En fältmarskalk och hans rustning

Om Herman Wrangel

Man kan läsa om honom på Wikipedia. Det var hans son, Carl Gustav Wrangel, som började bygga Skoklosters slott, ett av norra Europas främsta barockslott och Sveriges i särklass största privatpalats. Slottet var inte färdigbyggt när han dog. Men han ordnade det så att hans far, fältmarskalk, riksråd och generalguvernör i Livland, fick sitt gravmonument i Skokloster kyrka.

En tysk stuckatör har gjort monumentet. Förmodligen även väggarna som är prydda med 3-dimensionella krigsscener.

Sin rustning fick han dock inte med sig till himmelriket. Där står den och saknar sin herre.

Som jag minns det åker vi en tur till Skokloster varje sommar, ibland även på vintern, sedan vi flyttade till Stockholm. Jag har tagit åtskilliga bilder vid Skokloster slott och kyrka.

Eders Hängivne historiestuderande

PS
Bilderna tagna med en Chinon Genesis II och Kodak Color Plus 200

Hököga - men ingen indian

Om en lådkamera

Den andra gamla kameran jag fick samtidigt med polacken var en Kodak Six 20 Hawkeye som tillverkats 1938. Bara det året. Inget mer. Som alla Kodaks lådkameror är den enkel och billig. George Eastman ville ju att alla skulle ha råd att fotografera. Och han ville tjäna pengar. Kameran är klädd med präglat papper på något som liknar kartong och har plåt i de vitala inre delarna. Plus en enkel lins förstås. Den tar 620-film som namnet antyder men en 120-rulle funkar om man tar en sidavbitare och klipper ner spolgavlarna till papperet.

Jag laddade den med en Ilford Delta 100 men borde kanske ha kört en Pan F. De här kamerorna har så långa slutartider att det lätt blir överexponerat i solsken.

Det är ingen större idé att ange några tekniska data. Allt är minimalistiskt. Snäppet över hålkamera. om man säger så. En bländare, en tid. That's it.

Den här har nog varit med om en del. Den ena sökarspegeln ligger och skramlar i kamerans främre del, den andra är så oxiderad att man bara kan skönja det man siktar på. Jag valde att sikta med kameran och hoppas på det bästa. Ingen precision precis men det duger.

Och så bilder då från George Eastmans version och vision om amatörfotografi.

När jag ser resultatet undrar jag om inte George Eastmans ambition att tjäna pengar i själva verket motverkade hans vision om amatörfotografi för alla. 

Eders Hängivne

PS
Kameran hamnar i den museala avdelningen i hemmet och kommer på sin höjd att få vara rekvisita om jag någon gång får ändan ur vagnen och kör min egen version av "the Kodak girl".

Olympus OM-4 vs OM-4Ti

Om ett par dyra features

Jag har en längre tid letat efter en OM-4Ti till ett bra pris. Den har en stomme av titan och är alltså ganska mycket lättare än OM-4 vars stomme är av gjuten aluminium.

Strax före jul kom jag över en OM-4 för en ganska billig peng och kan bara konstatera att den nog är bättre än titanmodellen. Efter att jag har gått igenom manualen för OM-4Ti kan jag konstatera att det skiljer endast på två punkter.

                                          OM-4                     OM-4Ti

Kamerahusstomme      Aluminium           Titan

Blixtsko                           4-polig (T32)        5-polig (F280)

Titanmodellen är typ 200% mer pengar på auktionssajterna och ja, titan är inte billigt. Men lätt. Om nu lätt är att betrakta som en fördel. Jag föredrar nog hellre den tyngre och stadigare varianten (aluminium är också lätt).

Jag lägger inte upp någon bild på kameran. Googla om du vill se den. Min är svart.

Däremot lägger jag upp några bildexempel från första rullen.

Skisskurs på jobbet kan vara muntert

Hemma på gården. Siffrorna i överkant såg jag faktiskt helt i sökaren.

Naturen slår tillbaka

Mera skuggor

Eders Hängivne

PS
Och alla gamla ZUIKO OM-objektiv passar.

Nytt projekt i halvt format

Om tystnadsplikt

Så gott som alla uppdrag jag har haft genom åren inom mitt yrke har varit förenade med tystnadsplikt. Jag har ju jobbat med företagshemligheter, dvs på den nivån att konkurrenter till min uppdragsgivare inte ska få reda på vad de håller på med.

Nu ska jag ålägga mig själv tystnadsplikt för mitt eget nya projekt men verktyget kan jag ju avslöja. Förresten ska det nog bli två projekt på samma rulle. Jag har dedikerat en av mina halvformatare att ta bilderna med och kommer inte att ta något annat med den tills filmen tar slut. Det lär ta tid. 72 bilder är väldigt mycket. Det är ju både det bästa och det värsta med halvformat. Filmen tycks ju aldrig ta slut!

Olympus Pen Ft med Zuiko 38/1,8 laddad med Kodak Tmax 400

Jag kommer också att behöva använda mitt stativ och trådutlösare till en del bilder. I kameran är bilderna orienterade i porträttläge när man håller den horisontellt vilket passar bra i det här fallet.

Jag ska väl bjussa på ett par bilder tagna med den här fotoapparaten också. Bilderna har ingenting att göra med projektet utan visar mer att den är fullt duglig att fota med. Båda bilderna ligger intill varandra på negativremsan och är tagna på den italienska terassen på Bergianska.

Jag som trädkramare. Tallen på den italienska terrassen är ett av mina favoritträd.

Den italienska terrassen

Eders Hängivne

När negativet verkar tomt och innehållslöst

Om en överraskning

Det är lika bra att erkänna. Trots mer än 50 års fotograferande misslyckas jag ibland. Kanske mest för att jag envisas med att fotografera i befintligt ljus.

Jag skannar alla mina negativ istället för att göra kontaktkartor. På det viset kan jag sedan studera negativen bättre och se vilka som duger att kopiera i mörkrummet. Men om negativen är mycket tunna så hittar inte ens skannern något med de vanliga inställningarna utan jag måste skanna ett område på remsan för att få ut något användbart. Den här gången var det så. Jag kunde se att negativet innehöll något p g a några gråa fläckar men det fanns inga kanter att avgränsa mot. Så här blev bilden efter skanning.

Och så här ser negativet ut.

 När negativet är så här tunt blir  exponeringstiden i mörkrummet mycket kort. Då är det bäst att använda ett långsamt papper (läs lågt ISO). Man kan ju använda ett gråfilter också om man kan få fast det på förstoringsapparaten.

Här nedan är en råkopia av bilden på papper. Det går att göra mer, t ex att pjatta över ansiktet för att ljusa upp det lite mer. Det är mycket svårt att få det bra. Det blir gärna för mycket. I den färdiga bilden nedan har jag inte konstrat något alls. Man kan betrakta det som en råkopia för fortsatt arbete. Exponeringen är ok men finliret fattas. Egentligen är den bara gjord för den här bloggposten. Titta inte på den dåliga kvalitén. Det man ska se här är att det, trots att negativet ser nästan tomt ut, ändå går att få teckning i allt det mörka.

Ilford MG RC warmtone pearl 8x10". Max kontrast som min Meopta klarar i 16 sek och f11. Framkallad i Wariobrom WA. Bildstorlek 18x18 cm. Allt antecknat i min mörkrumsbok så att jag kan upprepa om jag skulle behöva någon gång utan att köra hela inkörningsprocessen från början.

Eders Hängivne

PS
Den porträtterade gitarristen heter Torbjörn Carlsson och har sin egen inspelningsstudio, Memoria Music, i centrala Åmål. Vi är jämnåriga skolkamrater men Torbjörn gick i parallellklassen. Vi har spenderat en del tid tillsammans under skolåren. Torbjörn har gjort åtskilliga produktioner och konserter tillsammans med Björn J:son Lind. Själv kallar han sig för ljudkonstnär.