Pro Memoria
ARTIPELAG
Flera överraskningar på samma dag
Det senaste tillskottet av konstmuséer i Stockholmsområdet upptäckte vi idag. ARTIPELAG på Hålludden utanför Gustavsberg. Eftersom det var fotoförbud i salarna blir det inga bilder inifrån utan "bara" en del från den fantastiskt fina miljön utanför.
Artipelag har skapats och grundats av Björn och Lillemor Jakobson.
Överraskning nummer ett var att här blandades "vanlig" konst med fotografi av sådana kändisar som Kertesz och af Peterséns m fl. Även Trädfotografen hittade en likasinnad i en samling trädfotografier av Wilhelm von Gegerfelt (1844-1920) från 1890-talet. Synd att han är död. Jag hade gärna språkat lite med honom.
Överraskning nummer två var den intressanta utställningen av Candida Höfners fotografier. Här finns en del bekanta interiörer att beskåda. Höfner visar bredd i sin fotografi och här fanns bilder för alla smaker. Från stora färgprintar till diskreta mindre svartvita bilder. Personligen tilltalade mig de svartvita bilderna mest.
Mina flickor på rampen/trappan upp till taket.
Överraskning nummer tre var den goda maten på Baggens restaurang som vi intog på andra våningen.
Överraskning nummer fyra var den fina spångade leden ner från muséet i härlig natur. Ypperligt handikappanpassat och lättgått.
Det går att åka båt hitut också. Jag tror man åker från Nybrokajen mot Gustavsberg. Ett av stoppen är på Hålludden. Det finns ingen ursäkt för cityfolket utan bil att stanna hemma, alltså.
Överraskning nummer fem inträffade precis vid slutet av spången. Vi mötte självaste grundaren Björn Jakobson med en rullstol i högsta hugg. Han frågade mig hur mycket jag vägde och efter det beskedet enrollerade han mig som försöksperson. Han ville testa hur det går att skjuta en rullstol framför sig i den brantaste delen av spången. Både nerför och uppför. Nerför var ju ingen konst och uppför var jobbigt. Väl tillbaka stötte vi på en dam i permobil. Björn enrollerade henne genast som försöksperson nummer två och kallade också tillbaka mig. Han ville ha en bild på kvinnan där hon åker på spången och jag hade ju den stora digitalkameran i handen. Jag tog den förstås och bjöd honom på rättigheten att använda den på hemsidan.
Mellanformataren
PS
Jag tog slut på rullen i min Leica M3 också. Men de bilderna dyker väl upp senare. Kanske.
Min kamerakrönika - del 13
Rolleiflex 3,5 Automat
Våren 2009 kom jag över min länge efterlängtade drömretrokamera. En Rolleiflex. Det var en 3,5A Automat från 1952 som också utlöste en lång serie om dess praktiska tillbehör året efter. Det exemplaret är ute på långlån hos min son ljudteknikern efter att jag kommit över en likadan -54:a, en 3,5B Automat 2011. Jag betraktar dessa som samma kamera och bakar ihop dem i samma krönikedel. Filmflödet bytte bara hus. Behöver jag säga att det alltid sitter en rulle i den? Under två och ett halvt år har jag tagit sextio rullar i den. Den här är en av mina tre främsta favoriter.
Här avbildad med några tillbehör, närbildslins, färgade filter samt Rolleilux, motljusskydd med integrerad infällbar exponeringsmätare.
En trevlig bieffekt med den här kameran är att man ofta möter någon som vill prata om Rolleiflex. Någon som har egna minnen av en Rolleiflex från sin barndom eller på annat sätt har någon koppling till denna modell. Det är onekligen en kamera som väcker känslor, både hos fotografen och dem i hans närhet.
Här kommer då lite bildexempel från våren 2009 och framåt. Håll i hatten! Det här är det omfångsrikaste inlägget hittills. Jag börjar med färgbilder.
Rapsfält på Munsö. En riktig Rosenlundare.
Hattkonst på Bergianska trädgården.
Cadillac DeVille -58. Åmålshälja.
Slottskyrkan på Drottningholm.
Och så ett massivt sjok med svartvitt. Jag hade Rolleiflexen som Dogma-kamera ett bra tag så många bilder känns säkert igen.
Millesgården. Med orangefilter.
Hilda av Åmål. Minst lika vacker Colin Archerkopia.
Flickaktig bekantskap på The 50s i Åmål.
Kinesiska paviljongen på Grönsöö slott. Enköping.
Harley Davidson Roadking. Krom gör sig utmärkt i svartvitt.
Självporträtt. Självutlösaren fungerade inte så det här var en akt av balans och koncentration.
Rosor. Med närbildslins Rolleinar 2.
Fotomässan. Jag fick ett kort tidsfönster mellan besökarna.
Innergård. Norra Långgatan 10, Åmål.
Gamla lokstallet i Åmål. Numera verkstad för JÅÅJ museum.
Solskydd på Rosendal, Stockholm.
Prins Bertil Memorial, Djurgården.
Victoria och jag. Årets scoop 2011. Nationaldagen.
Basket i Vällingby centrum. Med vidvinkeltillsats Mutar 0,7x.
TV-eken några dagar innan den sågades ner.
Det kanske märks att jag har roligt när jag använder den här kameran. Jag tror att det blir bättre bilder då. Och fler.
Mellanformataren.
Akademiskt om gatufoto
Från Atget till Cartier-Bresson
Jag tänkte bara tala om att jag gett mig den på att läsa den där boken om gatufotografins rötter som jag köpte för ett tag sen. Det är mycket text och lite bilder så för en "learning-by-doing" som jag är det här tungt stoff. Jag kommer inte att recensera den nämnvärt framöver. Om jag överhuvudtaget kommer igenom den så kommer i bästa fall en del intryck att stänka ner mina bloggposter. Ännu är jag bara inne i introduktionen men här finns redan mycket nya kunskaper och tankar. T ex om gatumåleriet som växte fram i samma veva. Och i litteraturen dök det upp en fotograferande gestalt, Boro, som slängde Leican på axeln och gav sig ut i vimlet 1932. Det är inte utan nyfikenhet jag går över tröskeln.
Boken finns på de vanliga svenska sajterna.
Mellanformataren
PS
Nu har jag börjat med små bildberättelser i street-bloggen också. På lördagar.
Mekanisk främling
Denna Alien, Transformer eller Terminator stötte jag på i närheten av Gustav Adolfs torg. Han verkade vara på väg till Tunnelbanan så jag gick över till Skeppsbron istället.
Leica M3, Voigtländer Ultron 1,9/28 och Tri-X
Nära tröskeln
"Your first 10,000 photographs are your worst"
Henri Cartier-Bresson
När det gäller mitt analoga fotograferande har jag snart kommit fram till Cartier–Bressons tröskel. Fattas några hundra...
I närheten av Kungsträdgårdens T-banestation
När det gäller det digitala fotograferandet har jag en bra bit kvar. Med tanke på den digitala massproduktionen av skräpbilder kanske Cartier–Bressons citat skulle moderniseras till 100.000 bilder. Då har jag ännu längre kvar...
Fårskalle och herdestav