad man gör eller vem man är. För det andra kan det komma överraskningar långt senare när den som fått visitkortet hittar det igen (och kanske får för sig att vilja se den där bilden jag tog). Det kan ju, hux flux, leda till smärre uppdrag. Och om man klart deklarerar vad man håller på med på visitkortet så slipper man kanske också en del "oönskade" uppdrag. Eller får i alla fall specifika frågor.

Jag har haft en visitkortsidé liggande i PS ett tag och fick äntligen ändan ur vagnen i fredags och ringde tryckeriet hemma i Åmål som har gort mina tidigare visitkort. Efter lite bollande fram och tillbaka och en godkänd korr så är nu en sats beställd. Så här blev det.

Mellanformataren

PS
Det går förstås lika bra med färg för den som vill.

Min kamerakrönika - del 15

Zeiss Ikon ZM

När retrokameratjusningen hållit på ett tag och digitalkameratjusningen avtagit i samma mån föll det sig naturligt att nästa nya kamera skulle bli en för film. Våren 2010 köpte jag min Zeiss Ikon ZM. Jag började karriären med en Zeiss 1964 och det skulle helt enkelt vara kul med en sprillans ny när jag hade upptäckt att det fanns en mätsökare med M-bajonett. Jag hade ju redan flera objektiv till M3:an så det kändes rätt. Zeissens sökare tyckte jag var överlägsen de Leicor jag känt på innan så jag var tillfreds med min avvikande hållning i vänkretsen av Leicafolk. Därmed inte sagt att Leica är en sämre kamera, kära vänner. Jag har ju redan en M3:a.  ZM kändes bara mer rätt för mig.

Min nya arbetshäst som går före alla andra. Favoritgluggen Biogon 2/35 sitter på. Sonnar 1,5/50 står bredvid. Och alla Leicagluggar och ett par Voigtländer står redo i hyllan. Jag har allt väsentligt mellan 15-90 mm.

Jag har kompletterat med en väska från Leicatime (ett fynd på Tradera), Gordys camera strap, softrelease, motljusskydd och några färgade filter. Flera olika rullar har passerat såsom Kodak Portra, Kodak Tmax400 och Bluefire Police (teknisk panfilm utan korn).

Här finns det redan knappt ett par tusen bilder att välja bland så nu blir det svårt att hålla igen. Bara två rullar färg dock så de börjar jag med.

Typiskt Åmål.

Ur spår!

Helstekt ångbåt

Sista sommaren med föräldrahemmet

Åmålsidyll

Det finns en baksida med allt

I väntan på en ny bilnyckel. Finspång.

Vattenhål på Statoil i Stavsjö.

Världens bar, Norrköping

Finspångs slott

Bakom orangeriet vid samma slott

Green machine, Finspång

Spårvagnarna är gula i Norrköping

Och så ett längre sjok med svartvitt. Det här inlägget kommer att vara det längsta i krönikan.

Det går att ta självporträtt med den också

Kaffemaskinen på Pampas

Rörmokarnas paradis. Holmens bruk, Norrköping.

Pappersrulle. Holmens bruk.

MS Louise. Drottningholm

Pensionerad bärraket. Swedish Space, Solna. Bilden tagen på Bluefire Police teknisk panfilm. 

Yngste sonen funderar vid Bergs slussar i Linköping.

Sängkammare på Gripsholms slott

Pontiac med gangsterkeps i Borgvik, Grums

Den vackra entrén i Stockholms stadsbibliotek.

Lantligt kök i Värmland

Spaceig reception. 15 mm brännvidd.

Galleri Kontrast. Man får plats med mycket på 15 mm.

X1 Berlin, Norrköping

Pampas marina, Solna

Utsikt från Berotec huvudkontors entré.

Rastplats Fotografiska

En hel församling på 15 mm

Senaste tillskottet på JÅÅJ museum i Åmål.

Fredagsfika på Swedish Space

Blekansikte på Älvsjö station

Oväntat möte. Fashion! på Fotografiska

Pappa 77

Vänfika på Waynes, Stockholm Central

Yieck!

Jolly Jumper

Amazing grace, Hässelby missionskyrka.

Där ligger Moderna Muséet

Vänskaplig mobbing på Ellens Academy när majjen inte ser.

Gratis kramar. Jag passade på.

Glada barn, Kungsträdgården.

War games, Kungsträdgården

Landade på plazan. Sergels torg.

Hon verkade ha kärestan nånstans i högen. Armémuseum

Virtuosen. Björns trädgård.

Åskådare på samma ställe

Kort visit. Svartmangatan, Gamla stan

Hatt och högklackat, Slussen

Teater, Sergels torg

Drive-in, Alvik

Raggarrunda

Kubansk stil, Sveavägen

Vid vägs ände. Gallerian.

Samtal på sista kyrkbänken. Hässelby missionskyrka.

Kyrksaft

Malin på Reclaim Photography, Sergels torg.

Urban explorer, Vällingby centrum.

Om du orkat titta ända hit är du säkert i behov av en koppp kaffe. Med påtår.

Mellanformataren

PS
Som du ser har jag fotat på de mest skiftande ställen. Så kan det gå när man har en kamera med sig överallt.