Min kamerakrönika - del 1

Zeiss Ikon Nettar 515/16

Här kommer första delen i  serien om kamerorna i mitt liv i kronologisk ordning.

Jag började fotografera 1964 med denna kamera. Lånad av pappa visserligen. Men jag fotade utan någon som kollade att jag gjorde rätt. OK, pappa ställde in den på den tidens autoläge, två röda punkter och sannolikt 1/100 s. Det enda jag behövde göra var att spänna hanen, sikta och trycka av. Efter varje skott måste jag vrida fram nästa ruta. Annars blev det flera bilder på samma ruta. Första rullen var en svartvit och motiven togs på en skolresa i bästa Jules Verne-stil, Dalsland runt på en dag. Det var på våren i tredje klass. Se bildbevis nedan.

Håverud 1964

Söndagar var ofta tråkiga så en gång sa pappa att jag kunde ta kameran och ta en promenad och ta lite bilder. Här är en av dem.

Åmåls äldsta hus 1966

Hösten 2008 provade jag att köra ett par rullar i pappas Nettar igen men den ville inte riktigt och jag hittade en likadan på Tradera som jag bjöd på och vann. Den funkar finfint och har kört ganska många rullar. Här är några exempel som visar att en gammal enkel kamera fortfarande kan ge fina bilder.

Paviljong vid Kina slott i oktober 2008. Agfaortho 25 ISO så det blev lite lång tid.

Det går utmärkt med färg också. 2009

De flesta Nettar kostar runt hundralappen på Tradera. Vilket betyder att alla har råd att ha en Nettar. Att fotografera helmanuellt är en rolig utmaning för alla fotografer.

Mellanformataren

Tri-X i en 127-filmskamera. Kan de' va' nåt?

Om mörkrets gärningar, eder och besvärjelser i mörkrummet.

Lika bra att erkänna på en gång. Jag har inte varit så flitig med bloggen på ett tag. Det är mycket nu! Inte bara för att man fastnat utomlands i dåligt väder. Jag har avgett ett nyårslöfte som krävt en hel del fantasi. Inte bara av den konstnärliga sorten utan också den tekniska. Men är man ingenjör så är man. Problem ska lösas. Det är därför man valt det yrket. Alla ingenjörer har dessutom en egenhet. Gör det lätt för dig. Nu ska jag berätta om ett problem och hur jag löste det.

Problemställningen

Hur får man in en Tri-X i en Rolleiflex Baby?
Förutsättning 1: En Rolleiflex Baby kräver film i 127-format
Förutsättning 2: Tri-X finns inte på 127-rulle

(Det är nu ingenjören lockas till storverk samtidigt som han är så lat som möjligt.)

Förslag till lösning

Utnyttja en Tri-X på 120-rulle och skär den så att den blir lika smal som en 127-rulle.

Recept

1 st valfri mellanformatskamera för 120-film. Gärna en Zeiss Ikon Nettar, Agfa Isolette eller Franka Solida I med bildformat 6x6 cm
1 st knivblad av den brytbara typen
1 st kretskortslaminat ca 57x57 mm
1 st bit aluminium ca 5x5x20 mm
0,02 tub Plastic Padding
1 st 120-rulle Tri-X (kyl- eller frysförvarad och med ett develop-before-datum som ännu inte har inträffat)
1 st bra dag när du känner dig avkopplad och harmonisk
1 st tålamod av gudomlig natur
1 st mörkrum

Tillvägagångssätt

1) Välj kamera

 
Jag valde en Zeiss Ikon Nettar 517/16

2) Tillverka fixturen med kniv

Limma på aluminiumbiten på ena sidan av laminatets spår

Bryt loss ett par blad från den brytbara kniven och limma mot aluminiumbiten och låt den sticka upp ca 2 mm över laminatets yta.

Kan nån begripa varför jag köpte ett macro? Inget skärpedjup och tungt som bly!

(Det här är ingen instruktion för dummies. Jag förutsätter att läsaren kan tänka själv och inte har tummen mitt i handen)

3) Placera skärapparaten i kameran med eggen riktad mot startrullen

4) Sätt i Tri-X-rullen på startsidan (här till höger) och dra startänden över till mottagarspolen som sätts i på andra sidan.

5) Mata på startänden av filmen tills den fastnar och placera sedan ett finger på knivens topp medan du drar fram film. Då bryter kniven igenom papperet och processen kan börja.

6) Stäng bakluckan (innan svärmor sätter sig där). Lås.

7) Dra fram film utan att försöka exponera ända tills den tar slut.

8) Gå in i mörkrummet. Andas djupt och släck lyset.

Av hänsyn till känsliga läsare återges här fortsättningsvis endast de praktiska momenten. De verbala uttrycken har sannolikt ingen menlig inverkan på processen (men möjligen på resultatet).

9) Öppna kameran i mörkret och ta ur den skurna 120-filmen.

10) Linda av den 16 mm breda remsan som blir över och släng densamma i sophinken.

11) Frisera pappersslutet (i mörkret) så att du kan stoppa in änden i slitsen på en 127-spole

12) Linda upp filmen baklänges på 127-spolen. Tillse att filmänden, när den kommer,  går tätt in med papperet så att den inte bubblar sig vid fortsatt upprullning.

13) Om filmen, mot förmodan, skulle ha bullat upp sig är det bara att sätta på kaffet och inmundiga bullen till detsamma. Vill du inte ha bullen så får du lossa på tejpen och och låta fästa den igen medan du rullar in filmänden i spolen. Då fastnar filmen igen helt automagiskt.

14) Frisera papperets börjanände så att det går att trä in i slitsen på en 127-spole.

15) Duscha, ty nu lär du vara svett.

16) Sätt i Tri-X:en i din 127-filmskamera

Slutresultat

Laddad och klar

Mellanformataren

PS
Jag har avsiktligt undanhållit en del självklarheter. Tips och trix som den framsynte förberett sig på för att slippa tända lyset när filmen har byxorna nere. Vidare behöver jag väl knappast tipsa om lämpliga kraftuttryck att använda under mörkrumsarbetet. Jag har fullt förtroende för varje fotografs egen vokabulär i detta avseende.

PPS
Nu drar jag mig nöjt tillbaka, tar en dusch och går till sängs. I övermorgon är det Julafton. Ja, du märkte kanske att jag tog mig friheten att ändra på  ordningen och duschade sist. Konstnärlig frihet kallas det. En ingenjör behöver inte göra allt rätt. Bara resultatet blir rätt.

Nettar igen - komplettering

Filmen som kom bort har kommit tillrätta igen så nu kompletterar jag inlägget om Nettarerna med färgbilder från 515.

Zeiss Ikon Nettar 515 från ca 1940. Ingen antireflexbehandling.

Mellanformataren

Lovsång till enkelheten - Zeiss Ikon Nettar

Om fotoglädje med en enkel kamera

"Nettarer... Vad kan jag säga... Fastän de är mycket enkla lågnivåkameror har de ändå en plats i mitt hjärta av flera skäl. Först av allt är de mycket lätta att hitta i utmärkt kondition och vad som är ännu bättre, de fungerar oftast perfekt. För det andra är de den sortens mellanformatkamera som alla nybörjare borde tvingas använda som en instegskamera. Den är enkel, lättöverskådlig och man lär sig grunderna på ett enkelt sätt därför att Nettar ÄR en enkel kamera. Man kan hitta en Nettar för väldigt lite pengar, och tro inte att Novarobjektivet inte levererar skarpa bilder. Det kan de! Man måste bara hålla sig inom de begränsningar en Nettar har och utnyttja de möjligheter de erbjuder på ett kreativt sätt. En Nettar bälgkamera tvingar dig att fatta beslut utan alltför många valmöjligheter och de tvingar dig att lära dig två extremt viktiga kunskaper: fokusering med skärpedjupskala och att använda en handhållen exponeringsmätare; båda mycket viktiga kunskaper som du alltid har nytta av att bemästra. Varför? Därför att inget chip eller elektronisk krets någonsin kan ersätta ögat och känslan hos en kreativ fotograf. Aldrig någonsin! Så gå ut och lek med en Nettar!"

Så långt Simon Simonsen på retrography.com

Ordningen bälgkameror,  familjen Zeiss Ikon , arten Nettarer
Fr. v. Nettar 515/2 (6x9), Nettar 515/16 (6x6), Nettar 515 (4,5x6)

Det är fascinerande hur en ganska enkel kamera med bra optik kan ge en sådan fotoglädje. Zeiss Ikon Nettar finns i ett otal utföranden. Olika bildformat, bländaromfång, olika slutare med olika många tider. Variationsrikedomen är ganska stor. Till Zeisshistorikers stora förtret. Tillika finns det ingen dokumentation av serienummer på Nettarer trots att det finns något som liknar serienummer på kamerahuset. Inte heller finns det serienummer på objektiven. Därav följer att dateringen av en Nettar är minst sagt svår. Nettar började tillverkas 1934 och tillverkningen pågick till 1958. Ett knep man kan ta till är att köpa på sig gamla tidningar, kataloger och broschyrer från olika år för att se när en modell dyker upp. Nyligen kom jag över en broschyr på ebay. Tyvärr finns det ingen angivelse om när den är tryckt. Den visar dock den första helsvarta modellen som inte har någon kromad kåpa. Inte ens den lilla kromade kåpan som innehöll dubbelexponeringsspärren. Dessutom med den gamla hopfällbara sökaren. Detta hjälper mig att placera broschyren till 40-talet. Men modellerna fortsatte att tillverkas och säljas en bit in på 50-talet. På 50-talet dyker dock modernare modeller upp med fasta sökare, kromade kåpor och tillbehörshållare (främst blixt). Mina helsvarta Nettar har dessutom antireflexbehandling utom den lilla. Denna kom efter kriget. Mina stora svarta är då sannolikt från åren 1946-1952. Den lilla sannolikt från krigsåren.

"Ett tryck. En blick. En inställning" står det på den tyskspråkiga broschyrens framsida. Samma filosofi som 60-talets "point and shot"-kompaktkameror. Men en Nettar finns det ingen automatik i så man måste göra alla inställningar själv. Avancerat! Zeiss Ikon hade uppfunnit tvåpunktsinställningen som skulle ge amatörfotografen ett bra resultat vid bra ljusförhållanden. Med två röda punkter, den ena på bländarskalan och den andra på avståndsinställningen, fick man en för objektivet optimal inställning. Sedan reglerade man bara tiden efter ljusförhållandena. Man lärde sig snabbt vilken tid som passade bäst. Och eftersom svart/vit film är ganska förlåtande när det gäller exponering så är det inte så svårt att lyckas med sina bilder.

Tvåpunktsinställningen med de röda punkterna.

Avsaknaden av automatik gjorde att den avancerade amatörfotografen kunde ändra bildresultatet efter eget tycke och smak på samma sätt som man gör med en digitalkamera av idag när man kör med helmanuell inställning.

Mina första bilder tog jag med pappas Nettar 515/16 på en skolresa våren 1964. Det var en solig dag och pappa ställde in kameran på någon lämplig kombination av bländare, tid och sannolikt oändligt avstånd. Jag körde hela rullen förstås och lyckades undvika dubbelexponeringar. Här är några minnen från min debut som amatörfotograf.

     
Dalsland runt på en dag. Elva unika bilder finns i mitt album. Den tolfte kanske var misslyckad eller så tog jag två bilder med samma motiv. Negativen ligger begravda i pappas arkiv.

Sent 2008 köpte jag en likadan just för att det skulle vara kul att ha min "debutkameramodell". Här är några bilder från just den kameran.

     
Kodak Portra 160 NC                                                             Kodak Tri-X 400

I somras fick jag en kick av Kirsi Seliverstowes försök med 35 mm:s film i en mellanformatare och började leta efter en Nettar 515/2 för formatet 6x9 cm. (hon inspirerades för all del i sin tur av mitt försök med 135-film i Rolleiflexen) Jag hittade en på ebay i England som var i mycket gott och fungerande skick, låt vara att objektivet var graderat i fot, det ska en ingenjör klara. Här är några bilder tagna med den.

     
Kodak Tri-X 400                  Kodak Portra 160 NC

Alldeles nyss hittade jag så den felande modellen i min samling av helsvarta Nettarer med hopfällbar sökare (och utan dubbelexponeringsspärr). En 515 med bildformatet 4,5x6 cm. Jag hittade den på ebay i Tyskland. Här är några bilder från den.

              
Kodak Tri-X 400                                                           Kodal Portra 160 NC

Och på 50-talet kom lite modernare Nettarer med fast sökare, blixtsko och skärpedjupskala. Men fortfarande lika enkla och roliga att fotografera med.

Nettar 518/16.

Nu är det din tur att uppleva det roliga med film i mellanformat och minimalt med inställningar. Glädje och tillfredsställelse finns runt hörnet. Skippa lördagsgodiset och köp en Nettar till helgen.

Mellanformataren

PS
Ibland undrar jag om det finns enklare kameror att fotografera med. Bland mina Zeissar hittar jag bara en. ZM. Men det är ju en annan prisklass...