Jag har gått över till den mörka sidan

Darth Vader hade inte kunnat finna en villigare adept. Jag åkte hem till Åmål för att hälsa på mamma och pappa. Dels för att kolla läget men också för att på allvar ta itu med det fotografiska hantverket. Jag ville lära mig att framkalla film och ”göra kort” och en bättre lärare än min pappa kan jag inte tänka mig. Han har fotograferat sedan 1947 och efter att ha gått med i Åmåls Fotoklubb 1967 eller 68 har han erövrat åtskilliga bevis för sin fotografiska konst. Jag har med andra ord spenderat ett par dagar i pappas mörkrum.

Snön kom lagom till jag kom hem och gjorde exponeringsmätaren upplivad så jag tog tillfället att köra den första rullen för året i min ”nya” fotograferingsmaskin, en Bronica S2A, som är lyckligt befriad från sådan teknik som kan ryka eller bli full med löss. En maskin av ädlaste rostfritt 18-8-stål polerat till spegelglans, kristallklart glas och vackra läderdekorationer. Den väger 1,85 kg med film laddad så jag måste nog gå på gym innan jag tar nästa rulle. Nu körde jag med pappas stora stativ som väger mer än kameran. Här en bild på min drömmaskin som i fotograferingsberett skick har en slående likhet med ett litet ånglok.

 

När man trycker på utlösaren här så startar en mindre jordbävning och när kortet är taget har man en klar minnesbild av att ha hört en kollision med mycket plåtknyckel. Behöver jag säga hur förtjust och förälskad jag är. Det här är min nya älskarinna.

Jag framkallade förstås filmen själv. Det var ju det jag skulle lära mig. Jag lärde mig handgreppen med spiralen och dosan i fullt dagsljus på en kasserad film, blundade och försökte i ”mörker” tills det gick bra flera gånger på raken. Sen körde jag skarpt med pappa som backup. Backupen behövde aldrig användas. Framkallningen gick bra hela vägen och jag tror t o m att pappa blev imponerad av negativens kvalitet. Några rutor från inomhusbilder blev inte bra (underexponerat) men annars var allt klart godkänt. Här ett par bilder från rullen som är skannade. Några till finns i mitt album Bronica.

Sofiagatan med äldre hus

Dagen därpå kopierade jag bilder. Det var ett tag sen jag gjorde det senast så allt var i praktiken nytt även om jag förstås kunde allt vi gjorde ”på papperet” =) Jag kopierade både mina färska negativ och gamla bilder som pappa tagit. Jag hade speciellt riktat in mig på bilder på mig själv att ha till kommande profilbilder. Det kanske inte många känner till men jag kör ganska mycket research bakom mina gamla bilder.

Summan av det här är att jag är såld på svartvitt och silverhantverket i den mörka sidan av fotografins värld...

KAXIG

Så har man då gått och blivit lite kaxig också på gamla dar. Skickade in ett par bilder till Black & White Spider Award efter att ha inspirerats av Monika Manowska och hennes fantastiska bild Fräknis. Jag har förstås inte bilder i samma klass men det viktigaste är att delta, eller? Jag har aldrig hamnat på prispallen någonsin med mina bilder i någon enda tävling men jag är säker på att chansen blir större om man deltar =) Jag tänker inte visa vilka två bilder jag skickade in, en till People och en till Portrait, men ni kan få se den som jag själv ratade i den interna nomineringen.

 

Wish me luck

Då och nu 4 - Uthuset

Det är vemodigt att gamla miljöer försvinner men så är ju människans förbannelse att vilja göra allt bättre och finare än det har varit förut. Så det är tur att någon fotograferar och bevarar minnen åt eftervärldens nostalgiker och forskare =) Den här gången ska det handla om uthuset på Kyrkogatan 23. Det stora röda långa med sitt mystiska innehåll  i förråd, tvättstuga och vedbodar. Det hade varit kul att ha lite inomhusbilder från det men det vet jag inte om det ens finns. Lukterna minns jag än men det kan jag inte förmedla här. Gertrud och Gösta Berg bodde i uthuset innan de flyttade in i stora huset och när de flyttade hyrde pappa deras gamla kök som hobbyrum och förråd. Det hade fönster mot gatan. Våran vedbod hade inget fönster och låg i andra änden av uthuset. Vi hade som alla i huset vedspis och kakelugnar. Fotogenkamin hade vi också och till mitt rum köpte pappa det lyxigaste som fanns på den tiden. En elradiator på 600W. Men det var ju uthuset det skulle handla om. Dags för lite bilder.

1961
Om du tittar noga bakom dessa glada hamnsjåare så ser du uthuset i all sin faluröda glans. De många fönstren till vänster i bild släppte in ljus i tvättstugan och en korridor i "lägenheten".

1945
Vår hyresvärds familj framför entrén till uthusets "lägenhet" och tvättstuga.

1966
Uthuset i vinterdräkt (för alla vinterälskare) den snörika vintern 65/66. Här syns också trädgårdsförrådet längst bak på tomten. Soptunnorna stod bakom det så vägen dit var alltid skottad.

1966
Mera snö. Utsikt från soptunnorna ner mot Norra Långgatan. Vår vedbod låg närmast hörnet på uthuset med dörren rakt mot fotografen (pappa).

I uthuset gjorde jag min första erfarenhet av aerodynamikens mysterier. Jag snickrade ett flygplan av en smal brädbit och en vinge av masonit. Det kunde inte flyga, bara störta. Aerodynamik förblev ett mysterium till dess jag började på teknis.

2008
Så här ser det ut idag Om uthuset hade varit kvar hade det legat i bildens högerkant. Visst är de nya husen fina. Men charmen från ett gammalt rödmålat uthus kommer aldrig tillbaka. Att sitta med ryggen mot uthusväggen en solig dag och tälja på en träbit medan träet i väggen knakar när ett moln drar förbi kommer aldrig tillbaka annat än i minnet.

2008
Om uthuset hade varit kvar så hade jag stått bakom det och bara fotogtraferat en rödmålad vägg och grannens garage. Där trädet nu står, ungefär, låg uthuset.

24exp En bit av Vällingby

Bilderna från 24exp har landat och jag har ladddat ner dom från Crimson för publicering på FS. Kameran, en Chinon CE-5 med 28-50/3.5-objektiv hade problem att komma igång i början men skötte sig fint resten av tiden. Förr var det min vana att ta en ”skitbild” på första rutan för att vara säker på att den första ”allvarligt menade” bilden skulle bli ok. Den här gången valde jag att börja på 1 för att enkelt kunna hålla reda på dagarna. Det visade sig vara ett misstag. Första dagen gick förlorad. Svårare är det att förklara var fredagen den femte tog vägen. Mitt i perioden blev jag sjuk i lunginflammation så det blev mycket bilder inne. Här är i alla fall några smakprov.

Fotoklubbmöte på Midsommargården

I brist på snö virkade min fru snöstjärnor som hon stärkte och hängde upp. Det kom till flera senare

Dotter Anna kom från Montreal för att fira jul

Räkningarna droppar in utan hänsyn till den kommande högtiden

En slocknad stjärna vilar upp sig

JULAFTON. I år körde vi med ett önsketräd. Sparsamt dekorerat och där vi knöt fast våra önskningar

Resten av adventskalendern finns i mitt album 24exp 2008.

Negativ 18x24 cm

Den storleken ska man ha om man ska ta kort med den här kameran. Jag har försökt luska ut vem som har tillverkat skönheten men har gått bet. Först trodde jag att det var Goerz för så står det på optiken. Det är inte så konstigt egentligen. Optik var just vad Goerz tillverkade innan de också började tillverka kameror. Nu lutar jag åt att det endast är optiken som är Goerz och att kameran har tillverkats av någon ännu okänd fabrikör långt innan Goerz ens tänkte på att bygga kameror.

En riktig skönhet

Mattskiva som är ordentligt stor

Ridåslutaren sitter framför objektivet. Och den fungerade!

Tidsinställningen var lite trickig. Sköts från andra sidan. 1/15 till 1/90s

Goerz optik från Berlin. Doppel anastigmat. Bländare 7,7 och 240 mm brännvidd.

Bländarinställning eller grovinställning av avståndet. Notera urfräsningen och skåran. Skalan därunder.

Skärpeinställning som kan låsas med en kontramutter på andra sidan.

Kameran är i  min pappas ägo. Han fick den av sin arbetsgivare (SJ) när de röjde sina vindar inför förvandlingen till EuroMaint.

Det går fortfarande att få tag på bladfilm till kameran. För 800 pix får man 20 blad i Amerika så det blir dyra kort. Eftersom den fungerar kanske frestelsen blir för stor en dag =)