Pro Memoria
Själens oas
För ett tag sedan besökte vi Millesgården igen. För mig var det fjärde gången i år men jag njuter ändå av att bara vara där. När man redan sett allt och tagit det mesta på bild så infinner sig njutningen av att bara finnas till i denna själens oas. Nu senast koncentrerade jag mig på att fotografera det som man inte så ofta tänker på eller ”ser”.
Tillsammans med musik av en av mina favoritkompositörer är du välkommen att njuta du också. Jag hittade bara ett enminutsklipp men det går ju att spela flera gånger. Videon har inget med mitt inlägg att göra. Shroud for a Nightingale heter musiken av Richard Harvey.
Entré + kaffe och bulle bakad efter Olga Milles recept: 100 kr.
Håll i er nu. Hela stället är en rejäl Jugend-kick.
Alla bilder med Rolleiflex Automat från 1952 och färsk Tri-X 400
Storstädning och omstart
Jag gick i taket idag. Jag visste inte att det fanns ett tak för hur många bilder man får ha på fotosidan men idag så upptäckte jag det. 800 närmare bestämt. Så jag bestämde mig för att rensa och jag gjorde det ordentligt. Från 800 till ca 100. Alla utställningar är borta och flera kollektioner. Flera album är borta men jag skapade ett för bilder som jag sparat. Det albumet heter ”Gamla bilder”. Några gamla album finns kvar eftersom jag kommer att lägga mer bilder i dom. Albumet ”Nyårslöftet” är helt orört. Det är ju bevismaterial =) Jag tar bort det nästa år och ersätter det kanske med ett nytt album för ett nytt nyårslöfte. Retroalbumet är förstås kvar men kraftigt rensat.
Hädanefter kommer jag att fokusera på mina bilderbloggar, retrofotografi på film, tävlingar och att få till en egen utställning. En fotobok ligger högt i önskelistan också. Det vore kanske något att ge bort i julklapp till nära och kära. Det blir kanske inte lika mycket uppladdat som förut.
Så till sist att stort TACK till alla som gett upmuntrande tillrop och kritik. Nu är de flesta kommentarerna borta =) Nästa steg är nu att rensa bland mina favoriter av andras bilder. Sorry, men när man ändå är igång så är det lika bra att göra det ordentligt. Kom bara ihåg att jag en gång gillade din bild så mycket att den blev en favorit. Jag behåller bara dom jag tycker bäst om NU, idag.
Och så några bilder i varje blogginlägg. Färskt framkallade och skannade.
Lagbrott och Moment 22
Åmåls mest fotograferade vy
Tåget hem till Stockholm. Vid Åmåls station.
Alla bilder med Leica M3 och Jupiter 8 eller 12
Rollei Annual till frukost
Det kom ingen dagstidning idag så jag tog fram en Rollei Annual från 1951 till frukosten istället. Modernt tvåspråkig, en spalt på tyska , den andra på engelska. Eftersom jag behärskar båda så spelar det ingen roll vilken spalt jag råkar läsa men roligast är det nog att läsa på tyska om en tysk kamera. Där stod lite historik om succén med den tvåögda kameran. Paul Franke fick avbryta en marknadsföringsresa därför att fabriken inte orkade få fram tillräckligt många kameror. Efterfrågan var enorm. Bokens bilder ger mig rysningar.
Badnymfer och scouter
Kungsörn och bergslättring i Alperna (var annars?)
Kvinna vid fontän och ett tyrolskt fik.
Nu ska jag skanna gårdagens rulle från Rolleiflexen (tillverkad 1952)
Senare blir det Waldemarsudde och Carl Larsson. Vi ses senare.
Kvartalsrapport från nyårslöftet
Mitt nyårslöfte för 2009 är det trevligaste löftet jag gett på månget år. Jag har tröttnat på alla löften som ligger som en piska på ryggen hela året. Livet är för långt för att vara en pina. Den här gången är löftet en morot som jag får hålla in hästarna för att inte uppfylla för tidigt.
Jag ska köra en rulle i alla (fungerande) analoga kameror jag har och om jag köper några fler innan den 1 december ska de också ha en rulle. Den sista kameran löper väl risk att få en rulle för 24 exp. Adventskalendern =)
Året började med åtta kameror. Nu har jag redan åtta till. Det sitter, eller har suttit film i alla utom en. Fem av femton fungerande kameror är avklarade. Jag ligger FÖRE tidsschemat. Den sextonde ska opereras innan den får film. Iris (bländaren) fungerar utmärkt men inte ögonlocken (slutaren). Första operationen misslyckades. Från att ha haft åtminstone en riktigt långsam höneblink, blinkar den inte alls längre.
Någon reagerar kanske på att jag hittills har kört mycket svartvitt. Det beror på att det inte är så kul att ta färgkort på vintern då det mesta redan är svartvitt. När våren kommer med grönska då släpper jag ut färgfilmerna och de långsamma svartvita som behöver mycket ljus. Några kameror går fort att avverka, åtta eller tolv bilder är ju gjort i ett nafs som i Nettaren eller Browniesarna. En är nästan en evighetsmaskin. Filmen tar aldrig slut verkar det som i Canon Dialen. Sjuttiotvå bilder är ju som TVÅ vanliga filmer i en halvformatare. Jag började tidigt med den och räknar med att hålla på större delen av året innan den är klar.
Här är sjuklingen som har ögonlocksinflammation. Pontiac Bloc Metal 41 (1941)
Andra kvartalet har börjat bra med två rullar klara redan. Flera kameror har kört flera rullar. Hej hopp vad kul det är!
PS
Vill du kolla statusen löpande så läs nyheterna i min profil. Bildbevisen hittar du i albumet Nyårslöftet 2009.Strandraggare och nakenbadare
I mitten på 90-talet var vi på Naxos ett par veckor. Första veckan gjorde vi det som turister gör och åkte en del turer. Andra veckan latade vi oss och åkte varje dag till en badstrand, Agia Ana, som var känt för sina nakenbadare. Inte var det så många nakenbadare där men mycket minimalt med täckande textilier i alla fall. Nästan varje dag kom en övermogen grekisk lantis dit klädde av sig allt och strosade längs stranden med den hårda picken i vädret så nära alla solbadande kvinnor som möjligt. Han la sig ett par meter ifrån och glodde och svajade med utrustningen. Alla ignorerade honom. Några t o m försökte schasa bort honom. Han fick inga ”napp” såvitt jag kommer ihåg.
En betydligt beskedligare och blygsammare strandpojke njöt av livets härlighet på Dragsön i Grumsfjorden de 28 juni 1960. Vi åkte dit i farfars båt och tog in i en lånad sommarstuga. Jag kommer inte ihåg så mycket av den helgen men mamma har låtit mig veta att det snöade 1 juli och eftersom taket läckte avbröt vi semestern på ön och åkte tillbaka till farmor och farfar i Slottsbron för några dagar istället. Det här ögonblicket minns jag dock där jag satt i en grop i sanden och njöt av det okomplicerade livet som bara barn kan =)
Mars månads profilbild