Try before you buy

Om andra försöket och ett tätt avlopp

Mina profilbilder gör nya landvinningar. 2003 är nästa år och endast tvenne händelser kommer att rapporteras. Jag börjar med ett tätt avlopp.

Redan året innan köpte vi "ett hus vid skogens slut" men fortfarande inom tätorten Åmål. Huset var byggt 1963 och det mesta var original förutom en del tapeter som bytts senare men ändå inte de senaste tjugo åren, kan jag tro. Emellertid hände det sig ganska ofta att badkarsavloppet blev tätt och i det här huset var det ett bekymmer. Badkaret var inkaklat och det fanns en liten lucka i golvhöjd där man kunde sticka in handen och med lite tur och några verktyg rensa avloppet hjälpligt för ett tag. Men till slut blev det tvärstopp och inget tycktes hjälpa. Visserligen var badrummet i behov av en total makeover men det var inte påtänkt förrän senare. Så det blev till att göra en temporär lösning.

Före

Efter

Några år senare gjorde vi färdigt och då blev det så här.

Nå, det andra försöket är något helt annat. Efter att ha bott ihop ett par år fann min kvinna och jag det för gott att gifta oss. Det blev i Borgviks kyrka med middag på Kvarnen. Sällskapet bestod av tio personer. Nataliya och jag förstås, hennes dotter och mina tre söner, mina föräldrar, pastorn och en god vän som spelade trumpet till ingångsmarschen.

Rödögda barn. Att ta bort röda ögon direkt i kameran var inte uppfunnet vid denna tid, vilket härmed bevisas. Och fortfarande är det Olympus µZOOM:115 som används till att dokumentera vardag och fest.

Det nygifta paret. Det är han till vänster som är profilinnehavaren.

Mellanformataren

PS
Och vi hänger fortfarande fast vid varandra.

127-dagen närmar sig

Dags att ladda din gamla goding

Den 12 juli är 127-filmens dag så nu är det dags att leta reda på 127-filmerna i frysen eller var du nu har dem. Själv tänkte jag enbart köra med Rolleiflex Baby och har laddat med Bluefire Murano 160. Visserligen har jag 20 färska rullar med svartvita  efke100 men de sparar jag för vardagsbruk. 127-dagen är ju en högtidsdag så det får bli färg för hela slanten. Jag har tre rullar Murano plus ett par Velvia 100 diafilm. 4x4-dia har jag ramar till ( s k superslides). De är lika stora som vanliga diaramar för 24x36 men ramen är smalare.

Först tänkte jag ladda min sista rulle Macocolor UCN200 men spolen är för lång och passar inte i kamerans filmvagga, vilket är ett vanligt problem med Rolleiflex Baby. Finns det någon i närheten som har en 127-filmskamera av annat märke så är den till skänks.

Rolleiflex Baby från 1958. Gulfiltret tar jag bort den här dagen.

En bild från förra året

Johannes kyrka

Heja om vi ses där ute....

Mellanformataren

Min kamerakrönika - del 11

Nikon Coolpix S710

Mitt enda ångrade kameraköp skedde hösten 2008. I ett förvirrat tillstånd fick jag för mig att jag skulle köpa en fickkamera, typ kreditkort. Ok, den tar bilder men bara på armlängds avstånd. Läs mina läppar. Aldrig mer en kamera utan sökare.

Den hade dessutom egenheten att vilja sträcka ut objektivet medan den låg i fickan vilket inte var nyttigt för optiken eller dess tätning. Ganska snart fick jag mörka fläckar på bilderna, särskilt närbilder. Damm på sensorn, alltså. Det gick visserligen på garantin, men i alla fall. Det var inte riktigt vad jag väntade mig av Nikon. Nu har dammet kommit tillbaka men den Meldertska dammborttagningen träder då i funktion. Jag knackar kameran skapligt hårt i en bordskant några gånger så försvinner fläckarna från bilderna ett tag till. Numera får den fungera som nödkamera när jag av bekvämlighetsskäl måste ha något som går ner i en liten ficka. Mobilen använder jag nästan aldrig.

Nu blir det bilder. Jag trodde inte att jag hade så många men jag inser nu att den här kameran måste ha hängt med oftare än jag trodde.

Arlanda. Avsiktligt mättad. 2008

Kyrkkaffe

På besök hos Sundbybergs Fotoklubb (jag letade klubb att bli medlem i)

Immanuelskyrkan, Jag spelade horn i Immanuel Brass. Kameran fick ligga på notstället

 Altartavla i Råcksta pendelparkering.

Höststädning i bostadsrättsföreningen. Typiskt bra tillfälle för en fickkamera

Bengt Gustafsson och jag såg på ett par utställningar på Kulturhuset.

Åtdragningsmoment. Atlas Copco Tools.

Nataliya broderar på tåget till Åmål

Här lagas pilimeni

Kungstorn. 2009

Moviestar

Kumminstjärnor och glögg. Det är jul.

Avsläpp vid Slussen

Bernt fotograferar Monicas bulle på Ellens.

Näpet besök på fotoklubben.

Millesgården.

Restaurangen The 50s i Åmål

Det gick att fotografera kameror med den också. Piccolette DeLuxe. 2010

Stockholm Central

Jobbfoto. Oscar syr med platinatråd.

Cadillac Eldorado Convertible -54. Oväntat möte i Stavsjö på väg hem från Finspång.

Första och största balkonggurkan innan vi åt upp den.

Kantareller och vitt vin

Fikapaus på kurs

Tunnbrödsbak på Skansen

Jobbfoto. Raketkroppsdel till den payload jag höll på med. 2011

En kollega och jag bjöd på middag för några kollegor i konsultbranschen.

ESA granskar vårt arbete med payloaden. I början av februari i år ska den flyga.

Utsikten från Victoria Tower i Kista. Mitt nuvarande projekt var där på jullunch i december 2011.

Trots att jag tycker det här är en skitkamera går det utmärkt att ta minnesbilder med den.

Mellanformataren

Min kamerakrönika - del 10

Nikon D80

Frugan köpte en Nikon D200 sommaren 2007 när vi besökte hennes dotter i Montreal. Då smittades jag av digitalsjukan på riktigt. Jag tyckte dock att hennes kamera var för stor och klumpig. Inför resan undrade jag om jag skulle ta med Powershoten men frun avrådde (hon skulle ju köpa D200). Jag tog med Powershoten i alla fall och tog massor med bilder som jag är glad att jag har idag. Frun tog inte så många. Några veckor efter att vi kommit hem köpte jag min D80 med ett allroundzoom 18-200 mm.

Allroundzoomen är verkligen allround men med tiden kändes den trots det ganska begränsad. Under åren har jag kompletterat med andra objektiv.

17-55/2,8, en gammal helmanuell 24/2,8 (ett fynd på ett bakluckeloppis på Färingsö), 105/2,8 macro och en 50/1,4

Ett par månader senare blir jag medlem på Fotosidan. Frun och hennes dotter blir medlemmar på olika stockfotosajter för att sälja bilder. Det blir jag också men tröttnar efter något år på deras petiga bildgranskare. Jag lyckas sälja några bilder men inte tillräckligt för att kunna ta hem pengarna. I år tog jag bort alla bilder men är fortfarande medlem. Stockfotosajterna var orsaken till att jag tog väldigt många bilder på saker. Bilder som inte egentligen hade något värde för mig själv. Det var väl därför jag tröttnade.

En liten bildkavalkad nu då. Många bilder har suttit i album på FS så här är det dags att utfärda en tråkighetsvarning. Alla bilder är dock tagna med D80:n och det är det som är meningen med hela min krönika. Att visa bilder tagna med respektive kamera.

Först ut 2007

Första bilden med D80. Jag hyrde rum ett stenkast från stadshuset så efter en natts batteriladdning gick jag dit efter jobbet och tog de första bilderna.

Sj må gå aldrig så dåligt. Intresset för järnvägen grundmurades i barnaåren. JÅÅJ museum.

Min mest ovilliga modell

Sonen Philip. Det var det här året förresten som jag skaffade Lightroom 1.1 som jag också hade med i laptopen till Kanada.

Vårt hem strax innan vi bestämde oss för att flytta till Stockholm. Vi bodde här bara i sex år.

Prylfoto. Kinesisk teservis

2008 

Januari

Edvard Anderssons växthus. Bergianska trädgården. Vi börjar utforska Stockholm.

Vällingby, vår stadsdel

Drottningholm, en favoritutflykt

Ensam hund i Drottningholmsparken.

Jobbfoto förstås. Det här höll jag på med större delen av 2008

Mitt första hem på jorden. Jag var hemma i Åmål och tog bilder för en utställning på FS. "Mitt hjärtas stad"

Ljusfesten i Åmål. Wenern Brass spelar på Fesketôrget.

Svenska Brassbandfestivalen i Värnamo

2009

Vällingby by night. Mitt i vintern.

Macro utan blommor och kryp.

Jag blev farfar.

St Paulsgatan. En av mina bilder för utställningen "Röda linjen" på Midsommargården.

Sånga kvarn på Färingsö. En av de charmigaste kvarnar jag sett. Nu är den nyrenoverad och har förlorat charmen med sitt enda blad.

Gotland

2010

Det var ont om uppdrag i Stockholm så jag började veckopendla igen - till Finspång. Jobbade på Siemens med gasturbiner i nästan ett år. Och fotade förstås. Men inte inne. Fotoförbud.

I Norrköping hittade jag fotografiskt sällskap i form av Anders Berlin vilken räddade mig från ledan i Finspång. Jag ångrar nu att jag inte hyrde rum i Norrköping som är en fin stad att fotografera i. Arbetets museum (på bilden) hade dessutom flera fina fotoutställningar.

Mer jobbfoto. Fast på Anders Berlins jobb, Holmens Bruk. Han hade dessutom utverkat fototillstånd.

Munsö k:a. Min favoritkyrka, alla kategorier. Konverterad i Silver Efex Pro med gulfilter

Självporträtt med 24 mm/2,8 på armlängds avstånd

Trädgårdsutställning på Ulriksdals slott

American Car Show, Norrtälje

Macro MED blommor och kryp. Rosendal.

Barnbarn nr 2. Här med fadder och farbror Viktor. Björkviks kyrka.

Rödvin och soldatens ärtsoppa. Frun hade åkt till Moskva för ett par månader och jag hade tråkigt

Uffes svarta M3:a orsakade flera djupa suckar och längtansfulla blickar på Ellens.

2011 använde jag mest D80:n till att fotografera kameror så jag avslutar den här krönikedelens bildkavalkad  med en bild på den kamera som jag tagit alla kamerabilder med, Fujifilm Finepix X100.

Min nya digitala favorit 

Mellanformataren

Högtider och konsekvenser

Om det mångkulturella samhällets helgdagar

Det är som vanligt inte allvarligt menat det jag skriver här. Jag luftar bara en gnagande tanke i min hjärna. Julen pockar just på uppmärksamhet och jag har slutat gilla julen såsom den firas nu för tiden. Julen borde byta namn till Konsumptionens Högtid. Den har ju bevisligen sina egna tempel som är långt fler än alla andra religioners tempel tillsammans.

Eftersom jag är en bekännande kristen och medlem i Svenska Missionskyrkan firar jag alla de kyrkliga högtiderna då det är min mänskliga rättighet att göra så. Men eftersom jag bor i ett sekulariserat och mångkulturellt land med en mängd människor som bekänner sig till något annat, eller rent av till inget alls kan jag inte låta bli att fundera på om vi inte borde avskaffa en del företeelser i almanackan. Helt enkelt ta konsekvensen av det samhälle vi har skapat och lever i. Låt alla trosriktningar ha sina högtider. Men inte i almanackan! Annars skulle den ju bli ovanligt röd. Jag måste nog belysa det med några exempel.

Tyska kyrkan en vardag. Alltid öppen för alla.

Söndagar. Det finns inte den minsta anledning att dessa ska vara röda. De kyrkliga stora högtidernas röda dagar likaså såsom Påsk, Pingst och Jul. Kristna ska förstås tillåtas fira kyrkliga högtider men icke andra. Ingen borde få åka snålskjuts på andra religioners helgdagar och orättmätigt tillskansa sig lediga dagar. Mentalt tycks de flesta akta söndagarna lika som vanliga dagar. Jobbar gör man hela veckan och ledigt tar  man när man vill så länge man har semester eller komptid att ta av. Femdagarsveckan är förlegad. Eller har flyttat sig.

En del religioner har sin "röda" dag på lördag. Må de få ha det. Ateister har inga röda dagar. Kul för dem! Måndag hela veckan, liksom =)

Röd byggnad för röda dagar.

Avskaffa Lucia som offentligt firande! Katolska helgon har inget med Sverige att göra. Lucia må för all del firas i den katolska kyrkan eftersom den existerar i Sverige. För alla Sveriges invånare borde Ljusets högtid firas på Midsommar och kombineras med Nationaldagen. Ty det är den enda dag på året som alla rikets invånare samfällt tycks fira på riktigt. På det ena eller andra sättet. Troende som ateister, kapitalister som kommunister, hederliga som kriminella, nykterister som alkoholister. Ja, Midsommar borde vara den enda Högtiden i Sverige! Jag kan för all del tänka mig att fira motpolen Midvinter också. Den tid då mörkret är som djupast och stearinljusen brinner flitigast. Mysighetens tid. Ett slags Advent för Midsommar. En Hoppets högtid.

I ett mångkulturellt samhälle som vårt borde det finnas rum för varje trosriktning och ideologi att få rum för sina speciella högtider utan att för den skull få med det i almanackan. I Sverige råder minsann religions- och åsiktsfrihet. Mardrömmen att hålla reda på allt drabbar visserligen arbetsgivarna som måste hålla reda på vilka kulturer de har anställt att utföra arbete åt sig men det torde vara en ringa extra börda i jämförelse med all annan administration de åläggs. Jag vet, ty jag är själv företagare med en anställd. Jag själv. Och han får fira sina högtider bäst han behagar. t ex den 12 juli. 127-filmsdagen.

Högtidsklädda Stockholmare vid ingången till sin helgedom. 127-filmsdagen.

Skolavslutningar borde firas på neutral plats med neutrala "psalmer" såsom "Du ska inte tro det blir sommar..." och den fattige bonddrängen och kon som sket på broa. Härlig är jorden och Den blomstertid nu kommer borde förbjudas enär de lär vara kränkande för en del kulturer.

Politiskas högtider må firas av dem som har den rätta läran i politiska frågor men ska dagarna vara röda? Icke!

1 maj borde vara en svart dag. I alla fall för majoriteten.

Mellanformataren

PS
Även Hallowween kan därmed firas. Men bara för dem som har det med sig i sin kultur! Liksom häxorna kan ha sina Blåkullafester. Utan att för den skull bloda ner almanackan med röda dagar.

PPS
Nu när jag gjort hela almanackan svart känns det plötsligt som jag har uträttat något värdefullt för Sverige. Almanackan har blivit fullt demokratisk!