Mina bokfynd - 4

Wonderland, Jason Eskenazi

A fairy tale about the Soviet monolith

Ibland träffar man på trevliga fotoböcker av en slump. Den här fick jag nys om på ett fotofika på Ellens. Krister Kleréus hade hittat den och köpt ett exemplar som han tog med till fikat. Jag snappade upp namnet och hittade boken och köpte den direkt från fotografen. Den är ganska oansenlig till det yttre, naken grov kartong med en enkel textilrygg. Men bilderna!

Jason Eskenazi (1960-  ) föddes i Queens, New York och när Berlinmuren föll öppnades hans värld och han tog sig ut från Queens för att resa i tidigare stängda länder. Efter Tyskland och Rumänien reste han i Sovjetunionen från 1991 och återvände dit flera gånger under de följande tio åren. Boken är kulmen på dessa resor.

Han har fått flera stipendier och vunnit priser för sina bilder och projekt. 2004-2005 drev han projektet "Kids with camera" med muslimska och judiska barn i Jerusalem. Den utställningen turnerade sedan runt i många amerikanska städer.

Skärornas land

Kulturell stormakt

Mellanformataren

PS
Boken finns på adlibris men är tillfälligt slut och kan bevakas. Den finns också att köpa direkt från fotografen.

Out of focus

Kan en utvecklingsingenjör utvecklas?

Fyra år med Bilder & Kåserier får vara nog. Nu går jag in i en ny fas och döper om bloggen för att markera en ny era i mitt fotograferande och bloggande. Årets inriktning står i min profil  men kommer nog att vara längre än så. 

Mitt nya fokus blir att hitta nya uttryck i mina bilder, att gå in i en ny utvecklingsfas och ta bilder som aldrig förr. Ja, alltså, annorlunda, inte många fler. Det här är ju inget nytt. Alla har väl gått i stå nån gång i fotograferandet och vill bryta sig loss och göra något nytt, hitta nya vägar. Fast det kommer väl att ta ett tag innan blir varm i kläderna. Gamla hundar och det där...  Försökte anmäla mig till en workshop på Fotografiska om att utveckla sitt bildseende men den blev fullbokad medan jag åt frukost. Det måste vara ett väldans sug efter utveckling. Jag står som reserv i alla fall...

Det har varit lite trögt med fotograferandet hittills i år men det lossnar väl någon gång. Jag inser stillsamt att det är normalt att det går i vågor och att det bara är att acceptera. En kamera bär jag alltid med mig. Det har blivit en omistlig vana. Jag tar inte alltid några bilder men det känns bra att veta att jag kan om jag vill. Inriktar mig nu mer och mer på att publicera bilder i fotoböcker och hänga bilder på utställningar  istället för på webben. Det känns som om webben hindrar mig från att verkligen ta tag i det där med utställningar. Det är för lätt med webben. Utställningar kräver lite mer, erbjuder mer motstånd men också större tillfredsställelse. Jag gillar ju bilder på papper mer än på en skärm. Och så är ju utställningar nåt som inte alla gör.

Jag har ett par jätteprojekt i bokform på gång också men de är av mer privat natur och inte ens mina egna bilder. Jag har tillgång till mina föräldrars negativ från ett drygt halvsekels fotografering. Det ska bli böcker för kommande generationer. I tanken har jag också en utställning men det blir en långt senare historia.

Utställningar ska det bli mer av. Tidigare år har jag bara deltagit i klubbens höstutställningar. I år har det redan blivit två andra. Åmåls Fotofest i våras och Gnestaplanket (fria) igår. Nästa vecka blir det preliminärt en repris på Gnestaplanket på Åmåls bibliotek. Jag har varit flitig i internationella fototävlingar de senaste åren men funderar nu på att dra ner rejält. Deltar jag så blir det nog bara med svartvitt. Och sannolikt bara tävlingar för pappersbilder. Men de börjar bli sällsynta. Har inte bestämt något definivt. Jag får se hur jag känner för alla de erbjudanden om deltagande jag får från världens alla hörn. Det verkar som om mailadressen fortplantar sig därute bland arrangörerna.

Det är redan för mycket snack så nu får det bli några bilder också. Tagna i år.

Fokus Träd: Ek i vetefält. Kärsö. Digital

Fokus Teknik: Porträtt av ett ånglok. Åmål.

Fokus Gatufoto: Under kastanjen. Brända tomten, Gamla stan.

Fokus Porträtt (i miljö): Bönestund vid mobilen. Gröna linjen, Stockholm

Fokus Dokumentär: Det händer mycket i min hemstad nu. Försöker fota hotade miljöer varje gång jag är hemma. I Stockholm med för den delen. Slussen är ju ett objekt i förändring och områdena runt citybanan. Där finns hur mycket som helst att dokumentera. Men nu vill jag göra det lite annorlunda om jag kan.

Fokus Kommentarer till samtiden:  Den gamla seden att skita tillsammans är inte ny. Dasset har bara bytt namn till Facebook. Digital
 Jag har inte slutat fotografera i färg, om nu någon trodde det. 

Som ett tjockt täcke över allt annat ligger vardagsfotograferingen där jag lägger ut bilder från mina vardagar. (Inget jobbfoto just nu bara p g a fotoförbud)  De bilderna hamnar i min vardagsblogg "Local ventures" tillsammans med en kort dagsnotering. Den är svartvit förstås och på engelska så att alla mina vänner och släktingar förstår.

Som alltid
Eders Mellanformataren 

Min kamerakrönika - del 9

Canon Powershot A80

Den digitala eran träder in i mitt liv med denna lilla trevliga kamera. Ärligt talat var jag lite tveksam till denna tingest i början och det tog ett tag innan jag tog den till mig på allvar. Jag fick den när jag fyllde femtio 2004 och den fick hänga med som alla andra kameror gjort tills jag blev sugen på en större och duktigare 2007. Efter en tids tillvänjning använde jag den ganska flitigt men den blev snabbt för liten. Långsam i starten, slutartidsfördröjningen och fokuseringen var det största abret. Därvidlag var den likadan som den förra (Olympusen).

Två företräden har den dock. Den tar vanliga AA-batterier och den har sökare. Den senare får jag lov att använda flitigare nu då displayen har fått någon sjukdom och visar allt i violett om den alls visar något. För det mesta visar den bara ränder åt det blå-röda hållet.

Nu blir det enklare att hålla reda på vilken kamera en bild är tagen med. Det inbakade EXIF-datat är när allt kommer omkring det viktigaste digitaltekniken har erbjudit i mitt tycke. Det är ingen diskussion längre om när en bild är tagen. Så här kommer en odyssé i bilder från 2004 och framåt.

 
Södra Kattholmen, Tösse skärgård, Vänern. 2004

Vi vragade och byggde oss en båt. Blåvand, Danmark. 2004

Gammal kvarn någonstans i Danmark. 2004

Kopplingsvajerhaveri ute på Rømø , Danmark. Jag använder naturligtvis kameran i alla skeden av livet. Även de mindre trevliga. Det här hade jag nog glömt utan en bild. 2004

Grundstötning och här får vi draghjälp av den sten vi satt på. Min gast var inte så uppmärksam. 2004

Dotter Anna på Floghall utanför Säffle. 2004

Konsultnätverket Berotec på konferens på Rånö i Stockholms skärgård. 2004

Trötta matroser på en tur från Åmål till sommarstugan vid Sundhult. Vi rundade Värmlandsnäs, övernattade på Aspholmen och kom fram dagen efter. 2005

Nyrenoverat badrum dokumenterat 2006

Nataliya blir svensk medborgare 2006

Kvällsol vid Björkön i Tösse skärgård, Vänern. 2006

Nätverket åkte på konferens till Tallinn. 2007

2007 åkte vi till Kanada och hälsade på fruns dotter och bror i Montreal. Det var på denna resa frun köpte sin Nikon D200 och hon menade att det var onödigt att ta med Powershoten. Jag packade ner den ändå som tur var. Annars hade vi inte fått med oss så mycket vardagliga bilder därifrån.

Kanonkillar. Slaget vid Chrysler's farm utspelas varje år i Upper Canadian Village

Lantligt stilleben. Upper Canadian Village

Skvallerkärringar står staty i Montreal.

Botanisk trädgård i Montreal

St Jameskatedralen i Montreal. En av de vackraste betongbyggnader jag sett.

Vattenfallen vid St Ursule en bra bit utanför Montreal. Ett av de bästa misstagen jag gjort. Utan att ha koll blev den här bilden tagen i svartvitt. Det var ett ögonblicks verk att ställa om kameran omärkligt. Det var inte första gången det hände.

Montreal från Mont Real, berget som gett staden dess namn.

Bästa vännen. Den har varit med på alla mina resor de senaste tjugo åren. Så även till Montreal.

Kameran hängde med till jobbet. Här är min konstruktion dokumenterad på bild. Novator 2008

Studenten i Åmål 2009

Världarnas krig i Åmål 2009

Skilda världar. På tåget mellan Stockholm och Åmål 2009

Tänkaren och Tittaren, Waldemarsudde. 2009. Jag testade att ha denna kamera som Dogma-kamera. Det var inget kul.

Midsommarlunch 2009

 Den väldiga tallen på italienska terassen i Bergianska trädgården. 2011. Konverterad i SEP

Det viktiga är inte vilken kamera man har  utan att man tar bilder i livets alla skeden. Det blir till en skatt för framtiden.

Mellanformataren

PS
Efter augusti 2007 blev det väldigt lite bilder tagna med den här kameran och det beror på nästa kamera i krönikan.

Min kamerakrönika - del 8

Olympus µZOOM115

En tid efter skilsmässan 1998 sålde jag mitt Chinonsystem men för att inte bli utan kamera köpte jag mig en ny kompakt med motiveringen att den skulle vara lätt att ta med och lätt att fotografera med. Jag valde mellan den och en APS-kamera. Fotohandlaren rekommenderade det vanliga formatet. Han trodde inte APS skulle leva så länge. Han fick rätt och jag kan fortfarande hitta film till Olympusen och använda den. Kamerans storlek är dess enda fördel. Allt annat bär spår av digitalteknikens barnsjukdomar. Starttid, slutarfördröjning och fokuseringstid är mycket långsamma. Men bilderna blev tjänliga och den här kameran hängde med tills digitaltekniken gjorde sitt intåg i det Meldertska universat 2004. Jag tog några rullar med den senare också men med den digitala blev det lite av ett vacuum för fotografering på film som höll i sig ända till sent 2008. Mer därom i senare krönikor.

Som vanligt med alla mina kameror fick de hänga med nästan jämt. Det här exemplaret är synnerligen välberest och hängde med både på tjänsteresor och privata resor. Den var också en naturlig del i utflyktspackningen när jag åkte ut med båten på Vänerns blåa bölja.

Lite bilder då. Tekniskt inga höjdare men som minnesbilder duger de finfint.

Kul med slangbella och kokosnötter. Firman roar sig på Dalslands Äventyrscenter 1999.

Lundagård 1999. Gode vännen Rune disputerade sig till en doktorstitel i teologi.

Fotografering och släktforskning går bra ihop. Här har jag dokumenterat mina morföräldrars första hem som nygifta. Bilden tagen från Kungsberget 2000.

Jag träffade Nataliya i Cullera, Spanien i maj 2000. Några år senare blev hon min fru.

Dalsländska hällristningar i Tisselskog 2000

George Eastmanmuseet i Rochester, New York. Han som gillade bokstaven K och startade Kodak. Mina föräldrar och jag träffade släkten i Amerika som jag lyckats återknyta kontakten med via internet. I tre veckor kuskade vi runt och hade gôrkul sommaren 2000.

Niagarafallen 2000

Erie, Pennsylvania 2000

Tjänsteresa till universitetet i Tessaloniki 2000. Skulptur på strandpromenaden.

Vinter i Åmål 2001. Våren efter var det som Vänern steg nästan 2 meter över sjökortsnivån. Jag har bilder på det.

Båten kom tidigt i sjön 2001. Kameran låg alltid på kommandobryggan vid sidan av kikaren. Alltid redo.

Nyreparerad brygga vid Aspholmen efter översvämningen. Vi var den enda båten som övernattade ett par veckor före midsommar. Den här sommaren var speciell på Vänern. Vi kunde åka på ställen som annars var ofarbara tack vare det höga vattenståndet som höll i sig hela sommaren. Först året efter blev det normalt igen.

Läckö från sjösidan. Samma tur.


Lenin och jag på Arbatskaya i Moskva våren 2001

Kreml, Moskva 2001

Tornerspel i Trollhättan på Fallens dag 2002

Nataliyas dotter Anna hälsar på i nyinköpta villan 2002

Vi gifter oss 2003

Under Älvsborgsbron på väg till Danmark 2003. Det här är den enda bild jag har från den resan. Jag misstänker starkt att resten av negativen har förkommit. 2004 gjorde vi en liknande resa till Danmark men då hade vi med den första digitalkameran i mitt liv.

Båt i Bällstaviken, Solna. Lunchpromenad när jag jobbade på Rymdbolaget vårvintern 2009

Rosersbergs slott hösten 2009.

De två sista bilderna togs på grund av nyårslöftet 2009. En rulle i varje analog kamera.

Mellanformataren

PS

Guld och gröna skogar

Det har väl redan framgått att vi tillbringade många sommarhelger och veckor i svärföräldrarnas sommarstuga vid sjön Västra Svan i Värmland. Sjövägen var det bara ett par kilometer från Svaneholm. Det mest berömda med Svaneholm är nog bruket och den man, patron Bryntesson, som fick bygden att blomstra. John Bryntesson var en av The Three Lucky Swedes som reste till Alaska och grävde guld, fann det och blev rika. Han återvände till Sverige, köpte det gamla bruket och satte fart på bygden. Min svärmor var anställd som kammarjungfru hos patron i sin ungdom och hade en hel del att berätta om herrgårdslivet och den förmögna familjen. I bygden kallades han för Guldkungen. Inte konstigt alls. När han kom hem till Sverige 1907 var han en av Europas rikaste män.

Guldgrävarläger i Nome, Alaska

Historien låter förtälja att Bryntesson frågade en indian om namnet på platsen men missförstod svaret "no name" som Nome. Staden Nome anlades där senare och finns kvar än idag. Ett berg i närheten heter fortfarande Mount Brynteson och han döpte floden vid Anvil Creek där lägret låg till Snake river.

The  Three Lucky Swedes: Erik Lindblom, John Bryntesson och Jafet Lindeberg

John Bryntesson var född 1871 i Dalsländska Ärtemark. Vid 16 års ålder reste han till USA och arbetade som rallare, timmerhuggare och gruvarbetare i Michigan under elva jobbiga år. 1898 tog han en båt från San Fransisco till Alaska där han fann sina kompanjoner, en norrman och en svensk. I augusti samma år fann de ett mycket stort guldfynd och startade Pioneer Mining Company. Man räknar med att Bryntesson fick ihop ca 600 miljoner dollar under sina år i Alaska. Efter guldgrävartiden startade han ett fruktplantage och en hästranch utanför San Fransisco. 1900 gifte han sig med Emilia Forsberg och de fick fem barn. Vid återkomsten till Sverige köpte han Svaneholms bruk och en hel del skog. Senare köpte han även bruket i Lilla Edet vid Göta älv. Svaneholms bruk var i familjen Bryntessons ägo i 75 år. Själv gav patron upp andan 1959 och ligger begravd vid Svanskogs kyrka (Svaneholm). Svanskog eller Svaneholm har varit och är fortfarande föremål för en lokal dispyt.

Guldkungens liv inspirierade operasångerskan Gunnel Eklund att sätta upp en musikal om hans liv. Musikalen hade premiär i Svanskog år 1996.

Här kommer bilder från herrgården där jag tillbringat många bröllop, högtidsmiddagar och andra events. Den är en ganska stor ingrediens i mitt liv.

Salongen på andra våningen.

Utsikt från herrgården över sjön Mellansvan

Som sagt var. Svanskog är platsen som ÄR guld och gröna skogar.

Här är profilbilden, croppad ur en annan bild. Svärmor lär barnen att göra diskborstar av björksly. En lagomt trevlig sysselsättning på landet utan elektrifierad underhållning.

Mellanformataren

PS
Alla bilder utom herrgårdens exteriör är lånade lite varstans på internet.