Maxad rysk reskamrat

Så är det dags igen att åka och jobba. Den här gången tar jag med en maxutrustad ryss. FED 1 från 1940 med 1:3,5/50 mm, gulfilter, Voigtländer VC meter II och Tri-X. Som motvikt tar jag med två digitalkameror. Jag har redan börjat släpa efter med det digitala i nyårslöftet. Hur svårt kan det vara att fotografera digitalt?

Redo för Sibirien

Bengt Björkbom har adresserat alla nyblivna Kievägare i ett par bloggar. Jag är en av dem. Jag köpte min i december innan snön föll och sedan dess har det ju varit ett Sibirienliknande klimat vissa dagar.

Eftersom det förmenta området han skrönar om verkar omfattande så har jag utrustat min Kiev så här:

Kamerahus: En Kiev 4 AM från 80-talet. Inte den bästa om man ska tro Bengans ryska kontakter men eftersom den är servad av Sveriges främste Contax/Kiev-kännare räknar jag med att den är OK för en utflykt till Sibirien.

Objektiv: Jupiter 12, 2,8/35, med Contaxbajonett och UV-filter. Jag är ingen fågelfotograf och uvar ska jag inte ha några bilder på! Det här är ännu den kortaste brännvidden jag har till Kiev men jag hoppas få med det mesta av nedslagsområdet i en bild. Objektivet är också från 80-talet.

Sökare: Voigtländers fyrkantiga 28/35, ljusstark, klar och tydlig. Kievens sökare i kameran är för 50 mm så jag måste se bättre att jag får med allt.

Film: Tri-X, vad annars?

Den här konfigurationen passar ypperligt innanför anoraken eller vad det nu blir. Den är kort och kompakt, vida överlägsen en SLR med tele på. Och sist lite bilder på Sibirienekipaget.



Standardpose



Benganpose



Storebror-ser-dig-pose eller Porträttpose med fokus på ögat


Eders ryssälskare

Den bästa kameraväskan

De flesta har väl konstaterat att en kameraväska aldrig kan bli för stor. Under många år hade jag en som rymde mina båda Chinonhus, två objektiv, blixt, filterhållare och ett antal filter plus ett par rullar film. Nu rymmer samma väska en Leica M3, en FED 1, fem objektiv, två exponeringsmätare, filter och motljusskydd och flera rullar 135-film på samma utrymme. Mätsökare tar ju lite mindre plats =)

När jag skaffade en digitalkamera för ett par år sedan köpte jag en sån där axelremsväska som på mindre än ett år fylldes till brädden med objektiv och tillbehör såsom blixt, batteripack, filter, motljusskydd och gud vet allt vad som ryms i den. Det är en Gordisk knut att lösa varje gång man ska ha något =)

Så började jag intressera mig för gamla kameror och köpte därför en värstingväska från 70-talet bara till mina mellanformatare. Den blev också snart full med prylar. Och allt fick inte plats...

En Nikon EM som jag köpte på Tradera levererades i en liknande kameraväska som jag hade från början. Nu är de alltså fyra!

Och ändå står mer än halva kamerasamlingen kvar i bokhyllan!

Det hör till saken att jag avskyr att bära på väskor. I början av min karriär reste jag mycket mer än jag gör nu och lärde mig snart att resa med lätt packning (för att man inte skulle behöva vänta på bagaget på flygplatserna).

Så vad ska jag med en massa kameraväskor till?

Och hur gör jag när jag ska ut och fotografera?


 

Jag tar en kamerarem och går!

Den bästa kameraväskan är den som stannar hemma!

Man behöver ju bara EN kamera, ETT objektiv och EN film.

In the quiet of the railway station

Dagens melankoliska nostalgidos. Simon & Garfunkel var bland mina tonårsidoler och jag lyssnar fortfarande med god behållning på deras musik. En rad i The boxer får stå rubrik för det här inlägget som handlar om järnväg. I Åmål.

Tiden har stått stilla i många år men nu har den börjat gå igen




















Alla bilder tagna med femtiotalskameror, Rolleiflex och Nettar.

Skokloster revisited

Igår (måndag) drog vi till Skokloster för andra gången i år. Förra gången hade jag bara en Chinon med tele med mig och den filmen sitter fortfarande i kameran. Igår var det andra kameror som gällde. Rolleiflexen så klart, Canon Dial och lilla Coolpixen. Canon är ju en halvformatare så det tar lite tid att uppfylla nyårslöftet med den. Nu fick jag några bilder av slottet i helfigur utan att stå alltför långt bort. Nu är 44 av 72 bilder tagna. Jag får nog ta ut den på en gatufotosväng i höst. Nå, nu är det väl dags för lite bilder, eller?

Slottet. Sveriges största och vackraste privata slott. Från stormaktstiden.

Södra sidoskeppet i den vackra kyrkan.

Här var det mer än bara "Gyllene skor". Hela stassen var gyllene på den här snubben. Herman Wrangel ligger på sin dödsbädd framför. Tar en med Rolleiflexen också.

Pampig orgel har dom också. Skulle ha suttit fint med lite Charles Marie Widor som eftermiddagskonsert. Stor kyrkorgel live, det är nåt det!

Utanför kyrkan stod den här stenen. Om den har nån koppling till kyrkan vet jag inte, men snygg är den.

Slottscaféet hade inga gäster, vilket härmed bevisas. Fotografen räknas inte.

Inne i slottet råder fotoförbud, så vad gör man? Inleder sin kriminella bana förstås!

Stormaktstidens version av Windows.

Några barn lekte här på innergården och jag försökte verkligen få dom på pränt men jag misslyckades.

Slottet vaktas av en kanon och en tom kanonlavett. Men det fanns inga kulor.

Fikade gjorde vi vid infarten till Skråmsta stuteri men där tog jag ingen bild.