Citroën HY

Kan jag få en kopp kaffe?

Under mina stadsvandringar i jakt på färg som motiv blev jag en dag synnerligen överraskad av att få se ännu en färgglad Citroën HY. Den förra jag såg var lika grann den men med andra färger, gult och rött. Fast den gången hade jag svartvit film i kameran. Den stod illa till och var svår att få i helfigur. Den här gången gick det bättre.

Citroën HY från 1960

Bilen ägs av Löfbergs Lila som nog nyligen har lackat om den för att göra reklam för deras goda kaffe. I bilregistret står den fortfarande som silverfärgad.

Bilen började tillverkas strax efter andra världskriget 1947 och produktionen pågick ända till 1981 och tillverkades i 473 289 exemplar under dessa 34 år. Den fanns i flera utföranden, både mindre och större som hade andra beteckningar som började med H. Av ekononiska skäl använde man många detaljer som redan var i produktion till andra modeller. T ex motor, växellåda; strålkastare och hastighetsmätare mm. Karossen var gjord med samma teknik som gamla Junkersflygplan, av korrugerad plåt på så sätt att karossen blev självbärande. Den hade en del egenheter som t ex att hjulbasen var 3 mm längre på den ena sidan gentemot den andra.

Nå, nybryggt kaffe smakar gott var som helst när man är på stan. Här erbjuder man t o m ett alternativ för hundar som inte dricker kaffe. Men det finns säkert hundar som dricker Löfbergs också.

Eders Hängivne
Plastbandsfotografen

PS
Snart blir det mera färg i bloggen

PPS
Bilderna tagna med Dogmakameran på Portra 400 som jag framkallat själv. 

Multitest svartvit film 400 ISO

Om att hitta sin favoritfilm

I flera år har jag fotograferat  med Tmax 400 och jag har varit mycket nöjd med den men tycker att jag ska prova lite andra filmer för att se om där finns någon mer som jag kan trivas med. Lite vid sidan om har jag provat andra filmer utan någon egentlig struktur. Denna sommaren har jag hårdkört med Ilfords HP5 Plus men den har inte tilltalat mig riktigt så nu tar jag ett större grepp om 400 ISO-utbudet och har beställt hem flera olika 400 ISO-filmer som jag tänkt köra, några rullar av varje. Jag ska t o m köra min första favoritfilm, Tri-X 400. Det var så längesedan så jag har nog egentligen glömt hur den är. Här är min lista på tilltänkta testobjekt på 400 ISO.

Neopan, Fomapan, Kentmere, Delta, APX och Tri-X . Eventuellt tar jag även hem Lady Grey, Bergger BRF och ett par Rollei-varianter senare.

Berlinmuren. Symbolisk och historisk.

Eders hängivne

PS
Bilddata: Zeissen, Sonnaren och HP5+ 

PPS
Jag kör min absolut sista rulle  Kodak BW400CN i Olympus XA. Jag sörjer inte att den är borta, om jag säger så. 

Mina bokfynd - 8

Hallarna i Paris, Sven Aurén. Fotografier av Tore Johnson

Jag fick först låna boken av fotovännen Anders Berlin. Sen hittade jag den på Tradera och köpte den. Det är en sån där bok som man kan läsa flera gånger och ändå ha behållning av den. Såvitt jag vet kan man bara få tag på den på bokantikvariat eller Bokbörsen. Den är tryckt 1967 och berättelsen har ingen aktualitet idag så nytryck är osannolikt.

Det här är ännu en bok där berättelsen står i centrum. Den är lättläst och medryckande. Jag är lättlurad. Jag gillade boken och fick snart en känsla av att jag måste åka dit och fotografera härligheten. Det dröjde en bit in i boken innan jag insåg att de månghundraåriga Hallarna i Paris inte finns längre. De har blivit ett stort köpcentrum utanför staden. Snopet.

Boken inleds med en karta över Hallarna och var de olika varorna finns.

Hallarnas verksamhet börjar på natten. Arbetarna samlas och väntar på de första tecknen på varornas ankomst. Lastbilsmullret. Alla lyssnar spänt efter det första avlägsna dova ljudet.

Tore Johnsons bilder ackompanjerar väl berättelsen även om jag inte tycker att Tores bilder håller riktigt samma klass som annars. Tore Johnson är född och uppvuxen i Paris och kan säkert konsten att smälta in som fotograf i det här sammanhanget. Bilderna är av dokumentär karaktär. Trycket är inte så bra som man kunde önska men de rimmar ändå bra med atmosfären i berättelsen. Han har förmågan att se under ytan med sina bilder.

Sven Aurén är en begåvad berättare och som utbildad journalist väl förfaren med berättande reportage. Han var korrespondent för Svenska Dagbladet under en period i Paris och vid skrivandet av denna bok bodde han en period i närheten av Hallarna.

Kraftkarlarna är ett högt respekterat skrå i Hallarna. Det är de som hjälper till vid de tunga lyft, drag eller skjut som kan behövas lite varstans. Inträdesprovet är att, utan verktyg, bryta av hörnen på en tjock kopparplåt. Därefter bär de stolt tecknet på sitt yrke.

Vad kommer att hända med alla matställen när Hallarna flyttar?

Jag har aldrig varit i Paris men efter den här boken hade jag en obeskrivlig lust att åka dit. Men inte för att åka till de nya Hallarna i Rungis och La Vilette. Utan just för att besöka kvarteren där de gamla Hallarna låg.

Mellanformataren

PS
Det finns några exemplar på bokbörsen.

Vintagefoto

Om att jag äntligen har kommit på varför jag gillar att fotografera med gamla kameror

Vintagefotografi är ju egentligen ett gammalt fotografi kopierat strax efter att bilden tagits. Jag älskar att titta på gamla bilder från förr. Och då menar jag kopior framställda vid ungefär samma tid. Den här förtjusningen är nog grunden till att jag fotograferar med gamla kameror. Jag vill återskapa känslan av att titta på de gamla fotografierna med mina nytagna bilder. Emellertid är det bara kameran och objektivet som är vintage numera så den där äkta imperfektionen och känslan i bilderna vill inte riktigt infinna sig. Moderna filmer är för bra så jag får förlita mig på att objektiven lägger till så mycket de kan av dåtidens känsla i mina nya bilder. Andra saker tvingar mig förstås att nyktra till. Nutid är inte dåtid. Då var det ett helt annat mode, bilarna körde på vänster sida, dagstidningarna var som plakat och folk umgicks på gatorna i lugnt tempo. Barnvagnar såg ut som om de var hemsnickrade, barnen lekte på gatan utan föräldrars vakande blickar. Kriget var slut och allt andades framtidstro och optimism. Allt det här är främmande idag men man kan kanske i alla fall hitta några fläktar från förr i nutiden. Jag ska försöka hitta dem, vintagebilderna i nutid och kopiera dem på fotopapper i mörkrummet och visa dem för mina närmaste fotovänner när vi råkas. De kommer (förstås) inte att visas på internet. Ingen bildskärm i världen kan ersätta känslan av att betrakta en silvergelatinkopia. Sorry! Men lite prov på gamla bilder kan jag reta er med. Alla är tagna av min pappa med kameror som nu är gamla och film som var dåtidens bästa. Jag har börjat göra nya kopior från de här gamla negativen och det ligger mycket känsla bara i det arbetet. Att hålla i de gamla negativen är snudd på att hålla i den heliga Graal. För mig, alltså.

1953

Slutet 60-tal. P-bot på Hjeltegatan i Åmål

1961. Min yngre bror och jag.

1968. Scoutläger på Skuggetorp. Lägerchefen och min yngre bror.

1955. Svenska Flaggans dag. Åsneekipaget gjorde reklam för Karlssons Klister. Bilden tagen utanför vårt hus.

Mellanformataren

PS
Kameror som använts till bilderna i det här inlägget är Nettar 515/16, Rolleicord IV och Praktica IVB.