Guld och gröna skogar

Det har väl redan framgått att vi tillbringade många sommarhelger och veckor i svärföräldrarnas sommarstuga vid sjön Västra Svan i Värmland. Sjövägen var det bara ett par kilometer från Svaneholm. Det mest berömda med Svaneholm är nog bruket och den man, patron Bryntesson, som fick bygden att blomstra. John Bryntesson var en av The Three Lucky Swedes som reste till Alaska och grävde guld, fann det och blev rika. Han återvände till Sverige, köpte det gamla bruket och satte fart på bygden. Min svärmor var anställd som kammarjungfru hos patron i sin ungdom och hade en hel del att berätta om herrgårdslivet och den förmögna familjen. I bygden kallades han för Guldkungen. Inte konstigt alls. När han kom hem till Sverige 1907 var han en av Europas rikaste män.

Guldgrävarläger i Nome, Alaska

Historien låter förtälja att Bryntesson frågade en indian om namnet på platsen men missförstod svaret "no name" som Nome. Staden Nome anlades där senare och finns kvar än idag. Ett berg i närheten heter fortfarande Mount Brynteson och han döpte floden vid Anvil Creek där lägret låg till Snake river.

The  Three Lucky Swedes: Erik Lindblom, John Bryntesson och Jafet Lindeberg

John Bryntesson var född 1871 i Dalsländska Ärtemark. Vid 16 års ålder reste han till USA och arbetade som rallare, timmerhuggare och gruvarbetare i Michigan under elva jobbiga år. 1898 tog han en båt från San Fransisco till Alaska där han fann sina kompanjoner, en norrman och en svensk. I augusti samma år fann de ett mycket stort guldfynd och startade Pioneer Mining Company. Man räknar med att Bryntesson fick ihop ca 600 miljoner dollar under sina år i Alaska. Efter guldgrävartiden startade han ett fruktplantage och en hästranch utanför San Fransisco. 1900 gifte han sig med Emilia Forsberg och de fick fem barn. Vid återkomsten till Sverige köpte han Svaneholms bruk och en hel del skog. Senare köpte han även bruket i Lilla Edet vid Göta älv. Svaneholms bruk var i familjen Bryntessons ägo i 75 år. Själv gav patron upp andan 1959 och ligger begravd vid Svanskogs kyrka (Svaneholm). Svanskog eller Svaneholm har varit och är fortfarande föremål för en lokal dispyt.

Guldkungens liv inspirierade operasångerskan Gunnel Eklund att sätta upp en musikal om hans liv. Musikalen hade premiär i Svanskog år 1996.

Här kommer bilder från herrgården där jag tillbringat många bröllop, högtidsmiddagar och andra events. Den är en ganska stor ingrediens i mitt liv.

Salongen på andra våningen.

Utsikt från herrgården över sjön Mellansvan

Som sagt var. Svanskog är platsen som ÄR guld och gröna skogar.

Här är profilbilden, croppad ur en annan bild. Svärmor lär barnen att göra diskborstar av björksly. En lagomt trevlig sysselsättning på landet utan elektrifierad underhållning.

Mellanformataren

PS
Alla bilder utom herrgårdens exteriör är lånade lite varstans på internet.

Twin Lens Reflex - TLR

Jag blev svårt frestad att starta en grupp för TLR:er nu när gruppskapandet är fritt på FS. Och det bästa sättet att bli kvitt en frestelse är att falla för den. Så nu lanserar jag INTE gruppen Twin Lens Reflex för alla med en tvåögd kamera (som inte är en stereokamera). Man är väl karaktärsfast! Jag är INTE övertygad om att det fria gruppskapandet på FS är en bra grej egentligen. Men så här har mina tankar gått. Den ursprungliga kameratypen skapades av Francke & Heidecke 1929 och fick heta Rolleiflex. Här är en av de första.

Rolleiflex Original från 1929. Fullt fungerande om än lite gisten.

Kameramodellen blev enormt populär och efterfrågan översteg vida tillgången under flera år. Naturligtvis ville många andra rida på modellens popularitet och det skapades kopior i snart nog varenda buske världen runt med det ena fantasifulla namnet efter det andra. T ex Flexora, Flexaret, Mamiyaflex, Seagull, Ikoflex, Yashica, Bedfordflex, Contaflex, Fulvueflex, Moskva, Komsomolets, Bioflex...  Ja, listan är mycket längre än så här. T o m Kodak gjorde en som heter Reflex II. De , och andra, gjorde också en hel del pseudo-TLR:er men dessa skulle inte ha platsat i den här poolen. Den skulle endast vara till för äkta TLR:er enligt denna definition:

Twin Lens Reflex är en kamera med TVÅ objektiv, ett sökarobjektiv och ett kameraobjektiv. Sökarobjektivet projicerar bilden via en SPEGEL som därigenom spegelvänder bilden i sökaren. Objektiven ör KOPPLADE och man gör SKÄRPEINSTÄLLNING med hjälp av sökarbilden.

Här faller det bort en del modeller, t ex Ensign FulVue, Kodak Starlet m många fl

Sorry. Ingen äkta TLR

Även den digitala Rolleiflexen från Minox faller. Sökarbilden är inte spegelvänd!

De flesta körde 120-film och hade kvadratiskt format  6x6 cm men det finns andra format också. Rolleiflex Baby och Yashica 44 använde 127-film med formatet 4x4 cm. Zeiss Ikons första Contaflex använde 135-film och formatet 24x36 mm precis som en vanlig småbildskamera. Den är oerhört sällsynt och betingar höga priser men om någon händelsevis äger och använder den så skulle den ha varit mycket välkommen i denna grupp! Rolleiflex och Rolleicord hade också tillbehöret Rolleikin för att köra småbild. Dessa skulle förstås ha varit tillåtna.

         
Contaflex TLR, 24x36 mm                                          Rolleiflex Baby, 4x4 cm

Det finns också en del udda skapelser med TLR-stuk, te x denna Meikai 135 (horisontell TLR) men jag vet för lite om den för att direkt ha underkänt den. Jag är tveksam på om SKÄRPEINSTÄLLNINGEN är kopplad till kameraobjektivet. Nu är den säkert inte i bruk ens inom FS stora region men om någon, mot förmodan, äger denna lilla kulighet så hade vi fått diskutera saken =)

I motsats till Retrokamerapoolen hade jag inte tänkt att ha någon åldersgräns på kameran så här skulle det ha  varit fritt fram för alla årgångar och typer.

Bilder som tas med oäkta TLR:er skulle ha tagits bort utan pardon eller förvarning.

Bilder skulle för övrigt ha tagits på det sätt som kameran är avsedd för. Det skulle alltså inte duga att fotografera med en annan kamera ner i sökaren!

Det skulle gått bra med bilder som är tagna för längesedan också bara det var du själv som är fotografen. Man skulle alltså inte få ladda upp bilder som farfar har tagit med den kamera du kanske har ärvt och använder.

Nog om de enkla reglerna som jag hade tänkt ut. Refrängen hade varit: Ut och fotografera, ladda upp och njut av resultaten! Och heja gärna på varandra där ute. TLR:er förbrödrar. Det där sista kan man ju göra ändå utan att vara med i en grupp...

Mellanformataren

PS
Om du händelsevis missade poängen: Det blir INGEN TLR-grupp där jag är initiativtagare.

Runstenar och krigsmaskiner

Om Zeiss Ikon Super Ikonta 531/2

 Igår var jag ute med frun som skulle fotografera runstenarna vid Lovö kyrka och då tänkte jag att jag skulle göra något åt alla kameror laddade med film så jag tog med två stycken. En Super Ikonta och bastarden. Båda från andra världskrigets dagar.  Och den lilla coolpixen för lite snabba bilder för bloggen. Min fru ville ha lite mulet för att få bra ljus och på eftermiddagen hände just det. Det drog in en liten molnslöja över Vällingby söderifrån så vi drog iväg.

Zeiss Ikon Super Ikonta 531/2. Laddad med Tri-X

Det finns fem runstenar vid Lovö kyrka. Fyra av dem är vackra. Den femte står på baksidan och är den minst snygga. Den står f ö alldeles intill en fast väggstege så den blir nog inte fotad så ofta.

1/250s bländare 11 (tror jag)

Svårigheten med en Super Ikonta är den ynkliga mätsökaren. Det hjälper att ta sikte på högkontrastiga gränser. I det här fallet det vita fältet på jackan. Lätt att kolinjera.

Vi gick in i kyrkan också. Det var för ovanlighetens skull öppet. Antagligen för en kvällsgudstjänst.

1/30s bländare 5,6

Här använde jag stearinljusen på altaret för skärpeinställningen. Lätt att se när de sammanföll men ändå blev inte skärpan där när jag granskar negativet. Nu var det mörkt och den långa tiden på den här brännvidden, låt vara att det är  en normal för det här bildformatet, är ganska delikat. Kameran är inte tung men svår att hålla still.

Coolpixen ska väl få sitt också här i bloggen. Den var ju med.

Jag tog bilden för att vid något tillfälle illustrera begreppet "att bita sig i svansen". Jag samlar gärna på bilder som kan illustrera något. Ofta användbart. Om man hittar dom igen, vill säga =)

Sedan drog vi till Ekerö kyrka. Frun hade lust att åka dit och se om det var öppet där också. Jag fastnade dock på parkeringen inför denna syn.

Chevrolet Fleetline Deluxe 1950

Ett rullande renoveringsprojekt, sa ägaren som dök upp efter en stund. Metallicgröna fälgar stack i ögonen på mig som gillar originalskick bäst. Men svart/vitt är förlåtande mot elaka färger =)

Bildbevis

Bastarden har inte levererat ännu så de bilderna får ni se en annan gång.

Slutklämmen blir tvåfaldig. Super Ikontan är en HÄRLIG kamera att fota med. Mellanformatet  ÄR det BÄSTA filmformatet.

Mellanformataren

PS
Båda mina krigsmaskiner är äldre än bilen. Men de verkar vara i bättre skick =)

Bröllop och ketchupeffekten

Om bröllop i parti och minut

Jag har nämnt det tidigare. Efter att min fru och jag hade gift oss gestaltades den berömda ketchupeffekten. Så gott som hela vän- och bekantskapskretsen kom på att de skulle gifta sig. Flera par varje år blev det i flera år. April månads profilbild är tagen vid ett av dem, vilket troligtvis var vid bröllopshysterins kulmen. Jag minns inte riktigt när det klingade av. Helt klart är det mycket mer sällan man får en inbjudan nuförtiden. Här kommer några få bröllopsbilder från dessa hektiska år och till sist månadens profilbild från 1985.

Fotografens öga

En analys av fotografiet enligt John Szarkowski

John Szarkowski (1925-2007) var chef för den fotografiska avdelningen på The Museum of Modern Art i New York. I sin bok The Photographers Eye (1966) analyserar han vad fotografier ser ut som och varför de ser ut som de gör. Det handlar om fotografisk stil och fotografisk  tradition som dagens fotografer tar med sig i sina bilder. Han analyserade fram fem grundstenar i ett fotografis tillblivelse.

1. Motivet (the thing itself)
2. Detaljen (the detail)
3. Ramen (the frame)
4. Tid (time)
5. Position (vantage point)

 1.  Motivet (The Thing Itself)

Mer övertygande än någon annan typ av bild framkallar fotografiet en påtaglig verklighetsnärvaro. Sin mest fundamentala användning har fotografiet fått som ett substitut för motivet självt - en enklare, mer permanent, klart synlig version av rena fakta.

Vår tro på ett fotografis sanning vilar på att vi litar på objektivets opartiskhet, att det tecknar motivet som det är, varken bättre eller sämre. Denna tro må vara naiv eller illusorisk ( för fastän objektivet tecknar motivet, är det fotografen som definierar det), men den består. Fotografens syn övertygar oss så till den grad att fotografens medverkan göms.

Rödvin och ärtsoppa (2010)

2. Detaljen (The Detail)

När han (fotografen) väl hade lämnat studion var det omöjligt för honom att kopiera målarens  schemata. Han kunde inte regissera ett fältslag som Uccello eller Velásquez, eller föra samman element som hade varit åtskilda i tid och rum. Inte heller kunde han arrangera om delar av sin bild för att konstruera en bild som passade honom bättre.

Från verkligheten framför honom kunde han bara välja de delar som var relevanta och överensstämmande, och det skulle fylla hans bild. Om han inte kunde visa slaget, förklara dess avsikt och strategi, eller skilja ut dess hjältar från dess skurkar, kunde han visa det som var för vanligt för att måla: den ödsliga vägen med spridda kanonkulor, lagren av lera på ammunitionsvagnens hjul, de anonyma ansiktena, den ensamma nedbrutna figuren vid väggen.

Intuitivt sökte, och fann han, den signifikanta detaljen. Hans arbete, inkapabel att berätta (med ord), vände sig till symboliken.

Riggdetalj på Götheborg (2008)

3. Ramen (The Frame)

Att ta något ur sitt sammanhang är kärnan i fotografens hantverk. Hans centrala problem är detta enda: Vad ska jag inkludera, vad ska jag avstå? Beslutets linje mellan innanför och utanför är fotografiets ram. När tecknaren startar i mitten av sitt ark, startar fotografen med ramen.

Fotografens ram definierar innehåll. Det isolerar oönskade placeringar (intill varandra). Genom att omsluta två objekt skapar den en relation. Fotografiets ram delar upp bekanta former och visar  mindre bekanta fragment. Den skapar den form som omger motiven.

Fotografen redigerar betydelsen och mönstren av världen genom sin imaginära ram. Ramen är början på hans bilds geometri. Den är som vallarna på ett biljardbord.

Sordiner (2008)

4. Tid (Time)

Fotografier har ett speciellt förhållande till tid för de beskriver endast nuet.

Exponeringar var långa i den tidiga fotografin. Om motivet rörde sig blev det mångfaldigat i en rums-tid-dimension. Kanske var det sådana händelser som startade det fotografiska studiet av rörelsemönster och senare, den virtuella formen av kontinuerlig rörelse i tiden.

Fotografer fann ett outtömligt ämne i att isolera enstaka ögonblick av tid. De fotograferade hästen mitt i steget, människans flyktiga ansiktsuttryck, kroppens och händernas gester, när slagträet träffar bollen och mjölkdroppen som skvätter  i ett mjölkfat.

Mer subtil var upptäckten av ett segment av tiden som Cartier-Bresson kallade det avgörande ögonblicket (the decisive moment): avgörande, inte av yttre omständigheter (när slagträet träffar bollen) utan därför att i det ögonblicket av förändrad form och mönster kändes ha uppnått balans, klarhet och ordning - därför att sinnebilden blev, för ett ögonblick, en bild.

Björns trädgård (2009) 

5. Position (Vantage point)

Om fotografen inte kunde flytta på sitt motiv kunde han flytta sin kamera. För att se motivet klart - ofta för att ens se det alls - måste han överge sin normala position och ta sin bild från ovan, eller nerifrån, eller för nära, eller långtifrån, eller från baksidan, vända på ordningen av sakernas betydelse eller med hälften av sitt motiv skymt.

Genom sina fotografier lärde han sig att världen tedde sig rikare och mindre enkel än han kunde gissa.

Han upptäckte att hans bilder kunde avslöja, inte bara skärpan men också sakers otydlighet och att dessa mystiska och svårtydda bilder också kunde, på sitt eget sätt, verka önskade och meningsfulla.

Centennial tower, Erie (2000)

Fem saker att ha i minnet på dina fotografiska exkursioner. Lycka till.