Stafettväxling

Jag avslutade första stafettkameran igår, Nikon F80 med Plus-X 125. Nu tar Nettar 515/2 vid med Acros 100. Jag får visserligen bara 8 bilder men det räcker för att hålla igång den. Slutaren låter finfint och bländaren löper mjukt. Jag räknar med minst lika bra bilder som förra gången.

 Stafettkamera 2

Eders hängivne

Körsbärsgården, Sundre, Gotland

Ett bildsvep

Det pågår utställningar av flera konstnärer just nu men också ett par fotoutställningar.

Eders hängivne

PS
Alla bilder tagna med en analog  mätsökarkamera, 35 mm objektiv och med Tmax 400 som minneskort. 

Standardisering i kamerastallet

Om ordning på torpet

Efter att ha kört slut på film i ett flertal kameror och till slut bara haft två med film i har jag bestämt mig för att ha en standarduppsättning som passar för olika tillfällen. Både färg och svartvitt, dia kommer jag att sluta använda när de få rullar jag har i frysen har förbrukats.

Så här ser det ut i stallet just nu:

1) Zeiss ZM med Across 100 @160

Arbetshästen

2) Rolleiflex 3,5B med Tmax 100

3) Olympus OM-2N (S) med Portra 160 @200

4) Olympus OM-2N (B) med Tmax 100

Jag kör färg i Olympusens silverhus och svartvitt i det svarta. Bra för mitt eget minne. Annars håller jag min profilsida uppdaterad med vilken film jag har i husen för säkerhets skull.

Jag ska också försöka mig på att inte byta objektiv utan köra en rulle med samma objektiv rakt igenom. En sak mindre att komma ihåg, alltså. Jag har försökt otaliga gånger att föra anteckningar när jag är ute men jag misslyckas varje gång.

5) Stafettkamera

Jag har också tänkt mig att ha en löshäst och köra en rulle i en ny (läs gammal) kamera som en slags stafett för att hålla liv i mina gamla godingar. Första kameran blir Nikon F80 med Plus-X 125 körd på ISO 160. Jag har tänkt köra den i stående framkallning. Vem som står i tur efter den är skrivet i stjärnorna. När det blir dags är det stundens ingivelse som bestämmer. Jag hoppas kunna hålla mig och vänta tills rullen är slut innan jag laddar nästa kamera. Vi får se hur det går.

Det kan mycket väl hända att ingen kamera som för tillfället  har film passar för de projekt som dyker upp. Då laddar jag en passande kamera för just det projektet men siktar på att köra slut på den innan jag tar upp stafettkameran igen. Paus i stafetten alltså. Solklart, va?

Eders hängivne

Gotland i grått

Om en semesterresa i svartvitt

Vi åkte till Gotland några dagar i mitten av juli. Med mig hade jag D600 och Zeiss ZM och flera objektiv till båda. Tanken var att ta lite vanliga turistbilder med D600 och lite annat med Zeissen på film. Men det bar sig inte bättre än att jag tog allt på film. Åtta rullar svartvitt och inte en enda digital bild. Min fru använde den andra kameran och jag var nöjd ändå. Vi har varit på Gotland förut så det var inte mycket nytt. Det blev bara så att jag fortsatte med det svartvita.

Vad kan man då säga om Gotland i svartvitt? Gråspräckligt. Kalksten gör sig inte bra på bild. Dessutom gör den allting så himla ljust. Ibland frestades jag att sätta på ett gråfilter men behöll gulfiltret på utom sista dagen då en molnslöja lade sig över ön. Då ersatte jag gulfiltret med ett vanligt UV-filter. Nu blir det lite smakprov ur de åtta rullarna Tmax 400. Jag använde mest 35 mm men några bilder blev tagna med 90 mm. Jag kommer knappast ihåg vilka. Det är ganska många bilder så det här är bara för de uthålliga.

Vi åkte som alla andra med Destination Gotland.

Det finns ett café som ett strykjärn i Visby

Vi bodde på Strand Hotel

Första kvällen njöt vi av solen och brisen från havet

Färjan till Fårö är gul och blå.

Hästen (eller hunden?) i Gamle hamn

Frun tar igen sig

Raukfältet vid Digerhufvud hade många besökare

Men alla "försvann" i det gråspräckliga

Helgumannen. Lite trä att vila ögonen på.

De har t o m trätak

Båten hade flyttat på sig sedan förra gången.

Trä är skönt att titta på i det hårda kalkstensljuset

En uppnäst rauk vid Langhammars raukfält

Skönt med lite välbekanta former att vila ögonen på också. Jag menar bilplåt. En Hudson Hornet.

Roma glasbruk ligger framför Roma klosterruin vilket gör klostret lite svårt att hitta om man inte har varit där förut. Åk mot Kungsgården.

Det här är resans bedrift. Vi (jag) hittade ruinen efter ett annat kloster bara några kilometer från Roma men lika intressant. Jag kan inte ens förklara vägen.

Skeppssättning längs vägen med utsikt över Karlsöarna

Vi åkte längs en kustväg med vindpinade träd

Vi jagade väderkvarnar åt dottern

Körsbärsgården i Sundre. Hur sannolikt är det att man träffar en fotoklubbskompis  här utan att ha planerat det? Trevligt och överraskande! Vernissage var det också och gratis inträde.

Vi åt en bit mat här och jag fotograferade väggdekorationen

En av fruns favoritkonstnärer ställde ut här

Hoburgsgubbens näsa är fortfarande gul så att man ska upptäcka honom. Det vore ju synd att ha varit där och inte sett honom.

Spånklädda hus i Visby hamn

Jag provade talarstolen i Almedalen men ingen ville lyssna.

Utsikt från mitt hotellrum

Takterassen utanför mitt rum. Granne med ruiner.

Här väntar vi på att få köra ombord på färjan hem

Eders hängivne

PS
Jag rekommenderar att sätta i färgfilm i kameran när ni åker till Gotland. Bilderna blir mer spännande då. =)

Analogistens Säterutställning

Om den fotografiska gemenskapen

En sak var säker i Säter. Bilderna är i fokus. Hur vi åstadkommer våra mästerverk är av underordnad betydelse men här fanns många tips om vägen till bilden. Låt vara att en del måste offra nattsömnen för att få till det medan andra bekvämt shoppar loss vid bildskärmen i sin skaparkraft. Vi får alla utlopp för våra gåvor i bildskapandet, var och en med sin förmåga och på sitt eget sätt. Såsom varande den enda helanaloga utställaren kände jag mig inte som en främling i sällskapet. Vi har ju samma intresse. Här kommer ett bildsvep ur analogistens synvinkel. Förstora gärna bilderna och njut av det analoga tonomfånget.

Det Engbergska Värdshuset bjöd på fin gemenskap i sällskapsrummet

Fotograferna Hallberg & Hallberg i avspänt umgänge med oss andra

Översikt av utställningen. Bakom hörnet till höger fanns det några också

Utställningsgeneralen välkomnar...

...invigningstalaren, som varken kan fotografera eller spela instrument men sade sig vara en fullfjädrad njutare av fotografi och musik.

Båda bilderna ovan tagna med Rolleiflexen på Tmax 100.

Det var hemskt varmt första och halva andra dagen. Vi tillbringade mesta tiden flämtande i skuggorna.

Min favoritfotograf. Lars-Erik Boberg. Det syns inte här men i verkligheten var de monokroma bilderna mörkt bruna i svärtan. Klassiskt vackra att se på.

Min egen hängning med bilder från Place des Arts i Montreal.

Där inget annat anges är bilderna tagna med Zeiss ZM, 35 mm på Neopan Acros 100 (exponerad som 160) och stående framkallning i Rodinal 1:100 i 1 timme. Acrosen är min nya favvofilm. Otroligt vackert tonomfång. 

Eders hängivne