Första hålkameraförsöket

Om lärdomar

I våras fick jag för mig att konvertera min gamla Piccolette till en hålkamera. Den befintliga linsen var verkligen inget att ha så ett hål skulle nog bli bättre. Jag hade rätt beträffande distorsionen men med kamerakonstruktionens övriga detaljer hade jag fel. På Piccoletten sitter bländaren framför linsen och jag antog att om jag bara körde full öppning så skulle det inte vara något problem. Jag antog dessutom att bländaren kunde fungera som motljusskydd. Det gjorde den förvisso men den gav också en rejäl vinjettering. Och jag ville ju ha bild på hela bildytans 4x6,5 cm!

Contessa Nettel Piccolette från 1921

Jungfrusunds marina

Skytteholm

Det syns tydligt att bländarlamellerna begränsar bildvinkeln för hålet. Jag måste på något sätt flytta hålet längre fram. Ingenjören i mig får hitta på något verkningsfullt. Återkommer...

Eders hängivne

Så fel det blev

Om en gallerias kamp för överlevnad

När vi flyttade till Vällingby höll man på med att lägga sista handen på det nya Vällingby Centrum och framför allt den nya modegallerian kfem. I mars 2009 invigdes den med pukor och trumpeter och de shoppingsugna gick loss på alla erbjudanden. När den första kärleken svalnat började butikerna flytta därifrån, nya försökte etablera sig, några flyttade inom huset till mindre lokaler. Nu är bara det första planet fyllt med butiker och på andra våningen kämpar ett snabbfik ensamt om de hungriga som eventuellt hittar dit. På övervåningen har man i förmodad panik inrättat en minigolfbana och alla butikslokaler är förbommade med reklamaffisher för Vällingby Centrum. 

På väg upp i rulltrappan

Första åsynen

Där borta ligger en restaurang, eller nåt i den stilen

Minigolfen är annars det mest framträdande på denna våning.

På första våningen finns det fortfarande chans att shoppa.

Underhållningen har tagit semester

Glättigt förbommat

Det är ljust och luftigt i alla fall. Men det säljer inga varor

Jag köpte lite ätbart för att stötta de tappra

Men jag hade inget sällskap på fiket

Hela idén med kfem svävar liksom på moln. Drömmar om stora pengar.

I rättvisans namn ska sägas att jag tog dessa bilder mitt i semestern men det lär inte göra någon större skillnad. Finns det inga butiker så finns det inga köpare på den här våningen. Så vad ska man ha kfem till? Det här skulle vara en utmärkt plats för en fotoutställning!

Eders hängivne

PS
Alla bilder är tagna med en Nikon F80, 50/1,4 och med Tmax 400 som sensor

Vida vyer med vidvinkel

Om storviltsjakt med ärtbössa

Liksom några andra fotografer var jag i Säter i helgen. Som en stadsråtta bland alla duktiga naturfotografer kände jag mig ändå hemma. Vi har ju samma intresse, liksom. Efter den första gastkramande heta dagen följde jag med ett gäng för att skåda utsikten på Bispberget. Det var relativt lättgått för mina vingliga ben men jag fick ändå koncentrera mig så mycket  på att hålla mig på rätt köl att vägens skönhet inskränkte sig till att lokalisera platser att sätta fötterna på. Till slut fick jag dock samma härliga upplevelse av naturen som mina vänner.

Här var vi. Jag brukar fota skyltar för att minnas var jag varit.

Naturfotografer med sina vapen för långskott.

Vidvinkel är bra. Ett skott. Klart.

De andra stannade kvar en god stund för att täcka in alla aspekter på landskapet. De måtte ha ett himla jobb när de kommer hem för att pussla ihop till mitt enda skott. Jag retas förstås bara. Jag tycker det är lika roligt som de andra att vara där och uppleva storslagenheten. Jag kan bara inte fånga mina känslor för naturen i en bild.

Medan jag väntade tog jag lite närmare bilder.

Maximilian är en förträfflig modell. Naturligare kan ingen vara.

Det fanns spår av mänsklig närvaro.

Träden är mig kärast.

Och så gjorde jag en macro bara för att komma ihåg hur jag använder tulipanläget på kameran.

Det lilla landskapet.

Jag tror jag täckte in mer än de andra. Eller gjorde i alla fall en annan version av Bispbergsklacken.

Tidigare under dagen samtalade vi om våra respektive motivområdens likheter. Gatufoto vs naturfoto. Vi kunde konstatera att vi i princip beter oss på samma sätt för att få våra bilder. Vi rekognoscerar platser, kollar ljuset vid olika tider på dagen, komponerar bilder från ett otal positioner på varje plats för att få de rätta vinklarna och sen väntar vi ut villebråden, människor eller djur, som ska passa in i miljön. Jag hade ingen aning om att vi arbetade så likartat =)

Eders hängivne med fåtal millimetrar

Fem år med bloggen

Om uthållighet

Jag trodde väl inte att jag skulle hålla på så länge. Några tidigare försök på andra platser dog ut ganska snabbt. Men nu har det gått fem år och jag hittar ständigt något att skriva om så jag fortsätter väl ett tag till, eller vad säger ni? Läsarskaran var större i början men har glesnat med tiden. Jag vet inte vad det beror på. Kanske har jag bytt stil och blivit ointressant. Men det spelar ingen roll. Jag skriver för min egen skull. Det blir en slags historik och jag gillar ju historia. Fem år av mitt fotografiska liv är alltså nu ganska väldokumenterat. (Om inte  Fotosidan lägger ner).

Idag liksom när jag startade blogga fyller jag år och firar dagen med en ganska färsk bild.

En klängväxt till den envetne analogisten. Körsbärsgården, Sundre, Gotland.

Eders hängivne

PS

Jag var i Säter i helgen och fotograferade natur. Digitalt. Häpp.

Grönsöö och andra dagsnoteringar

Igår, tisdag, hade mina flickor önskat  en tur till kvarnen i Kungs Husby och ta en fika där. Jag föreslog att vi först skulle ta en stund i Grönsöö slottspark vilket föll i god jord. Sagt och gjort, vi drog till Grönsöö via den vackra Grönsöövägen. Nu blir det lite bilder.

Här är sjösidan av slottet. Jag får lite Medelhavskänsla här.

Capri, eller nåt

Det kinesiska lusthuset är väl inte så medelhavslikt men en spännande detalj i slottsparken.

Lite snett är det också. Rätar man upp det blir horisonten sned.

Här är i alla fall ett rött hus med vita knutar men så är det mycket färskare än slottet. Det ligger på västra sidan. Ett mindre med samma färger, och äldre, ligger på östra sidan. Parken är en engelsk park och har slingrande gångar med lite spännande anhalter här och där.

Vi träffade slottsfrun och pratade om slottets rosor och planteringar en stund. Sjunde generationen von Ehrenheim bor här och förvaltar slottet som ägs av en stiftelse. Slottet är i princip helt intakt med möbler och allt sedan flera hundra år. Ok, tornen i slottets fyra hörn revs för längesedan samt den pampiga entrén mot sjön. Det är i alla fall ett av få slott som är i vardagligt bruk av sin ursprungliga ägarfamilj. TV8 visade ett bra program om slottet för ett tag sedan

På Grönsöö står också Sveriges äldsta lind planterad av drottning Kristina (Gutav II Adolfs mamma) 1623. Som synes lever den gott ännu.

~~ooOoo~~

Jag bedriver just nu ett projekt med att reducera antalet kameror med film i. Jag misstänker att en del film hinner bli för gammal i några kameror. Dock inte i den här. Alla bilder från Grönsiöö i det här blogginlägget är tagna med Nikon F3 och ett gammalt helmanuellt f2,8/24 mm och på Kodak Plus-X 125. En film som slutat  att tillverkas. Här på Grönsiöö spurtade jag också med en Portra 160 i Zeiss ZM men avslutade den först senare vid kvarnen. Zeissen står aldrig utan film. Den är min arbetshäst.

~~ooOoo~~

Efter Grönsöö åkte vi till kvarnen i Kungs Husby. En mäktig pjäs med sex blad och innandöme som en fabrik. Av någon anledning stod den öppen och jag är ju inte nödbedd av mig. Ingenjören i mig ville se det tekniskt historiska.

Kvarnen

Och vi fick vår fika till slut

Och jag fick vara med på bild. (Fast jag fick tala om avståndet för frun innan hon tog bilden. Manuellt det är svårt det!).

Bilderna inne i kvarnen blev inte bra. Jag strulade med laddningen av den rostfria spiralen och fick en massa följdproblem i den två timmar långa stående framkallningen. Bilderna blev starkt piktorialistiska. Men det blir nog bra till slut med lite mer övning.

Eders Hängivne

PS
Åk gärna till båda ställena en solig dag. Värt att se. Slottet kostar 40:- för att vandra fritt i parken. Kvarnen får man besöka gratis (om man hittar den).