Taxinge slott, Bella Pictura och Tri-X

Bella Pictura hade valt en fin miljö som inramning till sin utställning. Jag tog inga bilder på utställningen. Det hade min svensklärare kallat för tautologi, bildligt talat =) Om utställningen kan sägas att den var liten men naggande god. I högsta grad sevärd. Sorgligt är det bara att kvinnor vill separera sig från männen i dessa jämlikhetens tider. Men det är ju ingen kvinnlig last att skapa grupper av likasinnade. Hela mänskligheten är ju så funtad att vi söker oss till dom som är som vi. Det känns tryggast så.

Alla bilder med Rolleiflexen och Tri-X, mitt Dogmaekipage.

Roligt ska det va’. Annars får det va’.

Jag försökte men det var aldrig roligt. Att ha en digitalkompakt till Dogmakamera var ett missgrepp som jag redan ångrar. Det är egentligen inget fel på kameran. Den är kompetent och har många möjligheter. Men är fy så tråkig!

Roligt ska det vara annars får det vara. Jag har bestämt mig för ett nytt Dogmalöfte (redan) och för att kompensera så byter jag till det roligaste jag vet just nu. Modet har också fyllts på ordentligt så jag ger mig i kast med utmaningen att komponera bilder i kvadratiskt format. Och Affes bifall i mitt våndande blogginlägg för ett par månader sedan har hjälpt till. Här är mitt nya Dogmalöfte:

Kamera: Rolleiflex Automat

Objektiv: 75 mm

Film: Tri-X 400

Med det här löftet blir det ändå lite flyt i bildströmmen in till poolen. Tolv bilder per film sörjer för den saken.

 

Mitt nya Dogmalöfte fotograferad med Nikon D80, konverterad i SEP på Tri-X.

På två hjul igen

Jag har återupptagit mina cykelturer igen och helt naturligt har jag med mig en kamera. Denna gång tog jag Dogmakameran, Canon Powershot A80. En kompetent liten fotoapparat. Egentligen vill jag ha Coolpixen till det här men den är hos Nikon på ”reparation”. Damm på sensorn! Och den har mest legat i fickan! Reparatören verkade uppriktigt förvånad men kunde konstatera faktum. Powershoten har varit med om mycket värrre äventyr än den men aldrig haft såna problem. Jag slår vad om att de glömt att montera en tätning runt optiken. Nåväl, det går ännu på garantin.

Här några bilder från dagens tur.

Framme vid målet. Hustrun blev skräckslagen när jag talade om målet för dagens tur så för att bevisa min äventyrslusta skickade jag henne ett MMS med bildbevis från ”expeditionen”. Väl hemma visade det sig att hon inte kan ta emot MMS på sitt abonnemang.

På väg hem blev jag hindrad av broöppning. Fram med kameran (som nu omärkligt har ställt om sig till panoramaläge med helt knasiga inställningar) och ta lite bilder. Det var ju det mest spännande som hände på hela turen.

En kilometer hemifrån bröt det ut ett sommaråskväder som berikade luften med nytt fräscht syre och gav spurten hem en riktig skjuts. Personbästa förstås på första turen till Drottningholm =)

Världskrig och femtioelfte riket

Alla i familjen var hemma i Åmål i helgen för att fira lillbrorsans femtioårsdag som inträffade i april men mest av allt för att fira hans sons studentexamen. Dagen efter  förströdde sig den äldre lillbrorsan sig med sina söner och lekte världskrig i väntan på lunch. Dogmakameran kom fram och dokumenterade.

Canon Powershot A80

Nytt Dogmalöfte på G. Våndor och överväganden

Min trevliga Zorki 4 sviker mig med ett svårlokaliserat ljusinsläpp som förstör många bilder så jag har grunnat ett tag på ett nytt löfte. Min stora förtjusning för retrokameror till trots har jag funderat allvarligt på att köra D80 med 50mm men jag har svårt för att bestämma mig om färg eller svart/vitt. Det här alternativet skulle ha den positiva effekten av att jag då tvingar mig att använda digitalkameran mera. Bara ordet ”tvingar” avskräcker mig. Finns inte lusten blir det inga bra bilder ändå.

En annan stark kandidat är en FED 1 från 1940 med ett FED 3,5/50 mm och Tri-X. Den kameran köptes av en man i Kalmar av en sovjetisk sjöman direkt på kajen i Oskarshamn 1974. Han har vårdat den ömt genom åren och eftersom han reparerat kameror på fritiden i många år var det ett tryggt köp för mig. Den fungerar alldeles utmärkt, är liten och enkel att hantera.

FED 1 typ D1 (1940) med FED 50mm/f3,5

En tredje kandidat skulle kunna vara min Rolleiflex Automat från 1952 med sitt 3,5/75 mm och HP5+. Den här kameran ger mig stor lust att fotografera, är rolig att jobba med men den har ett stort minus. Den är allt annat än liten och diskret. Man påverkar lätt levande motiv med sin närvaro och det får man, Dogma förbjude, inte göra. Men trevliga samtal kan man få =)

Rolleiflex Automat (1952) med 75mm/f3,5 till vänster

En fjärde kandidat är starkare än den tredje. En Zeiss Ikon Nettar med sitt 4,5/75 mm och Portra 160NC. Färgfilmen skulle jag välja enbart för att kombinationen med optiken i Zeissen ger väldigt fina färgbilder. Kameran är liten, diskret och utmärkt enkel att hantera. Den är ihopfällbar (pocket) och är därför extremt lätt att alltid ha med. Eftersom man inte kan ställa in skärpan med annat än gissningar med ögonen och lite memorerade hyperfokalkalkyler blir det ett lättsamt ekipage. Med mellanformat 6x6 går det att smygfota ganska bra. Motivet lär finnas nånstans i bilden nästan hur man än gör. Den här kameran har många möjligheter men lider av samma svaghet som Rollein. Trots sin litenhet och diskreta yttre väcker den nyfikenhet och påverkar således motivet. Men en vacker dag tar jag mod till mig och använder en mellanformatare i ett Dogmalöfte i alla fall.

Zeiss Ikon Nettar 515/16 (ca 1950) med 75mm/4,5

Min sista kandidat är en av de starkare. Mitt årsbarn Leica M3. Jag har nyss köpt den och behöver lära känna den. Jag testar lite just nu på en kort rulle Tri-X med en Elmar 3,5/5 cm och Jupiter 12 (2,8/35mm) innan jag bestämmer mig. Jag ska använda kameran i klubbens fotomara snart och därefter bestämmer jag slutligt vilken kombination jag vill köra. Om jag väljer den...

Eller så blir det nåt helt annat.

<Suck>. Denna vånda =)