Min analoga sommar

Eller vart tog digitaltekniken vägen?

Jag vet egentligen inte riktigt varför det blev så här. Jag menar, jag har ju en riktigt bra digital systemkamera som ger mig allt jag behöver och t o m mer än jag behöver. Ändå blev den nästan dammig i somras. Jag använde i huvudsak en modern mätsökarkamera med bra objektiv till och fotade allt från promenader i staden till semesterbilderna på Gotland. Jag tänkte väl att frugan skulle ta lite turistbilder på semestern med den men när vi kom hem var bildmaterialet ett helt annat än turistbilder. Lång näsa.

Nu är jag inte det minsta missnöjd med det. Jag fick de bilder jag ville ha om än 100% i svartvitt. Som en semester på 50-talet. Barndomens bilsemestrar var så gott som helt svartvita. Ibland lyxade sig pappa med att stoppa in en färgfilm men annars var det svartvitt som gällde. Albumen är fulla av dem. Så här nära ett halvsekel senare är de likafullt dyrbara minnen. Värda sin vikt i färg.

Jag kan ännu inte riktigt förklara varför det känns bättre att lyfta en analog kamera för att ta en bild. Modus operandi är ju väldigt likartat mot en digitalkamera. Ok, de flesta av mina analoga kameror är lite mindre och lättare än den stora digitala systemkameran. Men ändå. Man trycker på samma avsedda knapp för att frysa ett ögonblick. Och egentligen är det ju inte så intressant vad man använder, bara bilden blir det man ville ha. Ett minne.

Här är några få minnen av min analoga sommar.

Och jovars, jag lyxade till det med lite färg också.

Eders hängivne

En Brownie på fjärde sträckan

För att ingen kamera ska bli glömd utan få sin nödvändiga motion och för att jag kanske ska upptäcka en juvel i kameragaraget kör jag sedan en tid en stafett med alla. De är många så det kommer att ta tid =) Lyckligtvis är det många mellanformatare med 120-film och i dem går ju filmerna fort igenom. Den här gången blir det bara åtta bilder igen. Om jag tåler mig lite grand kan den kanske räcka en vecka.

Efter Agfa Silette blir det Kodak Brownie Flash IV som får en rulle Ilford FP4+ på 125 ISO. Man får vara försiktig med filmvalet på gamla kameror. Fast bländare och tid ger inte så stort spelrum ens vid vackert väder. Den här har bländare 14 och sannolikt en slutartid på 1/50 sek. När man kör svartvitt är det inte så hemskt noga. Det ska nog bli bra ändå.

Brownie Flash IV. Tillverkad 1957-1959 i England och nära mint condition.

Eders Hängivne

PS
Jag tänkte avrunda med en bild från Agfa Siletten som blev full med höstfärger på Drottningholm men den är ännu inte framkallad. Jag tänkte framkalla den själv den här gången så det dröjer nog ett litet tag =) När jag framkallat den rullen hamnar nog någon bild i mitt album Retrokamerabilder. Håll utkik.

Strömstedt & Freud

Du borde gå och prata med någon

Jag fick ett telefonsamtal från min andre son, Philip, på tisdagen i förra veckan. Han var i stan. Vi bestämde genast att träffas på "stan" och käka lite tillsammans. Vi träffas inte så ofta så man får ta de tillfällen som bjuds. Vi tog var sin plankstek på Drottninghof och pratade om livet, jobb och framtidsplaner. Han var i Stan för att jobba med showen Strömstedt & Freud och skulle turnera runt med dem ett tag. Premiären skulle vara på onsdag kväll på Intiman. Eftersom jag är mellan uppdrag frågade jag om jag kunde komma dit på genrepet onsdag förmiddag och fota lite. Baktanken var förstås att få språka med sonen lite till innan premiären på kvällen. Dagen efter skulle de åka till Karlstad.

På Intimans hemsida kan man läsa:

"Niklas Strömstedt och Per Naroskin har gjort en självutlämnande scenshow som växlar mellan vansinnigt allvar och brutal humor. De har skapat en föreställning där poptönten och den tondöve terapeuten brottas med sig själva och varandra för att förstå lite mer av livet. Niklas Strömstedts texter och musik är ryggraden i föreställningen, som kompletteras med Per Naroskins terapiperspektiv. Det handlar om kärlekens förhoppningar och besvikelser, om att få ihop sin längtan efter både närhet och frihet och om lindansen det innebär att anpassa sig till andra människor utan att tappa bort sig själv. Det handlar om relationen till sina egna barn och gamla föräldrar. Och lite om döden förstås…"

Jag tog två rullar Tmax 400 pressade till 1600 och körde bländare 4 i ett par timmar. Det blev förstås en massa skitbilder. Missad fokus, skott i fel läge, rörelseoskärpa, plötslig ljusförändring mm mm. Allt kan hända när man är oförberedd. Men det är också tjusningen med det här sättet att fotografera.

Lite bilder från genrepet då:

Högläsning ur gamla journaler

Till sist tyckte jag det blev lite av ett rollbyte

Freud showade loss och Strömstedt tog på sig psykoterapeutens analysbrillor.

Eders Hängivne

PS
Jag använde Zeiss ZM och korta telet Sonnar f1,5/50 men ångrade lite att jag inte tog med 90 mm också. Men det man har, det har man...

PPS
Nästa gång på Intiman är 16 oktober. Tips, alltså =) 

Ålder som ädelförfarande med bilder

Om Vivian Maiereffekten

Så här kan det gå när man dammar av en gammal diabild från 1978. Jag laddade upp bilden nedan på Tumblr igår och idag när jag kollade var det drygt 60 gilla och återbloggningar på den och stigande medan jag skriver. Det visar på att bilder förädlas med åldern.

Praktica IVB + Tele-Takumar f3,5/135. Ektachrome 200 var min standardfilm vid denna tid. Och som synes använde jag kameran flitigt även i vått väder. Östtyska kameror är robusta.

Eders hängivne

PS
 Så ser den ut 

Stafettväxling igen

Min Nettar 515/2 var snabbt avklarad fast de åtta bilderna spände över tre tillfällen. Ängsö slott, Rosenhill på Ekerö och Äppelfabriken på Färingsö. Nu har stafetten gått vidare till min Agfa Silette som fått en 24-bilders Fuji Superia 200 i sig. En högst ordinär amatörkamera med ett f3,5/45 mm objektiv och snabbaste tiden 1/200 s. Det borde funka fint en solig sensommardag, eller vad tror du? Kameran är en 50-talare så alla bilder passar i Retrokamerapoolen om de bara blir bra nog =)

Agfa Silette

Den har inga öron att fästa en rem i så jag blir tvungen att använda den bruna kameraväskan av never-ready-typ. Det lär ta lite extra tid att ta en bild, alltså. Tänkte fuska lite med att sätta på en gammal avståndsmätare i blixtskon. Ju mer manuellt desto härligare känsla när bilden är tagen (om inte motivet hann försvinna, förstås)

Eders hängivne

PS
Här kommer en bild från Nettaren bara för att visa att den klarade sin distans =)

Växthuskaféet på Rosenhill i Nyckelby på Ekerö.