Pro Memoria
Strategibyte
Man är ju inte sämre karl ÄN att man kan ändra sig
Som min läsekrets vet har jag köpt på mig en hel del svartvita 400 ISO-rullar. Planen var att avverka en sort i taget. Arton rullar räcker ganska länge med den fart jag fotograferar och det skulle innebära att en hel del rullar skulle bli exponerade under vinterhalvåret och resten när det är ljusare och varmare. Dessutom hade jag tänkt pressa en rulle av varje sort på 1600 ISO. Därför har jag tänkt om lite. Eftersom det är den mörka årstiden nu så pressar jag en rulle av varje sort efter varandra och sen kör jag nominellt med resten och en av varje sort där också tills alla är slut. Då blir det lite bättre spridning av årstider i bildflödet och jag får en bättre överblick över bildresultaten. Första rullen var ju en Fomapan som jag körde nominellt. Den är slut nu så en pressad Fomapan hamnar sist i kön på pressade filmer.
Nyss satte jag in en AGFA APX 400 som ska pressas +2. Och det är fortfarande Olympus OM-2N som fortsätter ta bilderna.
Eders hängivne
När känsla är viktigare än skärpa
Om en gammal amatörkameras prestationer i den digitala åldern
I en tidigare blogg utlovade jag färgbilder som jag skulle framkalla själv. Nu var mina kemikalier sedan länge utgångna och jag ville inte riskera några bilder med gammal kemi så jag skickade in filmen till mitt lab i norra Värmland istället.
Kameran som tog bilderna är en Agfa Silette typ 1 som började tillverkas 1953.
Här gäller det att vara fena på avståndsbedömning och skärpedjup. Hur gick det? Se här!
OBS! det här är inget för objektiv- och skärpenördar. Andra ögon krävs =)
Tre bilder från en promenad i Drottningholmsparken.
Det här är utsikten från mitt arbetsrum.
Jag var i Marabouparken och tittade på ett par afrikanska fotografers verk. På vägen därifrån gick jag en bit på bryggan längs Bällstaån och hittade det här granna lilla trädet.
Skärpa är bäst när den känns som en smekning. Det funkar bara med film.
Eders hängivne
PS
Ursäkta mig alla naturfotografer. Bilderna kunde väl ha varit lite bättre om man ser till innehållet. Så här går det när man är van att fotografera människor i stadsmiljö och tror att man minsann kan fotografera natur också. Det sket sig förstås men ni kan väl njuta av de milda färgerna i alla fall.
PPS
Filmen var en Fuji Superia 200
Min kamerakrönika - Epilog
Nutid och därefter...
Nu när kamerakrönikan är slut kan man undra vad nästa steg ska bli. Helt säkert kommer det att bli flera kameror i mitt liv. Nörderiet med gamla kameror tar inte slut redan vid 57 års ålder. Inte heller slutar tillverkarna att utveckla fina kameror. För mig återstår några gamla godingar att erövra såsom ur-Contaflexen (TLR för 135-film), Contax IIa eller IIIa, den bästa M-Leican, en Leica 1A med sin hockeyklubba och varför inte en Corfield Periflex 1 i svinläder (udda SLR med periskopspegel). Storformat ligger nära till hands också. Jag har en 4"x5" på långlån av en kollega som jag fotar med då och då. Kanske skaffar jag en egen eller så renoverar jag min 8"x10" fältkamera med objektiv från 1896. Det slutliga nörderiet och toppen på min yrkeskarriär vore att skapa en egen kamera så som jag vill ha den. Så det är väl tur att jag har långt kvar till pension. I våras missade jag möjliheten att få vara med och konstruera ett nytt kamerahus för Hasselblad. Det hade varit något! Men jag hade ingen lust att börja veckopendla igen.
Här kommer nu en bildkavalkad på kamerorna i mitt liv.
1964 Nettar 515/16 1967 Agfa Isolette 1974 Praktica IVB 1979 Konica C35
1982 Chinon CE-5 1985 Chinon CP-5 1990 Chinon Genesis II 1999 Olympus µZOOM115
2004 Canon Powershot A80 2007 Nikon D80 2008 Nikon Coolpix S710 2009 Bronica S2A
2009 Rolleiflex 3,5B 2009 Leica M3 2010 Zeiss Ikon ZM 2010 Leica IIIf
2011 Finepix X100 2011 Nikon S 2011 Olympus OM-2n ???? Tachihara?
7 tyskar, 12 japaner och Bellman (jag). Och Bellman vinner förstås...
Mellanformataren
PS
Har just satt i batterier i en svart Olympus OM40 Program med synlig mässing. Men den vill inte riktigt...
Min kamerakrönika - del 2
Agfa Isola I
Den här kameran minns jag knappt men det finns bildbevis på att jag tagit kort med den. Den kom in i mitt liv julafton 1967 tillsammans med en Zeiss Ikon Ikoblitz, en blixt för de där engångslamporna som man brände sig på när man skulle ta ur dem. Första gången, sen kunde man läxan för livet. Kameran på bilden är det faktiska exemplaret som nyligen hittat hem till mig igen efter att ha varit förvarad hos mina föräldrar i många år. Inskjutbart objektiv har den så den kan bli kompakt nog för innerfickan i vinterjackan. Jag har förstås inga färska bilder men kan erbjuda några historiska från denna ytterst enkla kamera med två bländarlägen, sol och moln samt ett gulfilterläge för soliga dagar då ett inbyggt gulfilter sätter sig strålgången. En tid, 1/35s och B förstås och ändå går det att ta bilder med den. Låt vara inte så kreativa men bilder för att minnas går jättebra.
Här kommer några minnesbilder tagna med Agfa Isola I och ibland med Ikoblitz.
Sommarlägret Cape Stora Strand. Det är inget tält utan en månraket. USA hade just satt en man på månen och hela lägret gick i rymdtema. Året är 1969.
Canon Dial 35 undersöks nogrannt av pappa. Mamma köpte en senare och den har jag nu i min digra samling. Årtalet är våren 1969.
Bilden är från julen 1967. Jag prövar kameran och blixten för första gången.
Och så ett par bilder från sommarstugan i Sundhult.
Broder Michael ror. En sommar 1969 - 1971.
Sist en bild från Åmåls Fotoklubbs utflykt till Karolinerstugan i Dals Ed. Det var den första utflykten vi gjorde med klubben som pappa nyss blivit medlem i så året är 1969.
En riktig dokumentärkamera, alltså. I mellanformat.
Mellanformataren
Gullig blixt
Den här kamera/blixtkonstellationen var det som John-Erik tog kort på. Men eftersom han inte blev nöjd med bilden så kommer här ett snabbinlägg om vad han ville visa.
Kameran är en Olympus Pen EE och blixten är en Agfa Tully för lampa PF1B eller liknande fattning.