Färg vs svart/vitt - 1

Jag tar mycket svart/vitt nuförtiden då jag upptäckt att bilder ofta blir mer spännande utan färger. Det gäller inte alltid, förstås men svart/vitt är ofta värt att pröva om man har en digital färgbild. I bilderna nedan tycks kanske skillnaderna små men jag tycker att frånvaron av färg gör just den här bilden mer intressant. De få färger som finns i färgbilden stör mitt öga om jag jämför med den svart/vita. Vad tycker du? Föstora gärna bilderna så blir det tydligare.

Ricoh GRD II, 400 ISO. Obearbetad

Ekerö kyrka i lördags efter ett barndop.

Om rynkor i porträtt

I högerkanten på Facebook läste jag följande.

”Sensationell rynkmetod”

”Nya biotekniska upptäckter revolutionerar kosmetiska produkter. Ger Synlig effekt efter bara 15 dagar”.

Allting går fortare nuförtiden. Mig har det tagit 55 år! Och inte är de särskilt djupa heller. Men jag använder ju den naturliga metoden för den kostar mindre =)



Bilden tagen med Rolleiflex utan att använda självutlösaren. Det ni! (Koncentrationsrynkorna blir djupare då)

Mellanformataren

Skokloster revisited

Igår (måndag) drog vi till Skokloster för andra gången i år. Förra gången hade jag bara en Chinon med tele med mig och den filmen sitter fortfarande i kameran. Igår var det andra kameror som gällde. Rolleiflexen så klart, Canon Dial och lilla Coolpixen. Canon är ju en halvformatare så det tar lite tid att uppfylla nyårslöftet med den. Nu fick jag några bilder av slottet i helfigur utan att stå alltför långt bort. Nu är 44 av 72 bilder tagna. Jag får nog ta ut den på en gatufotosväng i höst. Nå, nu är det väl dags för lite bilder, eller?

Slottet. Sveriges största och vackraste privata slott. Från stormaktstiden.

Södra sidoskeppet i den vackra kyrkan.

Här var det mer än bara "Gyllene skor". Hela stassen var gyllene på den här snubben. Herman Wrangel ligger på sin dödsbädd framför. Tar en med Rolleiflexen också.

Pampig orgel har dom också. Skulle ha suttit fint med lite Charles Marie Widor som eftermiddagskonsert. Stor kyrkorgel live, det är nåt det!

Utanför kyrkan stod den här stenen. Om den har nån koppling till kyrkan vet jag inte, men snygg är den.

Slottscaféet hade inga gäster, vilket härmed bevisas. Fotografen räknas inte.

Inne i slottet råder fotoförbud, så vad gör man? Inleder sin kriminella bana förstås!

Stormaktstidens version av Windows.

Några barn lekte här på innergården och jag försökte verkligen få dom på pränt men jag misslyckades.

Slottet vaktas av en kanon och en tom kanonlavett. Men det fanns inga kulor.

Fikade gjorde vi vid infarten till Skråmsta stuteri men där tog jag ingen bild.

Kristen tro i ruiner

Det är inte alltid så lätt för en tro, ideologi eller rörelse att vara relevant i sin samtid. Att hålla intresset vid liv genom tidsåldrarna och samtidigt behålla sina grundvärderingar och sin särart. När den stora lutherska reformationen svepte över Sverige föll de katolska institutionerna i förfall och så småningom i glömska. Så ock klostret i Roma på Gotland som numera används till profana tillställningar som teater och konserter. Det är inget fel i det. En pikant miljö för dylika events.

Muraren gav upp. Skottkärran står kvar där i skuggan.

Man undrar lite smått när klockan kommer att klämta för dagens kristenhet. Den är ju redan reducerad till traditionella familjehögtider vars innebörd de flesta inte tar på allvar.

Bryggt eller snabbt - en smaksak

Man kan inte komma ifrån att snabbkaffe är snabbt och bekvämt. Men bryggandet har sina förtjänster i både smak och trevnad. Den längre processen av de två skapar mer förväntan och alla vet ju att ”den som väntar på något gott...” osv. I dagens snabba levnadstempo verkar det snarare som om man ”väntar alldeles för länge” om det tar mer än några sekunder. Men ok, ibland måste det gå fort. Men allt som oftast kan man ta det lite lugnare och njuta lite. Själva processen kan ju bli en meditativ övning.

Farmors kaffekvarn

Mormors kaffemått

För mina eventuella asiatiska läsare kan man göra samma jämförelse mellan tépåsar och téceremoni. De förstår då bättre vad jag menar. Téceremonin är en riktigt lång historia som bygger på skicklighet, både av värdinna och gäster. Dessutom med ett stort mått skicklighet i konversationens ädla konst. Inget ytligt mingel där inte.

 

En ynklig tépåse

Refrängen i detta inlägg blir till slut: digitalt eller på film? Det är som vanligt en smaksak. Och allt har sin tid. Fast det ena smakar mer...

”Allt har sin tid,
det finns en tid för allt som sker
under himlen”  säger Predikaren i 3:e kapitlets första vers.