Digitaltorka - Analogblöta

Det har inte blivit många digitalbilder i december. En riktig digitaltorka har det varit. Jag har mest häckat bakom någon analogkamera och njutit av långsamheten och överaskats av att få vänta med att se resultatet. 24exp är klart men rullen hade 36 bilder så jag fortsätter tills den är slut. Igår var vi ute på Drottningholm och jag körde en hel rulle i min färskaste analoga Olympus som jag köpte 1998 eller 99. Jag skickade den på framkallning direkt, otålig som jag är =) Det sitter rullar i ett par veterankameror som jag tänkte slösa idag på mina kära. Alla mina Chinoner har film i sig så mellandagarna är räddade. Ja, ni hör, det är analogblöta i Vällingby.

Här kommer i alla fall några digitalbilder från december.

Rysk nationalmat beredes. Pilimeni. En slag tortelini med kött i.

Liten tävlingsframgång

The Everyman Photo Contest är en årlig internationell fototävling som med sin tillbakalutade stil helt passar mitt kynne. Inga stora priser eller berömmelse väntar segraren. Blott nöjet att få deltaga. Tävlingen försiggår i sex klasser: People/Portrait, Black/White, Macro/Abstract, Landscapes/Nature, Travel/Architecture och From the attic. Man får bara bidra med två bidrag om man inte har en bild för specialkategorin From the attic. Då får man bidra med tre bilder.

Bilderna får inte vara manipulerade annat än vad som kan betraktas som vanligt mörkrumsarbete. Den är bara öppen för amatörer.

Bilderna nedan var mina bidrag. 

 

Fall i kategorin Landscapes/Nature. Visad på kategorins resultatsida.

 

Första av allt 1957

Dags för en ny profilbild. Jag glömde att redan i den förra profilbilden var jag nybliven storebror. Jag får reparera skadan den här gången och låta Michael vara med i blogginlägget. På hösten året innan flyttade vi från Kyrkogatan 23 till Åsgatan 38. En period som bara blev fyra år lång. Sedan flyttade vi tillbaka till Kyrkogatan 23 igen då vi  övertog mormors lägenhet. Mer om det senare när den profilbilden presenteras. Jag flyttar alltså för första gången i livet och har fått min första lillebror. Och pappa tar kort på oss med den första färgfilmen. Det blir mycket första på Åsgatan 38. Andra med för den delen. Mer även om det senare. Se det som en trailer om kommande historier =)

Här är bilden ur vilken jag croppat ut månadens profilbild. Det är väl ingen tvekan om vem som är vem. Pappa tog kortet i februari 1957. Sannolikt med sin Zeiss Ikon Nettar. Jag tror inte han hade någon mer kamera ännu. Det var nog först när han gick med i fotoklubben i slutet av 60-talet som kamerorna började samlas på hög.

Lillebror Michaels skalp ser ut ungefär som idag. I tonåren var den betydligt buskigare. Han hade George Best, den engelske fotbollsspelaren, som förebild och håret gick långt ner på ryggen. Spelade fotboll gjorde han också och var en lovande junior. Sen tog det bara slut. Jag vet ännu idag inte varför.

En raggare på trehjuling

Månadens profilbild tar som vanligt ett år till. Den här månaden är från självaste födelsedagen 1956 då jag fick körkort för trehjuling. Fordonet är sprillans nytt och av årsmodell-56 och naturligtvis i 50-talsfärgerna ljusgult och klarrött. Rena lyxåket. Inte bara däcksidorna utan hela däcken var vita! I alla fall den dagen. Märkligt nog finns det bara den här bilden av mig och cykeln i mitt album. Den gick nog i arv till bröderna när de var mogna för körkortet och jag fick något större. Trehjulingar växer ju inte med barnet som Meccano gör. Fast Meccano bloggar jag om nån annan gång.

Jag kunde inte låta bli

Många har väl märkt att jag är lite nörd på historia. Ju äldre historia desto mer ödmjuk blir man över de ansträngningar folk gjorde förr för att skapa en bra historia. Idag åkte jag till Skokloster för att inspektera och kanske köpa ett tillbehör till mitt horn som gör att jag kan öva av hjärtats lust hemma i lägenheten helt ohämmat utan att grannarna blir störda. Men det är inte det det här handlar om. På vägen dit såg jag en runsten vid vägkanten och jag tänkte genast att den där ska jag ta kort på när jag åker hem igen fattigare och rikare på samma gång. Affären gick fort och lätt och sen åkte jag raskt hem igen. Med en fikapaus vid runstenen. Ja, jag hade inget fika med mig så den här gången blev det andlig spis med textläsning på en huggen sten.  Det bubblade i blodet av förtjusning över det högtidliga meddelandet som inte är längre än en notis på familjesidorna i DN. Inte är det mer innehållsrikt heller men gammalt är det! Långt före tidningstryckarkonsten uppfanns. Det ni, chefredaktörer. Lite bilder och uttydning bjussar jag på. Läs och njut.